onsdag 16 december 2015

Det saknas bling


Hoo hoo i stugan, hur har ni det med julstämningen?
Är det skinande köksluckor, glittrande granar, dofter av julgodis och paket som bara väntar på att slitas upp? Tindrande barnaögon och ännu förplastade Alladinaskar som väntar?

Själv är jag vääääldigt o-julig än så länge.
Utomhus är det blött å grått och med helt osannolikt många plusgrader för att vara december.
Jag har varken stekt köttbullar eller förberett något annat och hela jag är som ett känslomässigt spret med så många orosmoment att jag inte vet vart jag ska börja och istället blir sittande stirrande overksam vid datorn.
Jag kommer att få betala X antal tusenlappar för en olycka Gottfrid ställde till med.
Diskmaskinen är trasig vi måste ha hit en hantverkare.
Mini kommer att behöva ekonomisk hjälp.
Julklappar (om än ett minimum) skall inhandlas. Julmat lika så.
Jag har 5 personer i hushållet som just nu lever på 1½ lön.
Oron för ekonomin ligger ständigt i bakhuvudet.
Ständigt.

Jag borde jobba extra å dra in lite cash men orkar verkligen inte. Det känns som om jag står med pannan hårt tryckt mot den berömda väggen.
Problemen kring mamma och min bror har ätit upp mej. Nu oron för Mini och Noah.
I skolan känner jag mej vilsen och korkad.
Alla andra pluggar ihärdigt, jag kommer inte ens på vad jag ska läsa.
Jag känner mej... klar?!
Hade detta varit min första högskoleutbildning så hade jag nog tänkt att detta är för diffust, för svårt, jag är inte ämnad för högskolestudier. Nu vet jag ju att det har gått förut.
Jag har omtenta i neonatologi på måndag och jag sitter med uppstarten på en D-uppsats som ska redovisas på torsdag. Jag slängde ihop den på nån timma och förstår verkligen inte vad jag ska göra mer men många av mina klasskamrater sliter så antingen har de eller jag missförstått.
Troligen jag. Jag har inte så himla mycket koll just nu.
Praktiken i v 3 har jag inte ens orkat oroa mej för än. Men ni känner ju mej, det kommer...

Mest enerverande är denna oförmåga. Att jag varje kväll tänker "Imorgon ska jag ta tag i ditten och datten" och sen så sover jag till elva på förmiddagen och får ingenting alls gjort.
En promenad med hunden, nån timma i studieböckerna, en kvick middag och legobyggande med Noah.
Hela familjen är dämpade, ledsna, arga och oroliga.

Näpp! Nu får det vara nog. Uppryckning. Nog ältat för nu.
Dusch.
Promenad utmed havet.
Åka och handla.
Röja/ laga mat.
Passa Noah ikväll när hans mamma och morfar ska bort.
Kanske putsar jag till en röd julkula oxå.
Det saknas bling i våra liv.

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. Jag får mindre och mindre lust till jul för varje år som går. Så det blir väl tur att nästa år så finns det en liten en skall göra det bästa möjliga för. Det bästa möjliga räcker långt.

    SvaraRadera
  2. Det är tufft men försök ta en sak i taget ... Allt elände kommer ofta på en gång - men allt har ett slut och blir bra till sist./Mormor

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare