Jag har en skorpa i näsan som jag inte kan låta bli att pilla upp.
HELA tiden.
Är det det som kallas postmedelålderssjälvskadebeteende?
En vän till en vän som jag aldrig hälsat på sa "Hej Asta" till mej idag på nya jobbet.
Blev paff. Visste så klart vem hen var men inte att hon hade koll på mitt alter ego.
"Min älskling har ett hjärta av snö, så skört och vasst som skaren och det smälter lika lätt som isen i glaset som hon lämnat i baren." Strof av Winnerbäck som stämmer rätt bra på mitt "BB självförtroende." Upp som (den kämpande mars) solen och ner som en amerikansk pannkaka.
Min essentiella tremor (oförklarliga skakningar som går i släkten) som jag normalt struntar i å har lärt mej behärska i mitt yrke är svinjobbig nu när jag ska sticka synålstunna bebiskärl. Det blir inte bättre av att jag är spänd å att andra ska titta på mina skakande händer.
Ytterligare lite värre blir skakningarna av min astmamedicin.
Jag skakar som en alkoholist med parkinson.
Det som hjälper är oselektiva betablockerare vilket astmatiker inte ska äta och alkohol som inte heller känns optimalt att pimpla på ett nytt jobb.
Saker jag faktiskt lyckas med, som en första underlivsinspektion eller hörseltest på nyfödda som kan vara krångliga men som jag klippte fyra på raken är svåra att skryta med eftersom flertalet av er inte inser vidden av dessa stordåd.
Dagpass är fortfarande dagpass men sen jag bytte Medicin mot BB som tar jag inga micropauser av sömn i bilen påväg hem. Glädjande för mötande trafikanter inte minst.
Noah är sjuk och mormor har fri tillgång till att putta i honom söta saker. (Ingen aning om vad det är för gen defekt men det är något alla mormödrar tycker om.) Å då ratar ungen så väl o'boy som glass.
På tal om barnbarnet. Undra om han är jordens första ettåriga bulimiker?!
Han har dille på att köra ner fingrarna i halsen till han kräks och dagarna är ett enda långt avledande från detta. Halvt hysteriskt leker vi tittut och tut tut bilen med halvdan effekt.
Göteborgsvarvet är på lördag.
Tack-älskade-goda-fina-gud-för-att-jag-inte-anmälde-mej-till-detta-vansinne.
Gud hör bön. Eller nåt.
Min make har fått en ny bästa kompis. Han kallar honom Hugo. Jag kallar honom Britt-Marie.
Namn är ju inte längre könsspecifika. Pojkar får heta Karin och flickor Petter. Å manliga gräsklipparrobotar får heta Britt-Marie.
Även om mannen inte är förtjust i mitt namnförslag så är han desto mer förtjust i sin nya vän.
Tittar till honom, pratar med honom, ska "se hur han har det" i tid å otid.
Själv har jag snäppet högre intellektuella krav på mina vänner. De ska... åtminstone... kunna ta sej igenom Kamratposten å inte rösta på ett rasistiskt parti i riksdagsvalet.
Inte för att Britt-Marie gjort det. Han får inte rösta.
Puss/ Asta
Haha, du är för rolig! Men jag är övertygad om att du klarar ditt jobb galant. Dessutom, självklart är det svårt att sticka små bebisar med nålar som ser gigantiska ut mot den lilla bebisfoten, eller vad det nu är man sticker i. Min släkt är också darriga, men av någon anledning är darret alltid värre när folk tittar på. Dumt, för om man är darrig är man ju darrig. Varför ska det nödvändigt bli darrigare bara för att nån tittar på? Har alltid undra. Kram på dig och jag är övertygad om att Noah inte är bullimiker, han är bara i åldern stoppa allt i munnen och halsen och så långt ner som möjligt! Inte undra på att barn sätter i halsen stup i kvarten. Tur man kan göra Heimlich manouver..eller vad den heter. Kram igen
SvaraRaderaDet kliar väl i gommen, han är ju i åldern då tänderna börja komma.
SvaraRaderaSkönt att klia med fingrarna även om man råkar spy titt som tätt :)
Ha en bra dag !!
Hahaha här är det likadant hos mor och far. De tittar till påven som han heter han som klipper gräset här och Ritva som dammsuger har också full uppmärksamhet och support. Väldigt könsnormativ men får gå ändå
SvaraRadera