måndag 9 mars 2015

Vem? Va? Nä, det vet jag inte...



För två år sedan drabbades jag av det som diffust kallas utmattningssyndrom.
En hopakok av jobbiga faktorer fick den berömda droppen att rinna över.
En osäker arbetssituation, stress, krånglande relationer och min själsfrände Märta dog.
Inte särskilt konstigt att benen svajade å hjärnan kokade där ett tag.

Nu är det efter långa stressiga år på jobbet med en arbetsbelastning from hell mer osäkert än någonsin.
Jag vet inte vart jag arbetar om två veckor. Jag vet inte med vem.
Jag hoppas att de symtom jag har är relaterat till detta för annars blir jag riktigt rädd.

Jag har på senaste tiden fått en hel del... motsatsen till komplimanger för mitt yttre.
Många har sagt saker som att jag ser äldre ut, blek ut, trött. Är du ledsen?
Och jag har börjat glömma. Jag har ta me fan fått teflonskalle.
Så var det inte när jag var utbränd sist, då vart jag disträ och kände en osäkerhet, jag fick dubbelkolla mej själv ständigt.
Nu glömmer jag bort. Minns inte överhuvudtaget.

Jobbet fungerar faktiskt.
Jag kommer ihåg mina patienter. Jag kommer ihåg dropp som skall sättas, antibiotika som skall ges, urin som ska mätas, piller som skall administreras.
Men det är som om hjärnan fixar detta och precis ingenting mer.
Jag glömmer tv program jag sett.
Jag glömmer människor jag träffat. När kollegor talar om tidigare medarbetare eller patienter så är det i många fall helt blankt. Som om jag aldrig mött dem.
Jag glömmer var jag ställt bilen.
Jag glömmer att jag har glasögonen på mej och letar efter dem.
Jag går ut ur facebook och loggar sedan in direkt för att "se vad som hänt på facebook" och kommer först då på att jag just kollat och loggat ut.
Jag glömmer vem jag tjänstgjorde med dagen innan och vem jag hade sällskap med från parkeringen.
Ja allt.
Kan man verkligen BLI sån av stress?

Puss/ Asta

6 kommentarer:

  1. Vet inte om det var en retorisk fråga, men svaret är självklart ja. "Ta hand om dig" låter för futtigt, men hoppas du kan värna så mycket som möjligt om dig själv i den arbetssituation du befinner dig i!

    SvaraRadera
  2. Ja, det kan man...
    Det är 12.5 år sen jag drabbades, därefter har jag slagits ner x antal ggr.....
    Idag är min hjärna en spillra av det den var en gg.
    Mår jag "bra" är det hanterbart även om jag glömmer vad folk säger ibland, jag kan fråga samma sak 4-5 ggr innan det går in.
    Många ggr hinner jag glömma vad jag tittar på för tv-program under reklampausen
    Jag har svårt att hitta orden ibland, att hitta rätt synonym för det jag vill förklara.
    Ibland kan jag "peta" i flera timmar i ett inlägg på bloggen för att få det rätt.
    När jag jobbat o nån bett mig göra x antal saker så innan dom förklarat färdigt så har jag glömt vad dom sagt i början.
    Däremot sitter datum, årtal som fastnitat i hjärnan vare sig det är framåt elr bakåt.
    Det går lika snabbt som om du använt en dator o tryckt på "enter".
    Har många ggr lättare att hitta orden på engelska än på svenska...
    Men är jag trött, sjuk elr "låg" då är det totalt kört, då är närminnet obefintligt.
    Då verkar jag nog för en utomstående rätt förvirrad..
    Så ja, det är priset för en utbrändhet för man kommer aldrig igen 100%.
    Man klarar lite stress men minsta lilla det blir för mycket så går hjärnan i baklås.

    SvaraRadera
  3. Verkar stressrelaterat - känner igen delar av det du beskriver ... inte alltid så enkelt, men försök ta det lugnt ... / Mormor

    SvaraRadera
  4. Usch! Själva den att de ska pressa världens viktigaste yrkesgrupp på det viset! Vart är vården på väg?

    Ta en break innan det gått för långt. Det är inte värt det! Har man en gång åkt dit är det lätt att få tillbaka problemen. Men var tacksam för att kroppen har ett budskap till dig. Ett budskap du aldrig får glömma. Livet är skört men värdefullt. Var rädd om dig!

    SvaraRadera
  5. Du beskriver mig, så jag skulle säga att du mycket väl kan bli sån av stress!

    SvaraRadera
  6. Är bara ynka 30 och har redan åkt på två vändor utav utmattningssyndrom och har hanterat stress dåligt sålänge jag kan minnas. Med det sagt att jag känner igen det dåliga minnet (blir dock oftast bara galet förvirrad, lägger böcker i kylskåpet och dylikt) och att det låter stressrelaterat. att det kan vara läge att ta en paus från allt en stund. Sova ut, ta långa promenader med hunden, mysa med barnbarnet osv. Kan ju lätt bli mycket värre det där annars. Ta hand om dig <3

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare