Snart ska jag...

En jobbhelg är över och nu väntar lediga dagar. Lediga dagar som jag sett fram emot å längtat efter.
Jobbar inte förrän på fredag nästa gång så jag ska ha en minisemester.
En liten semester och... minsann... ge mej ut å fara i stoooora världen.

Enda till Göteborg bär det av på tisdag.
Där ska jag å Lillebror sova på hotell och svida om till finstassen på kvällen för att gå på Göteborgsoperan. Där ska vi (äntligen, äntligen, äntligen, äntligen, äntligen) se Kristina från Duvemåla.

Alla som känner mej det allra minsta vet hur jag älskar Mobergs svulstiga utvandrarepos och i synnerhet hur jag älskar Kristina. Hur jag känner Kristina.
När jag gick på komvux skrev jag ett specialarbete om henne vilket innebar att jag inte bara läste alla fyra böckerna noggrant utan faktiskt lärde mej stora stycken utantill när jag analyserade texten.
Jag kan historien utan å innan med andra ord och jag har GRÄMT mej så över att jag inte passade på att se den när den gick första gången i orginaluppsättning.
När jag sedan fick biljetter av barnen då jag fyllde år i maj så kom tårarna.
Jag visste inte ens om att den skulle sättas upp igen då. Jag trodde det var förlorat.

Jag hoppas å tror att Lillebror och jag kommer att ha ett fantastiskt dygn med god mat, tid, samtal å skratt. Det är faktiskt första gången vi tillbringar så lång tid helt ensamma ihop.
Men det är inga problem, vi kommer att ha fullt upp å förövrigt kan vi vara både tjattiga å tysta tillsammans.

Längtar.

Puss/ Asta