torsdag 17 december 2015

2015 var året som...



Mina bokinköp översteg min klädshopping.

Min mamma skrek "Du är dum i huvudet" på en flygplats och jag brast ut i gapflabb eftersom det var mitt enda skydd mot att bli vansinnig å dra på henne en smäll.

Jag med tungan rätt i mun och under stor koncentration knöt mina första dubbla råbandsknopar och mottog gruppsmekningar av relativt okända människor.

Jag på allvar ville hyra en torped.

Min löneförmån var att snusa på ett dygns gamla bebisar.

Som jag något förvånat upptäckte att jag tyckte det var kul att sticka bebisar i handryggen.
Ett lyckat venprov är ett lyckat venprov.

Jag utmanade mej själv mer än vad jag gjort det senaste decenniet.

Jag tappade hoppet om mitt parti. Och om en stor del av dem jag kallar mina landsmän.

Jag nådde en vikt (uppåt) jag tidigare aldrig nått.

Jag tappade mitt självförtroende om att jag alltid är den som blir poppis å omtyckt i nya grupper.

Döda barn spolades upp på stränderna i Europa.

Vi hade nio plusgrader i december. Ungefär samma som på Midsommarafton.

Jag återfick telefonkontakten med min bror efter att inte ha talats vid på minst tio år.

Bonde söker fru var bättre än någonsin. 

Jag lade åtskilliga timmar på att förstå den fetala cirkulationen.

Jag var loppbiten från topp till tå.

Puss/ Asta



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare