lördag 9 maj 2015

Sluta blogga?



Jag har aldrig haft någon ambition om att bli Sveriges mest lästa bloggtant.
Jo, kanske när jag drog igång för hundra år sedan men inte på senare år.
Orkar inte nätverka, kommentera överallt, helst ge mej i strid med nån storbloggare eller skriva kontroversiella prylar bland deras kommentarer för att få höga läsarsiffror.
Jag har inget spännande liv, ingen unik hobby, sitter inte inne på några hemligheter som andra vill ta del av.

Det har varit fint ändå.
Att få uttrycka sina tankar i skrift, ha sin stadiga läsarkrets och få de där 4-5 kommentarerna.
Jag har känt mej tillräckligt bekräftad och uppskattad av det.
Men på senare tid har läsarsiffrorna minskat och framför allt ert tyckande kring inläggen.
Det känns jäkligt opepp att försöka komma på inspirerande inlägg (misslyckas uppenbarligen där) eller försöka pränta ner sina tankar på ett bra sätt när ändå få läser å ingen har någon som helst åsikt i frågan.

Den ständiga bloggfrågan. Bloggar jag för min skull eller för andras skull?
För just nu känner jag mej rätt less på att lägga ner tiden och ropa rakt ut i en tom cyberrymd.
Samtidigt händer det mycket i min lilla värld... med mina mått... och kanske borde jag ändå fortsätta att föra någon form av dokumentation över det?
Men om ingen bryr sej om det så kan man ju faktiskt lika gärna skriva någon form av privat dagbok?

Nej, jag tigger inte kommentarer och "snälla stanna" rader från er i detta inlägg.
Jag vill att det ska finnas ett intresse. Både att läsa och att delge tankar.
Annars fyller en blogg ingen funktion.

Jag får grunna på det. Må gott där ute i denna kalla, grå lördagen.

Puss/ Asta

24 kommentarer:

  1. Jag läser din blogg. Har kommenterat ibland, men tycker det vore kul att få respons på sina kommentarer... Kram Emma

    SvaraRadera
  2. Absolut. Jag svarar ibland, men kanske för sällan. Tycker själv det när jag skriver på andra bloggar, särkilt om man "tycker" någonting eller frågar och det inte bara är en hälsning att det är trist å smådrygt när man inte får svar.
    Skärpning där på mej om jag fortsätter. Tack för din kommentar. Kram

    SvaraRadera
  3. Jag förstår dig så väl och din blogg har ju varit mycket " en tyck till blogg" eller väcka en diskussion, en tanke osv. Samtidigt som du också delat med dig av sådant som för en del - som säkert vill säga något, men inte vet vad då många känner en tafatthet runt riktigt tunga ämnen - låter passera, men kanske i sitt privata funderar desto mer? Vilket är bra på sitt sätt, men känns trist som bloggare givetvis. Så tänker jag runt min blogg som är en djupdykning i mycket tungt och där tystnaden är kompakt allt som oftast. ;) :D Eftersom min trafik kommer från din blogg i mångt och mycket, så är det ju också samma läsare. Sen kan det ju vara som så att läsaren tycker du sagt det mesta som går att säga och här tänker jag att vi borde haft sådant där insticksprogram ( vet inte hur man lägger till dem på blogger däremot) som många bloggare numera har - med en gilla knapp eller ett hjärta, som visar att läsaren åtminstone "tyckt något/ är där" på något vis. Ska kolla upp det där.

    Men nu går du ju mot en massa spännande med nytt jobb och en ny fas i livet, så självklart efter följt dig i hasorna både genom högt och lågt i snart åtta år ( !!!!!!) - så vill åtminstone jag veta hur du har det och höra dina samlade tankar. :) Skriva för sig själv är ju inte riktigt samma sak. Jag har försökt, men det ger inte samma känsla av att ta sig själv och det man vill förmedla ( egentligen till sig själv tror jag) i skrift till någon ansiktslös musa där ute. Man skärper sig mer, formulerar sig djupare, går ett steg längre. Vilket är bra. Både ur aspekten att dokumentera och komma ihåg händelser, men även som billig terapi då man skriver av sig och sedan med tiden kan komma tillbaka, se på händelsen på nytt etc. Så tänker jag rent generellt.

    Hoppas bloggupplevelsen ska bättra sig! :)
    Kram, Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. * ta sig själv och det man vill förmedla ( till sig själv) på allvar.... skulle det stå.

      Radera
    2. Tack Maria. Du å jag delar ju blogghistoria och i mångt å mkt annat med så jag vet att du förstår och jag tänker som du med kring uteblivna kommentarer (fast även läsarsiffrorna har dalat.)
      Visst är det så att mkt som är tungt är svårt att skriva svar kring, allt känns fånigt å ytligt. Jag känner ofta så när jag läser dina inlägg. Idag tex när du skrev om att din mamma brukar titta på dej när du går.
      Hjärtat värker för er båda och jag förstår men ser absolut inga lösningar så då fick det bli ett <3.
      Kram

      Radera
  4. Haha, jag läser din blogg i princip varje dag. Ofta den allra första jag klickar in på. Håller med eller inte, tycker mest det är härligt att få läsa dina tankar och känslor. Jag tycker det är modigt att dela med sig såpass mycket som du gör. Jag vill ofta kommentera, men lägger band på mig för att inte framstå som en stalker... Kanske ska kommentera mera :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får gärna stalka mej, det vore en ära :)

      Radera
  5. Jeg leser stort sett det jeg ser du poster ut på facebook, ellers glemmer jeg alltid å gå inn her. Du skriver om mange ting som man kjenner seg igjen i, men også andre ting som man kanskje ikke hadde tenkt over. Personlig er jeg veldig lite opptatt av politikk, og ikke så glad i barn, så de innleggene hopper jeg over, :-). Jeg håper du fortsetter, synes det er gøy å lese din vinkling av verden, og nå som du skal ut på nye og spennende eventyr hadde det vært gøy å få følge med på sidelinjen. Men bare om du orker - det skal jo være gøy for deg også :-)
    Klem Laila

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du är söt. När jag läste kommentaren fnissade jag till för just politik och barn är väl det jag skriver mest om. Men det glädjer mej att du hittar annat och det är oxå ett kvitto för mej som bloggare att jag är tillräckligt bred som skribent för att alla ska kunna finna sin bit. Kram å tack för att du så ofta kommenterar.

      Radera
  6. Hej mamma! Läser ju också din blogg varje dag och skulle gärna kommentera mera. Problemet för mig är att jag till 99 % läser den på mobilen och det känns lite omständigt att skriva ngn längre text. Och ofta blir det några rader om man ska skriva något av värde. Och sen ska man bevisa att man inte är någon robot eller vad det är. Så för min del är det mest lathet. Kram Emelie.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är förlåten hjärtat mitt.

      Radera
  7. Men kära nån! Jag läser inte alltid men ofta. Orkar inte alltid kommentera här, eftersom jag sällan är inloggad på Google, vilket innebär att jag måste göra det. kommenterar ofta på FB istället. men jag förstår. Det känns som om man skriver till ingen, ropar ut i skogen till svampar och träd och lingonen...Inte så kul! Jag tycker definitivt att du SKA fortsätta blogga. Du är bäst, utan tvekan. Alltid något viktigt att säga - eller nåja nästan alltid ;)...När du skriver om din underbara vovve, vet jag oftast inte VAD jag ska "säga"..Jag äger ju ingen hund..så är det väl. Fortsätt, kära Astapasta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet ju eg allt det där för jag är likadan själv, kommenterar väldigt lite. Läser, uppskattar både på bloggar å facebook men kommenterar rätt sällan. Uppgivenheten kom väl snarare av förändringen, att både läsarantalet och kommentarerna minskat kraftigt.
      Kram

      Radera
    2. Men nu har du ju i alla fall fått oss att kommentera :) ..Det var välan bra. Och jag tycker egentligen att det är roligt att kommentera. Jag förstår att du kände dig uppgiven. Och himla bra att du sa till! Tänk om du bara hade slutat att blogga....Så ledsen jag/ledsna vi hade blivit!!! Kram

      Radera
  8. Läser din blogg nästan varje dag, du berikar mig med det du skriver om. Fortsätt! Är jättenyfiken på din framtid framöver och nya jobbet. Allt gott. Helena

    SvaraRadera
  9. Ibland har en helt enkelt inte lust att blogga, har själv hållit på i flera år och får väldigt sällan kommentarer ens, men jag kör på ändå. Oftast har en ny bloggdesign hjälpt till att få fjutt på lusten, men du har ju precis skaffat en ny och känner ändå såhär. Trist, och förhoppningsvis bara något övergående.

    Ps: Du är en av mina absoluta favoritbloggare. Var bara tvungen att skriva det. Kram <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad glad jag blir. Tack så mkt. Ha det fortsatt härligt på semestern. Ljuvliga bilder.

      Radera
  10. Ja JAG kommer i alla fall sakna bloggen om du slutar - det vet du!
    Puss o kram

    SvaraRadera
  11. Jag läser ofta din blogg med utbyte, kommenterar ibland. Men har lite trubbel med att kommentera på blogspot (oteknisk!), och vill ju inte vara anonym, känns fånigt. Därav en viss tröskel för kommentarer.

    (PS: Själv började jag skriva bara för min egen skull (till en början opublicerat), det blev mer som en bonus att några ville LÄSA oxå! ;) Men det är ju jag det...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag är så glad för dina kommentarer å det gör ingenting om det står anonym, det är ju bara att skriva sitt namn under.
      Jag älskar att skriva. Har alltid gjort. Drömmer om att skriva en roman någongång.
      Men jag behöver en mottagare, privata dagböcker tröttnar jag fort på.
      Är väl tämligen mkt av en bekräftelsetorsk även i livet i övrigt.
      Kram

      Radera
  12. Hej! Jag vet att jag kommenterar lite sent, men jag älskar din blogg. Tycker du har en massa intressanta tankar. Du påminner mig om en av mina närmsta vänner. Hon är analyserande, vågar säga vad hon tycker och är stark och skör på samma gång. Älskar hur du skriver om din vardag. Trots att du beskriver en vanlig tisdag blir det ett intressant inlägg för att du har så många tankar som du delar med dig av :) Det skulle bli himla trisst om du slutade blogga tycker jag!

    SvaraRadera
  13. Här kommer en ännu senare kommentar från en som brukar läsa o som uppskattar dina hundinlägg allra mest o jag hoppas verkligen att du bestämmer dig för att fortsätta 😊

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare