Både Elaine och Lady Dahmer skriver på temat om huruvida män är enklare och rakare i sin kommunikation å därmed enklare att umgås med då de inte blir så kränkta över allt och ingenting.
Vad tycker du?
Umgås du hellre med killar där allt inte behöver vara så himla hänsynstagande hela tiden?
Där man kan säga som det är?
Alltså...
Jag vet inte om jag håller med om dessa beskrivningar som man alltid har hört om kvinnor kontra män.
Om vi generaliserar duktigt nu så HAR ju kvinnor och män olika sätt att kommunicera på, men det vet i fan om jag tycker män är enklare. Tvärt om.
Män har (vi fortsätter att generalisera, jag säger det inte fler gånger nu, men är medveten om att undantag finns) oftare en ytligare kontakt.
En jargong som på ytan kan låta rakare, direktare och råare men så fort det kommer till något mer och något som på något vis berör är de amatörer jämfört med oss kvinnor.
Medfött eller inlärt så är vi kvinnor ofta betydligt mer socialt begåvade. Vi läser av stämningar, vi tar hänsyn, vi kan anpassa vår kommunikation till mottagaren på ett annat vis.
Jag har nog alltid känt mej mer tillfreds bland kvinnor. Lillebror är den första man som kommit mej riktigt nära som vän av alla karlar jag mött och inte ens mellan oss är kommunikationen alltid enkel.
Vi har fått slipa. Anpassa oss. Jag lärt mej att rycka på axlarna mer, han att ibland backa när jag säger att det gått för långt. Men när jag säger/ tycker det måste jag fortfarande vara mycket tydligare än med i stort sätt vilken kvinnlig vän som helst.
Att umgås med män, och framför allt män i grupp, tycker jag ofta är direkt jobbigt.
Den grabbiga, lätt sexistiska stämningen som uppstår i de sammanhangen, känns både mossig och besvärande.
Bland män känner jag mej ofta bedömd utefter yta och knullbarhet för att tala klarspråk, och jag skäms för att säga det, men jag anpassar mej ofta efter det.
Uppför mej mer behagfullt och charmerande.
Jag berömmer mej ofta för att vara en rak person.
Men det här med att vara rak kan man se väldigt olika på. Vad som menas med begreppet.
Att vara rak och ärlig är för mej inte att säga allt man tycker. Det är att mena det man säger.
Rätt stor skillnad.
Jag känner... både män å kvinnor... som själva uppfattar sej som så förbannat härliga och raka men som i mina ögon mest är elaka. Som hoppar på folk. Som snackar skit. Som faktiskt mobbar.
Jag behöver inte berätta att jag tycker du har fula ungar, skriver en skittråkig blogg, verkligen har blivit gammal sista året, är rätt kass på ditt jobb, önskar att du bytte arbetsplats, ser ut att ha gått upp 10 kg över vintern eller vad det nu må vara.
Men jag kanske inte måste ljuga och säga det motsatta heller om jag nu inte tycker det.
Skitsnack har jag verkligen mött hos båda könen.
Det finns minsann en jäkla massa skvallertanter med snopp oxå.
Att skvaller å skitsnack skulle vara en kvinnlig egenskap tycker jag är bullshit.
Om män nu vore så mycket bättre på det här med kommunikation så varför har så få män riktigt nära vänner?
Varför har vi kvinnor lättare för att tala om svåra saker, öppna upp, skratta, kramas och gråta tillsammans?
Sånt finns det forskning på. Att vi kvinnor lättare överlever och kommer över skilsmässor, dödsfall och andra stora kriser för att vi har bättre byggda sociala nät.
Puss/ Asta
Jag tycker inte att det är lättare att umgås med män, utom i vissa fall. Det är när det gäller lättsamt prat och i ordergivningssituationer. Män tycks lättare acceptera rangordning, medan kvinnor (sägs det) tycker att det ska vara concensus i alla beslut (egentligen tror jag inte på det, jag tror att det handlar om rivalitet och att ingen får vare sig sticka upp eller ut - och det är inte detsamma som concensus). Skvaller existerar såväl bland män som bland kvinnor. Men jag tror att många män uppfattar det som att de inte skvallrar, för att det inte tillhör deras image. Ett viktigt konstaterande som du gör är att rak och ärlig inte är liktydigt med att alltid säga alla sanningar (som dessutom ju är den egna sanningen inte den andras) Att vara rak och ärlig handlar om, precis som du skriver, att stå för det man verkligen säger. Jag avskyr s k sanningssägare, de där som alltid i alla lägen och alla väder tycker om att lufta sina åsikter till höger och vänster - särskilt när det är både kränkande och taskigt i många fall. Och särskilt viktigt är det att fundera över på vilka grunder man tycker det är så viktigt att säga det man säger. Kommer det någon till godo, blir den andra personen en bättre människa, blir hen glad över att jag säger "sanningen" eller nyttar det till något? Om inte, tycker jag att man helt enkelt låter bli att säga något.
SvaraRaderaHimla bra blogginlägg, som vanlig, Astat! :)
Åh, vad jag håller med! Jag HATAR generaliseringar/fördomar om att kvinnor "inte fungerar i grupp", "inte kan umgås tre stycken" osv medan killar skulle vara bra på det. Som att det inte finns hur mycket kvinnliga gemenskaper som helst (idrottslag, klasser, syjuntor, kompisgäng, arbetsgrupper) där kvinnor stöttar och finns för varandra, medan det finns hur många manliga gemenskaper som helst som är direkt problematiska (idrottsklubbar, våldtäktskultur i kompisgäng, lag osv). Spyr på att de har mage att se ner på kvinnliga vänskaper och relationer!
SvaraRaderaDet finns väl bra manliga gemenskaper också, ska väl tilläggas. Men tror kvinnors generellt är "bättre" just pga det du skriver om hur vi uppfostras på olika sätt socialt och emotionellt.
SvaraRaderaJag får nog säga att jag föredrar män framför kvinnor.
SvaraRaderaBlir obekväm med kvinnor, framförallt i grupp.
Passar inte in där med mina intressen...
Tyvärr är min åsikt att det 2 kvinnor vet vet en för mycket, en lärdom jag fick i skolan. Min exmake tyckte jag var löjlig som ftf lät det påverka mig men jag har å andra sidan aldrig haft anl att byta åsikt av vad jag sett-hört i mitt närområde. Visst har jag saknat en riktig väninna men hellre ensam än nån som snackar skit bakom min rygg.
Jag har aldrig gått in för at "behaga" en man på så sätt, säkert många som tycker jag är en bitch. Jag kan ha en rätt vass ton om nån man kaxar sig vilket brukar ta ner dom o jag får + poäng för det.
Jag tycker spelet mellan man-kvinna är roligt, vissa märker man att man kan "spela" med, vissa kan man det inte. Men jag def inte nåt jävla våp utan jag är jag..
Jag står för det jag säger, håller hellre käft än säger för mycket. Har inga behov av att lufta min åsikter om allt o alla, har fullt upp med mitt eget liv.
Men alla är olika...