torsdag 7 maj 2015

Knäppt



Jag var 5:e sköterska idag. Extra. Utöver.
Visst låter det glassigt?
Det var det inte.

Att vara utöver och extra är att inte ha sin grupp. Sina begränsade patienter. Sina begränsade uppgifter... många kanske, men ändå... begränsade.
Att vara 5:e sköterska är att vara överallt och ingenstans och att hela tiden känna sej som en smitare som inte är där utan här, inte här utan där.
Det är ett evigt spring, fram å tillbaka. Från Rum 1 till rum 20.
Ner å upp till lab, ner å upp till medimaten.
Om å om igen.

Jag flexade ut i pur utmattning 45 minuter innan jag slutade med värkande fötter, trött rygg och ömmande tinningar. Jag hade hjärtklappning i bilen och fick stänga av radion för jag klarade inte fler ljud.
Jag kände mej trött, irriterad och allmänt fuck of och så kommer jag hem...
... och möts av två glada pojkar.
En Gottfrid som helst vill under huden på mej och en Noah som skrek protestskriket bara jag vände i hallen för att ta av mej skorna.
Såååå efterlängtad.
Tänk att få vara såååå efterlängtad!

Nu har jag varit ute en runda med Gotteman i den kyliga majkvällen, jag unnar mej en öl (med ganska hög skatt på) och jag ska försöka göra tidig sänggång.
Imorgon är det jobb igen. Ett kvällspass.
Sista kvällspasset innan september!
Knäppt.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Vilken lycka att komma hem till det! Njut och härda ut...

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare