måndag 11 maj 2015

Första dagen på det nya framför mej.



Första dagen på nya jobbet, på BB och samtidigt inte.
Idag var utbildningsdag gällande olika journalsystem och där är det egentligen bara ett som är nytt för mej. BB och förlossningsvårdens Obsterix. Det sjukhusövergripande VAS är jag van vid att arbeta i liksom NCS som har hand om läkemedelsadministreringen och PS självservice som vi använder för att lägga in turbyten, övertid, ledighet osv.
Ändå var det mycket nytt.
Nytt som att hitta i lokaler, nytt som i att hälsa på människor jag aldrig tidigare träffat.

Samlade intryck kan punktas upp så här...

Min orienteringsförmåga räcker inte till. Trots tre rundvandringar på en å samma avdelning fick jag ingen känsla för var jag befann mej, vad som var nytt och hur jag skulle kunna komma ut. 

Främmande människor är så lika varann. Efter några timmar på BB hade jag ingen aning om vem jag hälsat på och vem jag inte hälsat på. 

Nya miljöer å människor gör mej utpumpad. Jag skulle blunda en stund när jag kom hem och sov middag i 2,5 timma. 

Alltså, har ni nån som helst aaaning om hur små nyfödda människor är?!

Jag kommer inte behöva fortsätta fördela läkemedel kvällen innan som jag gjort i hela min karriär.
En njurpatient har kanske 27 olika mediciner, en nyfödd mamma Alvedon. Kanske med en Ibumentin till. 


Trots att jag passerade förlossningsrummen flera gånger så hörde jag ingen som skrek så galet som jag gjorde när det begav sej. 

Förlossningsrum, tomma sådana, sätter... 20 år senare... fortfarande ett lätt tryck av ångest över bröstet på mej. 

Jag hann tänka åtminstone femtio gånger att jag skulle ha bytt min spiral för 2-3 år sedan. 

Föräldrar ser så unga ut numera. 

Barnmorskor oxå.  

Miljöerna är så fräscha. Jag kommer från en avdelning som renoverades typ på den tiden Sovjetunionen fortfarande fanns och här är allt nytt, färgglatt, öppet, stilfullt. 

Som nyfärdig sköterska hade jag ett ganska rejält mått av doktorsfobi.
Jag var rädd för läkarna å för att de på nåt sätt skulle sucka/ håna mej över min bristande kompetens.
Rädd för att inte förstå ordinationer, rädd för att fråga irrelevanta saker. Såg dem som smågudar av nåt slag.
Som jag fnyst åt den där fåniga fobin under många år.
Men "tjena" jag tror den är tillbaka igen.


Det märks att detta är något annat. En annan vård.
Här finns en ljus, positiv känsla. Här uträttas mirakel. Här är man med om människors största stund på i livet. 


Det finns ett sparum. Med bubbelkar, trädäck, musik och lustgas kopplat bredvid.
Undra om jag kan få använda det på middagsrasten. Lustgas ventilerar man ju ut så fort.


Gula filtar verkar vara en lika stor bristvara på BB som på medicinavdelningarna.

Det där barska som jag föreställt mej bland barnmorskor såg jag inte något av idag i alla fall.
Alla var väldigt intresserade och välkomnande.


Jag måste lära mej läskiga sökarnummer utantill nu.
Hjärtlarm kan jag redan men narkosjour, barnläkare mm. 


Hur ska det gå när jag inte ens hittar till telefonen?

Ja. Lite så var min dag å mina tankar så här "ny på jobbet."
Jag var privatklädd och självklart hade jag funderat lite på det där med första intryck, att kunna vara den man vill vara i ett nytt sammanhang.
Jag tror egentligen inte på det för man är den man är, och jag är klart bättre på att vara mej än att spela nån roll.
Men ändå. Lite grann. Jag kan ha förmågan att bli väl ödmjuk inför nya utmaningar så här, känna ett närmast inre tryck av att berätta vilken osäker liten människa jag är.
Not to day. Jag hade högklackade röda pumps till jeansen och rött läppstift.
Jag är ingen person som "gömmer mej" och försöker smälta in i de gråtonade gardinerna i vanliga fall.
Röda läppar kommer folk ihåg. I synnerhet om det kommer någonting ut ur munnen.
Å idag lyckades jag säga mitt namn, min bakgrund, mina förhoppningar och inte en enda gång skvallrade jag om att jag fuskat mej igenom både högskola å 13 år i yrket.

Jag tänkte... nåt får jag väl spara till imorgon med.

Puss/ Asta 


11 kommentarer:

  1. "Det finns ett sparum. Med bubbelkar, trädäck, musik och lustgas kopplat bredvid.
    Undra om jag kan få använda det på middagsrasten. Lustgas ventilerar man ju ut så fort."

    Jag skrattade högt. :) Så härligt det låter! Nytt, spännande, lite skrämmande - men härligt! Det kommer gå jättebra, det är jag säker på. Kram och lycka till i morgon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag fick till det där visst fick jag?! :) Faktum var att jag faktiskt tänkte precis så.
      Kram

      Radera
  2. Jag kan verkligen känna igen mig i den dåliga orienteringen man får när man är både ny, nervös och vill göra ett gott första intryck. Även att känna igen ansiktet. Jag kommer ihåg när jag började på 5B. Jag fick ofta höra kommentaren "Ja, men vi har ju redan hälsat". Jag och Marie skämtade om det efter att jag tagit henne i hand tre gånger och presenterat mig.

    Jag tror att du kommer fixa denna utmaning galant. Även om du inte har utbildningen så har du ju VILJAN att utbilda dig. Du vill veta mer, vilket kommer leda till att du suger åt dej info och blir toppen som pre-barnmorska ;) Och som du skrivit i nåt tidigare inlägg, så har du ju ganska stor egen erfarenhet kring det här att föda och ta hand om barn ;)

    Lycka till imorgon på första dagen på nya jobbet!

    Kram Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack sweety. Det var både jobbigt å kul.
      Jätte stimulerande verkligen och "min plats på jorden" men så tröttande att vilja duga å inte räcka till. Kram

      Radera
  3. Det er lov å bruke fuskelapp :-D til du har lært deg numrene :-D
    Klem og fortsatt lykke til.

    SvaraRadera
  4. Du skrev någonting här, som slog an på mig.. Det gick upp ett ljus. Jag har alltid tyckt det är så pinsamt när man hälsar två gånger på samma människa - man ser hur den här personen rycker till...och säger: "Vi har redan hälsat"..Obehagligt. Och varje gång har jag tänkt: Jag som har så bra ansiktsminne (polisgrej).. Men du har helt rätt. "Främmande människor är så lika varann".. Ja men så är det ju! Det är därför man hälsar två gånger. Lätt! Att jag inte har tänkt på det! Du var säkert snygg som fasiken, såg säker ut och klarade dig utmärkt. Och det kommer du att göra fortsättningsvis också. Kram och lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nervositeten gör att jag inte riktigt är med. Jag har inte riktigt någon perception, jag tar in ALLT och därmed inget.
      Men jag tar väl mej. Hoppas jag. Kram

      Radera
    2. Klart du tar dig! Det är som när man möter en person som talar ett annat språk eller en annan dialekt, bara. Först fattar man ingenting, det personen säger låter som en radda med bokstäver som läggs på varandra. Helt plötsligt börjar man urskilja ord. När örat har vant sig. Så är det med en ny arbetsplats också. Allt åker in osorterat som ett pärlande band av viktigheter. Plötsligt börjar man urskilja och sortera. Det bara kommer. Du är ju bara bäst. Så det så! Kram

      Radera
  5. Kan bara instämma i de ovanstående kommentarerna! Du äger! <3

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare