En asfaltsflickas rop på hjälp

 Jag växte upp bland asfalt och betong.
Var en harig liten unge som inte fick smutsa ner mej och hade en mamma som ABSOLUT inte gjorde det.
På sin höjd plockade jag en å annan bukett blommor.

Nu bor jag i motsatsen till min uppväxt.
Vi har stor trädgård och det är ängar å åkrar runt omkring oss.
En mardröm för en gräsallergiker som mej skulle man kanske kunna tycka, men jag älskar verkligen att bo så här. Nära naturen.
Problemet är att jag inte är lika intresserad av trädgårdsskötsel. Framförallt så kan jag ingenting om det. Jag misstänker att mitt ointresse härstammar ur det.
Jagvet ingenting om hur man gör det enkelt för sej, hur man håller efter ogräs å sånt där.

Idag var jag iväg å shoppade mej lite blomster.
Pelagonier i vitt å rosa. En urtjusig lavendel. Murgröna och några blå blommor jag inte vet vad det är.
Jag älskar att plantera.
Att gräva ner fingrarna i den svala myllan. Ge liv. Skapa.
Att vattna är jag sämre på...
Därför varar liv sällan särskilt länge i Astas trädgård.

Är det någon som känner sej manad att ge mej några bra latemanstips för hur man tuktar ogräs eller på andra enkla sätt får en mysig trädgård så hojta gärna till i en kommentar.

Puss/ Asta