torsdag 3 december 2015

Trött på att känna mej ful



Jag vet inte vad det är med mej. Jag bara förfaller.
Jag kan faktiskt inte minnas när jag brydde mej så lite om mitt yttre som jag gör nu och har gjort ett tag.
Eller bryr å bryr... jag konstaterar men gör väldigt lite åt det.

Jag duschar de flesta dagar, byter underkläder och sköter min hygien så klart men i övrigt är det mer skamfilat. Orkar sällan raka här å där, håret hinner bli grått å vara det länge innan utväxten färgas igen. Jag förlänger ögonfransarna en gång i månaden men sminkar mej väldigt sällan.
Håret slängs upp i någon form av tofs utan att kammas eller fixas med och nu precis kammade jag ur en tova som var som ett halvt svintopaket. Jävlar vilken tid det tog å vad ont det gjorde. Halva kalufsen var som en enda stor dreads.

Sen är det ju det här med vikten då. Med allt jäkla godis jag mular i mej och min totala brist på motion. Nej, jag är fortfarande inte direkt tjock men jag har nog gått upp en 6-7 kg från min trivselvikt och det är klart att det märks. Det är ju minst en storlek på kläderna.
Och eftersom jag inte köpt några nya så sitter allt som korvskinn.
Jag kan inte välja vad jag vill ha utan får ta det jag kommer i.
Byxorna sitter alltid åt och trycker mot magen och så fort jag kan knäpper jag upp.
Det är inte precis något som får en att känna sej attraktiv!

Med tanke på att jag knappt ids kamma håret så känns det så klart än mer motigt att börja tänka kost eller 5:2 som fungerat bra förut.
Jag vet inte vad det är med mej men jag förmår bara inte uppbåda någon energi?!
Jag som i hela mitt vuxna liv alltid piffat å sällan gått till jobbet osminkad.
Det känns som om jag under senaste året åldrats helt otroligt. Om det är en känsla eller ett faktum vet jag inte, jag har frågat människor i min närhet men de märker det inte. Själv tycker jag att jag senaste halvåret åldrats tio år.
Hud, hår och naglar är livlösa. Framför allt huden i ansiktet har blivit slapp, jag ser alltid trött och sliten ut.
Jag tror inte att jag har någon brist, för bortsett från mer godis och kanske någon öl extra så äter jag inte annorlunda. Slarvat med maten har jag gjort sedan jag var barn.
Och jag känner mej inte deprimerad. Trött, ängslig emellanåt och lite känslig å med kantstött självförtroende men inte deprimerad.

Kanske är det så enkelt att jag går i skolan och inte i samma mån som förut behöver se representativ ut?
Som sjuksköterska man jag inte drälla in likblek och med håret i en enda stor tova.

Behöver nog lite inspiration. Det börjar bli rätt tråkigt att va ful.
Har du några tips?
(Bortsett från typ kamma dej :) )

Puss/ Asta

8 kommentarer:

  1. Vill bara poängtera det jag redan sagt till dig. Du ser inte alls gammal ut och du är jätte vacker.
    Med det sagt... Jag tror att du hade mått jätte bra, fysiskt och psykiskt, av att börja springa igen! Skit i konstiga dieter (eller "livsstilar" host host!)
    Själv har jag iaf aldrig känt mig så stark i kropp och själ, attraktiv och pigg som i somras när jag var på toppen av min löpning. Saknar den, men förmår inte just nu. Men det kanske du kan göra? Satsa på morgonrundor då du har hemma-plugg. Skulle även rekommendera att strunta i Runkeeper och pulsklocka. Bestäm dig för en runda och spring. Du känner i kroppen vad som är lagom. Hur trött du vill vara när du kommer hem. Låt det styra istället! Ta sedan en dusch, föna håret, spraya på lite parfym, sätt lite färg på läpparna och dra till biblioteket och plugga.Ta med mycket vatten, äpplen och morötter. Tror att det skulle göra dig gott! Puss din Emelie!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snäckan. Gjorde som du sa. Direkt.
      Fick ont i luftrören innan jag hann fram till grusvägen. Sprang runt i Skogstorp, 2,3 km och fick astma.
      Nu hostar jag upp mängder med slem.
      Inte klokt vad man kan tappa kondis. Men nu är jag pepp. Imorgon gör jag det igen.
      Kram mamma

      Radera
    2. Heja heja! Gå inte ut för hårt bara! Visst kör i morgon oxå, men ha paus i 2-3 dgr sen. Puss!

      Radera
  2. Kände precis detsamma tidigare under året. För min del tror jag att det berodde på att jag varit så oerhört stressad en längre tid med kulmen runt förra julen - när jag sedan äntligen kunde slappna av på allvar och alla omständigheter runt om mig blev lättare och bättre så ville ändå inte kroppen fungera på rätt sätt. Träningsmetoder som alltid funkat förut gav inga resultat osv... Misstänker att kroppen helt enkelt inte återhämtar sig lika lätt efter 40 och jag var i det längsta mycket ovillig att arbeta så hårt som det krävs för att få bra resultat. Förmodligen är jag TRÖTT på att pyssla med min kropp och mitt utseende efter 20 års jobb där. Men jo, jag har börjat få tillbaka ork och form och utseende. Långsamt.

    SvaraRadera
  3. Förståndig dotter du har :D
    Annars är vi 2 i den sitsen.....
    Ser rent för jävlig ut o vad kan man begära egt??
    Står iklädd heltäckande dress hela dagarna, får inte ha varken smycken (ej heller örhängen) , nagellack elr ens parfym på mig.
    Håret är under en mössa från 6.45 till 16.00, förvisso till 90% bestående av nät men iaf, man ser ut som en slickad katt i huve't.. :(
    Kommer hem, tittar lite på tv å sen i säng....
    Å när jag "fixade" till mig sist vet jag inte, ser ut som nån från 70 talet i skrevet...
    Men imorrn får det bli uppryckning, åtminstone vaxa bikinilinjen å trimma armhålorna om jag ska prova kläder med publik på lör i Ullared, tänker inte köa för provrum iaf......
    Benen får vara så länge.
    Tis ska jag fixa mina ögonbryn, ska iväg på ons till både skola å anst.intervju å tors ska jag till frissan, har en utväxt som är hemsk.
    Sen hoppas jag att jag känner mig betydligt fräschare men ju äldre man blir, desto mer jobb :))
    Ha en fin kväll !!

    SvaraRadera
  4. Vill bara flika in med en liten reflektion om att du verkar ha haft det otroligt tufft på sista tiden (länge?) med anhöriga i missbruk. Det är ju inte så konstigt att du eller kroppen känns slitna ❤ Var snäll mot dig själv.

    SvaraRadera
  5. Du är student nu, hänge dig åt att inte behöva fixa dig! ;-)

    SvaraRadera
  6. Mähhhh, kom igen! Livet består av olika men jämnt fördelade delar fulhet, missnöje, dålig självkänsla och OCH snyggingskap, positivism och supersjälvkänsla. Det är bara att hugga i och dra. I rätt trådar. Puss

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare