måndag 9 mars 2015

Peppas eller sänks ni av att vara i sammanhang där de flesta andra är bättre?



En liten fråga så här på kvällskvisten.
Peppas eller sänks ni av att vara i sammanhang där ni är sämre än flertalet?

Jag har nog dessvärre lätt för det sistnämnda, att sänkas av vetskapen om att de andra är bättre än mej. I synnerhet om det skiljer mycket. Å skiljer det lite kämpar jag ofta för att komma i kapp.
Omedvetet... för NÄR det blir medvetet bannar jag mej själv... så jämför jag med andra och mitt värde bestäms i förhållande till det. I know, gott självförtroende och usel självkänsla.

På facebook är jag med i en löpargrupp som heter Lonsome runners, det är en grupp för löpare varesej man löper 4 meter eller fyra mil om dagen.
Jag lockades av det där när jag gick med, peppades från inlägg av dem som var några snäpp bättre och som kämpade inför att springa en halvmara.
Det råder en otroligt varm, omtänksam och inkluderande känsla i Lonesome runners.
Jag tror faktiskt inte jag varit med om motsvarande.
Men. I synnerhet nu under vintern har jag stressats (och känt mej skitkass) av alla entusiastiska uppdateringar om träningsresultat.
Det är människor som (på allvar!!!) med glädje ställer klockan på halv fem för att hinna springa en frusen mil innan jobbet.
Det är människor som (på allvar!!!) blir lyckligast i världen av att få ytterligare ett par springskor i present, trots att de redan har tolv par.
Det är människor som (på allvar!!!) springer en halvmara- 21 km som sitt dagliga pass och det finns dom som tycker marathons är för veklingar och springer sex timmar... i sträck!

Å dit kan jag aldrig nå. Vill nog inte heller.
Jag tycker löpning fem kilometer är långsamt, trist och skitjobbigt. Men jag vet att jag mår bra av endorfinerna efteråt och det ger resultat på kroppen, både rent fåfänga som hälsomässiga, som ingen annan idrott gett mej. Det rensar oxå skallen som ingenting annat jag prövat.
Men den här lyckan, den här känslan av att "riva av ett par mil är det bästa fredagsmyset i världen", den kommer jag aldrig att känna.
Även om det absolut finns utrymme och värme nog i gruppen för att jag ska kunna berätta om mina knappa 3 km idag på årets premiärrunda så känns det inte precis som nån prestation bland sådana atleter.
Idag funderade jag på att lämna, skrev ett inlägg på LR om det och fick jättemånga fina kommentarer så jag blir kvar. Inser att det är jag som har problem och inte Lonsome runners.

Men ur tusan blir man av med det där?
Att hålla på att jämföra sej.
Oavsett om det handlar om löpning eller något helt annat så har vi ju alla olika förutsättningar.
Vi är i olika ålder, har olika hälsotillstånd, olika bakgrund, intressen, tid osv.
Rent förnuftsmässigt vet jag ju att jag inte kan eller ska jämföra mej med någon annan än mej själv.

Hur är det för er?

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Just nu vill jag bara köra på alla löpare jag ser! Du vet att du kan dölja inläggen. Vara kvar men inte se allt om det triggar dig. Bara gå in när du själv vill dela eller se nåt. Jag peppas nog bara av det i vanliga fall. Men visst kan man känna att man inte har där att göra ibland men men gruppen är ju till för alla. Kram och grattis till dina 3

    SvaraRadera
  2. Håller med annanas. Stanna hos oss och gå in bara när DU vill. Vi är många som ser på löpning som bra vardagsmotion och kör våra femkilometare nån gång i veckan. Det kan ändras om man sätter upp ett mål...eller inte...Intentionerna kan finnas att springa längre och snabbare och vips är man skadad och får börja om. Fortsätt spring när du vill, i din takt och titta in när du får lust!

    SvaraRadera
  3. För mig är LR peppande, när jag har svårt att motivera mig att ge mig ut så klickar jag in mig och läser och så vill jag helt plötsligt ut och springa själv! Men att jämföra sig med alla andra det fungerar inte, vi är ju så olika har så olika förutsättningar, jag är jag och det har jag inga problem med, utan jag glädjs åt de som är duktigare än mig, de är med i MIN LR klubb, och de gör mig starkare och gladare! De som har skador nickar jag igenkännande åt och håller tummarna att min kropp, detta år, ska hålla (till skillnad från förra året...och året innan) Jag suger åt mig av olika tips om skor och andra löprelaterade saker, men känner ändå inte ett behov av att springa ut och köpa allt det där, skor har jag alltid gillat vare sig det är löparskor eller inte, så ja, jag har ett antal par :-) LR är till för alla, så känner jag iallafall :-D
    annamariag

    SvaraRadera
  4. Jag peppas! Följer många träningsbloggar, och tycker att det är jättekul. Går ofta på träningsevent där jag är 20-30 år äldre än alla andra. Men tror inte heller att jag jämför mig så mycket. Där har yogan varit så himla bra. Man lär sig att inte jämföra sig med andra (även om det förstås är något som kräver konstant träning). Börja yoga, är alltså mitt tips!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare