lördag 13 december 2014

Hon


Hon var sjutton år när hon blev gravid.
"På smällen" den där oktoberkvällen när hon var på en av de första dejterna med en tre år äldre pojke.
Vart det hela skedde vet jag inte, och det spelar kanske ingen roll, men kär var hon inte.
Hon var ung och social. Hon arbetade i affär. Hon tyckte om att träffa människor och att dansa.
Så blev hon med barn!
Hennes föräldrar tog det väl som man kunde anta 1950.
Inte blev de glada precis.
De skämdes för henne, trots att de inte var speciellt religiösa, och när de hade vänner över på en drink och lite kortspel fick hon gå ut och gå. Även när hon var höggravid. Även när det var kallt.

I januari kom barnet.
En liten flicka.
Hon var allt jämt ogift och fick eget rum på BB. Ingen grattisbricka med smörgåsar och kaffe efter födseln. Även samhället ville tydligt deklarera att hon var en skam. En dålig flicka.
Kanske var det därför hon i hela sitt resterande liv var så noga med att vara ordentlig, med att fördöma allt som var syndigt.
Några månader efter att den lilla föddes gifte de sej.
Hon som var social och tyckte om att dansa.Han som var inåtvänd och bara gillade sport.
I nöd å i lust.
Tills döden skilde dem åt.

Tre barn blev det. Två flickor och en pojk.
Fattigt var det till en början. Hon var hemmafru, han arbetade på varvet.
Ingen av dem hade någon god kontakt med sina föräldrar.
Hans pappa var död, mamman var den elakaste som tänkas fanns sas det.
Hennes föräldrar umgicks de med. De blev väldigt förtjusta i framför allt den förstfödda flickan, ville till och med adoptera henne när hon väl var född.
Bitterheten bosatte sej i hennes bröst.

De fick det allt bättre ekonomiskt. Så småningom började hon förvärvsarbeta.
I början i affär, sina sista tio år innan pensionen som undersköterska på ett hem.
Mannen älskade sin kvinna.
Hon älskade inte Honom.
Men hon fann sej, så som sej bör, och hon utvecklade med tiden en stor tillgivenhet.
Kärlekslösheten gällde även barnen.
Eller nej, jag säger fel. Barnen var älskade men de förmådde inte att visa det.
När de var små fick de mycket stryk. Utförd av Honom, initierad av Henne.
De fick mycket kritik, särskilt döttrarna.
Å döttrarna upprepade sitt morsarv.
Förälskade sej tidigt och blev gravida. Lämnade hemmet som unga.

Hon hade en kärv kärlek.
Hon var kritisk. Bitter. Fördömande.
Hon bannade alla som älskade livet, som tog för sej, som blev förälskade.
Särskilt kvinnor.
Hon fostrade och styrde med en känslomässig gisslan.
Alltid kränkt, alltid övergiven, aldrig uppskattad.

Men hon var mer.
Hon var samlande, hon fanns när de hennes behövde henne, hon uttryckte kärlek.
Hon kallade mej för "Anni", hon klappade mej med de mjukaste händer på kinden, hon pussade mej rakt på mun.
Hon tog hand om sina spillror till ungar intill sin död och hon såg saker ingen gamla människa ska se, hörde ord ingen gammal människa ska höra, löste skulder ingen gammal människa ska veta om.
Hon tog hand om Honom. Även de sista åren när han var på hem och inte visste vem hon var.
Varje dag, från morgon till kväll.
Troget. Och aldrig hade de varit så kära.
När han dog, mannen som inte på något sätt varit hennes drömmars man, så rann livslusten ur henne.

Hon samlade oss alla. Hon var vår stomme.
Ty ingenting är enkelt eller ensidigt.
Hon var en människa av kött och blod, en människa så full av sina tillkortakommanden och ändå den som älskade mest.

Jag är lik henne. Lik henne i mycket.
I envisheten, i styrkan, i hjälplösheten och i kärleken.
Lik henne även till det yttre om än inte lika vacker.
Hon hade när hon dog, drygt 80 år gammal, de snyggaste ben, ett helt fast bröst (det andra var bortopererat i cancer), en generös mun, fina drag, en blick som kunde vara både mild å iskall och den mjukaste hud.

Jag saknar dej så himla mycket mormor! Jag tänker på dej varje dag!
Ingen älskade mej så som du.

/Puss Asta

1 kommentar:

  1. Människor är komplexa - och kärleken är förunderlig. Längtan är alltid svår att bära.

    Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare