Nu ska jag sova till Joel kommer

Hemkommen efter första "riktiga" dagen på BB.
HELT slut, kaputt och färdig. Höll på att gäspa käkarna ur led i bilen hem.
Här sitter jag... som ett vrak... med ett glas rött vin bredvid mej å vill inget annat än gå å lägga mej och sova i hundra år. Tills Joel Kinnaman kommer å ger mej den äkta kärlekskyssen. Eller nåt.

Jag fick gå med en ung relativt ny barnmorska som var jättegullig.
Det var säkert inte en stressig kväll, men i min skalle med allt som var nytt blev det så.
Vi hade fem inskrivningar från förlossningen och en hemgång och dokumentationen var ett enda virrvarr för mej.
Förkortningar å begrepp jag inte kände till. Osäkerheten i hur jag skulle skriva mina egna rapportlappar. Oförmågan att hitta.

Jag jobbade HÅRT med mej själv.
Med att inte falla in i den där undfallande, osäkra lilla människospillran till roll jag har så lätt för att plocka fram i nya situationer.
Jag jobbade lika hårt med att inte döma mej själv för hårt över att jag inte greppade/ fattade/ kom ihåg allt med en gång.
Det ÄR okej att vara ny första dagen och ingen kan förvänta sej något annat inte ens jag själv om mej.
Ändå så blir det så...
Jag tänker att "shit, detta ska jag rodda själv" men glömmer att jag har tre hospiteringsveckor framför mej. Jag ska inte göra det imorgon.
Det är så svårt att gå från rollen där man kan å vet allting, där man har sin självklara plats å auktoritet till att inte våga gå på toa utan att be om lov.

Patienterna läser av en så fort.
De flesta gånger vi klev in på ett rum, min barnmorska å jag, så var jag ett steg bakom.
Berättade att jag var ny. Frågade om jag oxå fick "känna."
Deras respons blev ögonblicklig, hur de vände sej till "den riktiga" barnmorskan och hur jag blev luft... vänligt behandlad... men ändå luft.
Några gånger testade jag att göra tvärtom. Kliva steget före, möta blicken stadigt, fråga om jag fick känna på livmodern först och resultatet blev ett helt annat.
Plötsligt sökte de min blick, vände sej till mej med frågorna.

Jag tror det ska gå bra. Om jag bara är snäll mot mej själv och tillåter mej vara ny, osäker å inte kunna.
Det är friska, unga, glada människor som fått barn.
En helt fantastisk miljö att arbeta i.
Ett läkemedel där, ett blodprov här och en massa administrativt. Lite rådgivning. Lite stöttning.
Jag kan lära mej det. Jag kan definitivt lära mej det.

Puss/ Asta