Australien

Alltså det är verkligen så här! Dels är det vanligare att folk använder droger än att dom INTE gör det - ecstasy tas som halstabletter och man är helt klart en outsider om man inte tar droger. Det tas mer droger än vad det dricks alkohol ute på klubbarna, det som lockar är ju att man kan partaja hela natten och ändå köra hem och att man tydligen slipper bakfylla! Gräs röks många gånger helt öppet fast det är olagligt och fyllekörningen ska vi inte tala om. Man får ju köra med 0,5 i blodet här och jag vet ingen mer än jag som vägrar köra när dom druckit! Det generella är här att 'man kan dricka 2 öl första timmen och sen 1 öl per timme efter det så kan man köra' - helt galet! Om jag drack 10 öl på 9 timmar skulle jag väl aldrig sätta mig i en bil och köra! Men det gör man här! Min man kör hem om vi är ute och äter och han tar en öl till maten, men dricker han mer än 1 öl förbjuder jag honom att köra - allra helst om vi har barn i bilen!
För en svensk småstadstjej som mig - som ALDRIG blivit erbjuden droger i Sverige är ju kulturen här helt galen! Att man dessutom klår sina ungar helt öppet och fortfarande tycker att kvinnan ska stå vid spisen och alltid tillfredsställa sin man visar ju hur bakåtsträvande det här landet är! Och sen de religiösa skolorna där ens förhållande till Gud är det viktigaste delen av skolrapporten och där naturvetenskap och annan religion inte lärs ut - inte konstigt man vill flytta hem! ;-)

Jag måste erkänna att jag har väldigt tålig koll på Australien.
Jag blev förälder innan jag var vuxen. Jag har aldrig drömt om att vara au pair eller leva backpackersliv.
För mej är Australien "landet långt där borta" där kängurun, delfiner, hajar och giftiga spindlar bor. Landet där det alltid är varmt. Var det där Törnfåglarna utspelade sej eller var det på Nya Zeeland?

Kommentaren ovan är från min cybervän Nina som bor i Australien sedan ett gäng år, gift med en man från de trakterna.
När jag läser den så slår mej tanken att författaren kanske inte alls har en djupare mening eller ett större syfte med sin provokativa text?
Det är kanske därför jag inte riktigt kan uppröras över det örfilade barnet utan reagerar hårdare och mer på allt som inte utmålas som något problem.
Drogandet, fyllekörningarna, kvinnosynen, rasismen.
Min reaktion är fortfarande intressant, men då ur ett kulturellt perspektiv och inte ur något stilistiskt grepp från författaren om ni förstår hur jag menar?

Nina. Om du vill vore det väldigt intressant med med ett gästinlägg här hos mej.
Skulle du vara intresserad av det?

Puss/ Asta