måndag 23 mars 2015

Trött på daltet



Jag tänkte att jag skulle berätta en liten måndagshemlis.
Sänker rösten å viskar: Jag tycker inte om Sverigedemokrater.

Ibland tänker jag, å ibland frågar folk, hur orkar du med att skriva om Sd och deras väljare så ofta, hur orkar du fortsätta vara så arg.
Svaret är att jag inte förmår motsatsen. Jag kan inte vara tyst.

Sverigedemokraternas väljare må vara en spräcklig skara människor från stad och landsbygd, som övergivit partier från både den röda och blå sidan. De är mestadels män men även en å annan kvinna. En del av dem är öppna rasister andra inte.
Sverigedemokraterna verkar fortsätta att öka varesej de kommer till tals eller inte, varesej Jimmie är där eller inte, vilka skandaler som än blossar upp.
Sverigedemokraternas väljare gör mej förbannad. Jag är trött på daltet!
Jag är less på att höra hur marginaliserade de känner sej. Trött på att försöka förstå.
Om väljarnas läst det allra minsta ur Sd's partiprogram, om de lyssnat någon jävla gång på vad deras företrädare säger så borde de förstå... och som väljare oxå acceptera... den vedervärdiga människosyn som partiet står för.
Mot människor som flyr för sina liv.
I synen på hur och när man räknas som svensk.
I vad de vill göra med våra demokratiska rättigheter.
I synen på kvinnan.
På homosexuella.
Vilket samhälle de vill ha.
Så mycket utrymme som Sverigedemokraterna fått i massmedia kan allt det där inte ha undgått någon som är i närheten av normalbegåvad.
Jag älskar mitt land, jag är med säkerhet hundra gånger mer patriot än flertalet av de där nötterna.
Det är Sd och Sd's värderingar som är ett hot mot det här landet, inte vår solidaritet.

Jag blir förbannad och ledsen när jag tänker på dessa väljare som inte reflekterar alternativt än värre inte bryr sej om vilken brun sörja som partiet kommer ifrån och vilket Sverige de på allvar vill starta.
Att människor inte lärt någonting av historien vad som händer när ett samhälle delar upp vi och dom och kollektivt ger en viss grupp skulden.
Judehatet på -30 talet har stora likheter med dagens islamofobi.
De är annorlunda, de har en ond plan, de är inte som oss, de vill ta över världen.

När mina barnbarn frågar mej vad jag gjorde under den här tiden skall jag åtminstone kunna svara:
Jag stod emot. Å jag var arg hela tiden.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Precis så är det för mig med. Jag vill kunna säga att jag protesterade och stod emot deras rasistiska skit!

    SvaraRadera
  2. Jag tycker att det är skrämmande, så skrämmande att jag faktiskt skrev om det. Trots att jag varken har ambitioner eller förutsättningar att debattera...

    När uttalandet om svenskheten kom var jag så jävla trött på SD, så jag läste det inte. Men när jag såg flera (icke-SD)-kommentatorer som inte såg problemet med att "alla, ex vis samer, kanske inte VILL kallas för svenskar", så läste jag det. Värre än jag trodde.

    SER man inte att det är inte "man själv" som ska ha rätt att identifiera sig som svensk, utan SD & Co? SER man inte att det här påminner om nåt?

    Som överlevanden som beskrev de små stegen som ledde till Auschwitz, där steg 1 är att myndigheterna särskiljer och registrerar grupper som inte är ”riktiga” ungrare, tyskar. Eller svenskar.

    Idag stänger jag av ljudet på tv och radio när Åkesson ideligen dyker upp och talar om vad han ska tala om i Skavlan... Smaka på den!

    VAD ÄR DET HÄR?
    Förutom skrämmande.

    Som jag avslutade: De enda jag har VERKLIGT svårt att känna någon gemensamhet med är faktiskt de nationalistiska Sverigedemokraterna. Så då kanske jag inte är svensk? Egentligen?

    SvaraRadera
  3. Hej! Vad jag tycker om att läsa din blogg. Du är så klok och kan förmedla dina åsikter så jäkla bra.
    Varför, varför, varför engagerar du dig inte politiskt?? Sådana som du behövs!
    Tack för ordet!
    //ett Asta-fan

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare