fredag 30 mars 2012

Det stora förfallet

Den där märkliga känslan från förra årets "efter påskstädning" om att nästa påsk lever inte jag känns faktiskt inte helt orealistiskt.
Jag tycker bara att jag blir sämre.
Allergin har släppt sedan länge. Nej det är astman och infektionen i luftrören.
Jag hostar hemskt! Rivande, skällande till jag tappar andan.
Hostar upp enorma mängder rostbrunt segt slem.
Jag är sinnesjukt trött hela tiden.

Å vet ni vad jag gjorde igår?
Jag gick ut med hunden TVÅ gånger i min knallturkosta fleese onepiece som jag normalt inte ens hämtar posten i.
Jag gick ut utan bh! Bröst hängande på magen. Röv hängande i knävecken. Likblek i ansiktet.
Håret hade inte varit i närheten av en kam. Jag hade inte varit i närheten av en dusch...och stank svett.
Mini tyckte att jag toppade det där bra när jag satte på mej mina glammiga Rayban brillor på det.
Så gick jag ut.
Å vet ni vad. Jag struntade i om jag skulle möta någon.
Högaktningsfullt.

Ja jag VET att jag kanske borde gå till doktorn.
Men vad mer skulle de kunna göra?
Ja det är ju möjligen att ge mej antibiotika då. Men jag har ingen feber.
Jag äter redan slemlösande, kortison tabletter, kortisonspray, hostdämpande till natten.
Plus ett par paket blå Fishermans friend per dag.
Å det hjälper inte!

Uff. Idag ärdet inte så kul!

Puss/Asta

3 kommentarer:

  1. Ha ha haaa. Ja låt dem pinas brukar jag säga om nån stirrar för jag är ful, otvättad med solbrillor. Men en turkos onepiece får du aldrig på mig.

    Önskeinlägget är på plats. =D Bra frågor, bra uppslag.

    SvaraRadera
  2. Men du, även en stjärna får leva tillbakadraget en stund, det tar på krafterna att hålla sig på topp jämt ;)
    Nä Asta, tycker nog det låter som sjuksköterskan ska låta en doktor kolla vad som fattas, varför liksom gå runt och må så skit?
    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  3. Meeen Asta!
    Så här kan du ju inte ha det, låter inte alls bra med allt rostfärgat slem du hostar upp :(
    Skall inte säga till dig vad du borde göra, för du gör som du vill ändå...
    (Ja ja lite som jag med då...)
    men jag tycker synd om dig, nått bättre borde väl "dom" kunna komma på till dig?

    Sen vill jag bara säga att jag log när jag läste förra inlägget! Vilken mysig och fin familj ni verkar vara. :)

    Och inlägget där innan så håller jag med dig att det är konstigt när man får svart på vitt att någon som man känner lite granna läser en...
    Vilket har gjort att nu har jag inte gett ut min blogg till någon annan en er gamla Amelia-bloggare.
    Det viktiga för mig är inte att många skall läsa mig, utan att få ur mig allt jag känner. Samtidigt som det känns bra att ni som varit med så länge finns där ute i cyber rymden...

    Krya på dig, kram!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare