... ett reportage om en man som talade ut om att han blivit sexuellt trakasserad på sin arbetsplats.
Han arbetade på en kvinnodominerande arbetsplats. Han beskrev hur kvinnorna hade en "flirtig attityd", "en rå jargong emellanåt", hur de tog på honom... en smekning på axeln, en kram, ett nyp i häcken.
Han mådde väldigt dåligt av det här, vågade inte riktigt säga ifrån...
Alltså jag känner verkligen hur jag är en dålig människa nu men jag har så svårt att ta detta på allvar.
Räknas hans upplevelser som sexuella trakasserier så sker detta dagligen på min arbetsplats.
Vi kan ha en rå ton, en sexuell underton i våra skämt, ta på varann... både kvinnor å män.
Jag kan och vill inte ta ifrån honom hans upplevelse men jag har så svårt att ta detta på allvar, att se det som ett problem.
I hans värld skulle jag med rätt hårda skämt anses vara en förövare antagligen.
Jag tycker att man skall vara försiktig med hur man använder ord i offentliga sammanhang vilket väl ändå en artikel är. Tidningar skriker ut ord som KATASTROF. någon som RASAR osv.
Att vara utsatt för sexuella trakasserier är för mej mycket mer än en klapp på axeln eller en flirtig ton.
Inte för att det är rätt men hur tror ni det är att vara kvinna även på en schysst manlig arbetsplats?!
För mej är TRAKASSERIER nåt allvarligt. Det är att känna sej hotad, ställd mot väggen, obehaglig till mods. Att någon på ett sexuellt vis uppvisar makt.
Upplever man det av en flirtig ton eller en klapp då är det kanske inte bara gruppen som har problem?!
Vad tycker ni?
Vart går gränsen mellan vad som är okej och vad som inte är det?
Har du varit utsatt och har du lust att berätta?
Puss/ Asta
Hej!
SvaraRaderaLäste oxå den artikeln...
För min del så är inte själva ordet TRAKASSERIER är så viktigt, utan hur den drabbade människan faktiskt känner! Och det är inte upp till dig eller mig eller någon annan att döma hur han borde känna eller inte. Tror att det är väldigt viktigt att ta av sig skygglapparna i situationer där känslor är inblandade (vilket dom är i väldigt många fall)...
Vi har alla våra privata ryggsäckar med upplevelser och historier som formar oss som människor, så det som är okej för mig kanske inte alls är det för dig! Vilket betyder att man måste vara lyhörd för vad ens medmänniskor tycker är okej.
Personligen tycker jag mig ha en rätt bra människokännedom. Att lyssna på en människa och förstå vad den vill/inte vill innebär 20% tal och 80% kroppsspråk... Det är faktiskt så vi kommunicerar. Det är ganska intressant tycker jag, eller hur?
Personligen kan jag inte påstå att jag varit med om några ofrivilliga närmanden...
Ta hand om dig!
Kram Mariah
I lagen mot trakasserier är det tydligt att det handlar om vad den som är utsatt känner som definierar om det är trakasserier eller ej, och vi är alla olika. Det som är OK för en är trakasserier föär en annan.
SvaraRaderaSen tycker jag genuint illa om arbetsplatser där det sägs vara en "rå men hjärtlig" jargong. Jag har varit med om för många sådana ställen och det är alltid någon som mår dåligt men inte vågar säga något av rädsla för att få höra att man är trist, inte förstår skämt, måste tuffa till sig lite, med mera, med mera...