Shit happends...

 

Undrar ni hur min icke halshuggna tantvårta mår?
(Ni som inte fattar någonting får här en snabb resumé... Jag är en kvinna som ofta resonerar som så att "kan doktorn så kan väl jag" varpå jag med hjälp av sytråd å syrebrist försökte ha ihjäl en leverfläck "med hals." Det gick milt sagt så där... tråden grävde sej in i huden, vårtan blev infekterad och helvetet visade inte tillstymmelse till att vilja dö. Vi talar gigantisk livsvilja!  Dessutom satt den mitt mellan boobissarna och det är inget jag vill visa upp för doktorerna i jobbkorridoren precis. "Lillebror" på jobbet fick med vass sax och hög koncentration befria vårtan från snaran och därefter fick jag stränga order om att uppsöka doktorn. På min fritid! Inte korridorsvägen.")
Ja...
Tror ni jag gjorde det?
Lärde läxan?
Nej men icke sa nicke. Jag rotade runt i badrumsskåpet och vad fann jag om inte lite propolis.
Jo jag sa   p r o p o l i s.
Det är en brun starkt doftande sörja som jag har köpt av veterinären från Rumänien.
"Det helper mot allt" säger han. "Helper både människor och djur. På alla sår."
Sagt å gjort.
Detta är ju på sätt å vis ett sår. En vårta full av gult var.
(Ja, jag vet... sexigt som fan.)
Så jag tog å duschade på lite av propolissprayen. I förrgår, igår och idag.
Å se på fan... den är absolut bättre. Tvådelad som en snögubbe (minus underdel) efter strypförsöket men den läcker å äcklar sej betydligt mindre.

Propolis är för den som undrar någon form av biprodukt i samband med honungstillverkningen.
Något bina använder när de gör sina... sina... ja, små hus eller vad det nu heter.
Det skall ha en desinfektions verkan och hjälpa mot vissa bakterier som streptokocker.
Jag är inte den som är särskilt hång på naturläkemedel men... för att vara sjuksköterska så får man säga att jag är ganska skeptisk till läkarbesök (alternativt hyser en enorm tilltro till att jag kan fixa själv... om inte med sytråd så med hokuspokus från veterinären.)

Fortsättning lär följa. Varesej ni vill eller ej.

Puss/ Asta