onsdag 4 mars 2015

Asta recenserar på egen hand "Gatukatten Bob" av James Bowen



Bok två från årets bokrea utläst.
"Gatukatten Bob" av James Bowen.

Detta är James egen berättelse om hur han som dagligt kämpande gatumusikant utplacerad i en träningslägenhet och inskriven på metadonprogrammet i sin kamp att bli kvitt ett heroinberoende stöter på den hemlösa intelligenta katten Bob och om hur de slår följe.
Två trasiga själar som hjälper varandra att läka.

I boken får vi följa en gryende vänskap och en framväxande kärlek.
Vi får ta del av James kämpande med att få mat på bordet och att hålla sej undan trubbel och vilken effekt Bobs vänskap och behov av beskydd och omsorg har på honom.

Det är... hur ska jag säga?
Jag tyckte att det var en rätt trist läsupplevelse.
Det är ett torftigt språk, det är mycket uppräkningar och upprepningar av vardagsting och historien står långa stycken och stampar.
Ändå ger ju boken något.
Jag om någon vet hur kärleken till ett djur kan läka sår och jag om någon förstår det där speciella som inte alla får uppleva om hur ett djur och en människas själar liksom hakar fast i varandra för alltid.
Bob verkar vara en ljuvlig kille och James är rätt charmig han med.
Godhjärtad och strävande.
En söt pojk med sårigt hjärta som sätter ett djurs behov framför sina egna.
Svårt att inte smälta där.

Jag är otroligt glad över James och Bobs kärlek och helande kraft för varandra.
Men rent läsupplevelsemässigt hade jag kunnat ta del av historien via en artikel istället.

Betyg: 2 och då för den rara historien.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare