måndag 21 maj 2012

Som jag är



När jag var liten skämdes jag över den jag var.
Ingen sa någonsin att jag var bra.
Jag var nervös, rädd och klantig.
Jag rev omkull fyllda glas och väntade på utskällningen.

Jag river glas idag med.
Inte för att jag är särskilt nervös.
Jag är yvig. Jag pratar högt och mycket, gestikulerar, skrattar bullrigt... och river glas.
Jag skäms inte.
Det är för det mesta mina egna glas. Vore jag inte som jag är så vore jag inte jag.

Jag tar plats. Jag vet det.
Jag tycker mycket och jag tycker högt.
Jag försöker låta andra komma till tals ändå.
Försöker stilla mej, lyssna.

Jag tror att antingen tycker man om mej eller oxå inte.
Jag är inget mellanting.
Jag är snäll, omtänksam men krävande.
Som kollega, vän och människa.

Jag har slutat skämmas över mitt sätt att vara.
Fumlig/ klantig och tjattrig är inte lika med korkad.
Jag vet det nu.
Den som tror det missbedömer mej grovt.
Jag jobbar på samma acceptans för det yttre.
Den putiga magen, de skvallpande låren, den långa rumpan, de tomma tuttarna.
De är en del av mej. De är jag. Å de borde duga som de är. 

Nu ska jag sova. Natti natti

Puss/Asta

7 kommentarer:

  1. Tycker du är jättesnygg på bilden! Självklart ska man acceptera sig själv som man är, även om det kanske inte är så enkelt att göra så. Kram, Maria.

    SvaraRadera
  2. "Girl you're amazing... just the way you are".

    SvaraRadera
  3. Jag tycker oxå att du är skitsnygg! Om jag ser ut som du när jag är strax över 40 kommer jag vara ap-nöjd! Du påminner extremt mycket om min syster, ni har samma värderingar och verkar ha väldigt lik personlighet, hon är min största förebild i livet och det är en komplimang att säga att ni verkar lika för hon är helt enkelt alldeles fantastisk - precis om du verkar vara!

    SvaraRadera
  4. Ja, rätt som det är så kommer man väl till insikten att fet och lycklig inte är det sämsta... nån dag... :-D Skämt åsido, så har jag börjat fatta att det är tiden jag lägger ner på mig själv och min kropp som gör den stor skillnaden i hur sexig och snygg jag känner mig, inte kilona i sig.

    SvaraRadera
  5. Jag känner igen mig i det du beskriver, att det som var jobbigt och kanske lite pinsamt när jag var ung har jag nu vuxit in i och ser som en del av mig. Jag skrattar högt, jag skämtar med mig själv och med andra, men jag är oxå duktig på att se andra och att lyssna och förstå. Jag hade en gång en chef som beskrev mig som seriös men inte allvarlig, när jag oroade mig för att jag skulle uppfattas som flamsig...

    SvaraRadera
  6. Tack så vansinnigt mkt alla raringar. Nina... blev djupt rörd. Du gjorde min dag kan man säga. Puss till er alla.

    SvaraRadera
  7. Men A!!! Låter underbar att du är som du är!!! Och du - du är snygg! Punkt! Och ta åt dig av det Nina skriver! *ler*

    Kramar i mängd!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare