fredag 1 maj 2015

1:a maj och trötta medelålders män



Vi var i väldigt god tid till 1:a maj demonstrationen som vi skulle gå ihop med Socialdemokraterna i Göteborg.
Vi parkerade i närheten av slutet, Götaplatsen, där Margot Wallström skulle hålla sitt tal och gick sedan hela vägen till Järntorget där tåget skulle gå av stapeln.

På vägen mötte vi andra demonstrationståg. Diverse olika röda partier gick gatorna fram, jag är för oinsatt för att se/ veta skillnaden men det var Vänstern, Syndikalisterna och andra.
När vi sedan kom fram till sossarnas samlingsplats var skillnaden för mej påtaglig... och rätt så deprimerande.
I de röda tågen vi såg passera var det trummor, blåsinstrument och musik.
Det var fräcka ramsor, slagfärdiga ord. Där var alla åldrar men många ungdomar, många knasigt utklädda, vajande flaggor med Prides färger och Che guevara. Där var skratt, prydda barnvagnar och entusiasm.
Bland socialdemokraterna var medelåldern minst 60 och påfallande många var medelålders män i korpulent storlek.
Stämningen var lugn, nästan uttråkad i ett regnigt Göteborg.

Jag tänkte, "Hallå, vi har vunnit valet!"
Var är musiken? Vad är den mousserande drickan? Var är glädjen, stoltheten, kampen?
Det var många år sedan jag var i Göteborg på Första maj, min make var där i fjol och berättade om en stämning som gjort honom tårögd. Nu kändes alla bara trötta.

Kanske är detta bara en subjektiv lekmannaanalys, må så vara då, detta är min blogg men det trötta, mätta, medelålders kändes som en symbol för mitt parti.
Ett parti där "allt bara är bra", där man inte vill något, å där man Gud förbjude inte får kritisera eller komma med nytänk. Ett parti där hierarkierna är statistiska och ledare alltid präglade av en lång karriärväg inom partiet där all upprorsanda och nymodernitet tvättats bort på vägen.
Lågt i tak är väl en god beskrivning.
Jag fick en känsla av att mitt parti är som svenska kyrkan.
De gamla trogna lyssnar men de attraherar inga nya och det förfärande med att inte lyckas förnya/ förpacka socialismen så att den attraherar unga människor är att en sådan rörelse självdör.

Hur som helst.
Efter att flera kilometers demonstration tvingats genomlida...
Ge mej ett S
Ge mej ett A
Ge mej ett P
Vad blir det?
SAP...

kom vi slutligen fram och fick höra ett mycket bra "för tal" av SSU Göteborgs ordförande Linus Glanzelius så kom hon...
Sveriges utrikesministerier Margot Wallström och talade.
Talet var ideologiskt, inspirerande och inkluderande.
Vi har numera en feministisk utrikesminister som har ryggrad och mod å det kändes.

Men som helhetsupplevelse... njä, nästa år stannar jag nog kvar i min småstad.

Puss/ Asta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare