Inte just nu

 

Efter noga övervägande och timmavis av vånda har jag beslutat mej för att låta bli.
Just nu vill säga...
Ja, jag talar förstås om håret. Om att färga det lysande rött.
Jag är egentligen en riktig tuffing när det kommer till håret. Har stort mod och väldigt liten sentimentalitet.
Men som Maria så bra skrev (som förövrigt passar lysande i rött hår) gränsen mellan att se ball ut och att föreställa en vänsterradikal bildlärare i 50 års åldern är hårfin. Lövtunn.
Det är nog mest "50" som skrämmer mej, att se ut som en rödstrumppedagog kunde vara rätt coolt.
Till mina läsare på 50+ vill jag bara säga... Nej, jag ser inte på er som "nära döden" eller som "passerade bäst före..." verkligen inte, det är bara det att JAG som är 43 helst vill se ut som 43... eller kanske ännu hellre 39 ännu ett tag.

Det är konstigt det där.
Med "fräcka grejer" (o gud, bara att använda uttycket "fräcka grejer") blir eller riskerar att bli mer patetiska än coola efter en viss ålder. Eller mer ihop med vissa ålderstecken.
När jag fantiserar om glödande rött hår tänker jag på Rihanna.
Medan jag i själva verket troligen skulle påminna mer om hon rödhättan i Bonde söker fru som dejtar kamelbonden. Lite "rökande medelålders hemtjänstassistent" med mycket kajal.
Det samma kan gälla smink, tatueringar, viss klädstil.
Hippt om det inte kombineras med en förfallen figur, djupa rynkor, platt röv och uttryck som "fräcka grejer."

För övrigt är det härligt att det är höst.
Inte bara för färgerna, krispigheten, dofterna och lugnet.
Det är härligt för att det där med utseendet inte är så jävla noga så här års och nåt halvår framåt.
Det är okej att inte raka benen eller att det tofsar ut från troskanten.
Det gör inte så mycket att kilona samlas på hög å att det svullar ut lite här å där.
Det är inte en jävel som ser det i jeans och tjocka bylsiga tröjor.
Allt blir lite mer avslappnat.
Visst kommer det en ny vår men det är gott om tid, goooooott om tid.
Det är rätt skönt.

Puss/ Asta