Facebook less

Jag antar att man tröttnar på allt emellanåt.
Nej, just nu syftar jag faktiskt inte på maken. Han ligger fortfarande på plus efter en trevlig helg och efter att på söndagskvällen åkt iväg BARA för att tanka min bil.
Nej, sedan länge blir jag allt mer trött på facebook.

Det sägs att facebook splittrar förhållanden för att det är "så lätt att flirta där."
Det är möjligt, men det gäller väl i så fall fler forum.
Det sägs att man blir olycklig och passiv av facebook men det kan jag ge ett expertutlåtande på och berätta att det kan gälla även bloggar å spindelharpan.
Nej, LESS på facebook är jag dels för att den känns allt mer integritetskränkande och dels för en del av de "vänner" jag har där.

Alltså vad ÄR det med "vänner" på facebook?!
Själv tackar jag inte ja till alla vänskapsförfrågningar... långt därifrån.
Men ändå... jag har 201 "vänner."
Somliga av de här "vännerna" ser jag aldrig röken av. Överhuvudtaget.
Det är människor som har figurererat i en yttre bekantskapskrets... för evigheter sen.
Å vi skriver aldrig en enda rad till varann på fb el någon annanstans.
Andra är sådana som tex arbetar på samma bygge men som knappt bemödar sej med att säga "hej" när man möts face to face.
Varför är jag vän med dom å varför känns det så ofint att plocka bort dom?
De skulle antagligen inte ens märka det.

Värst är ändå när man upptäcker att man har "vänner" med förskräckliga åsikter.
Ett tag rensade jag ganska grovt. Det var i valtider sist det begav sej.
"Vänner" som inte bara sympatiserade med Sverige demokraterna utan dessutom lade upp kränkande statusuppdateringar el rent rasistiska bilder.
De togs så klart bort! Någonstans går även min gräns.
Om du är rasist så där lite till vardags och vän med mej på facebook så kan väl du vara bussig att plocka bort mej som vän. Om jag nu missat det själv...
Sedan finns det dom där som är mer... tveksamma.
De jag retar mej på.
De som inte har samma människosyn som jag.
De som uttrycker förakt mot fattiga. De som är sarkastiska mot dem under sej i hierarkin.
De som är lite allmänt mansgrisiga.
Alltså lite så där..."mänskligt" inskränkta om ni förstår vad jag menar.
De som stjäl mer energi än vad de ger.
Vad gör man med dom? Hur gör ni med dom?

Jag tror det finns tre anledningar till att man... nej till att JAG... inte plockar bort en stor del av min "vän krets" på faceebook och det är...
1.) Man är rädd att någon ska ta illa upp å uppleva det som en mindre krigsförklaring.
Men gör man inte sej själv lite väl viktig då? Chansen/ risken är väl rätt stor att mitt ointresse är ömsesidigt.
2.) Det är svårt att gallra. Vissa "gamla bekanta" och "de man knappt säger hej till" är mer intressanta än andra.
Även här gör jag mej viktigare än vad jag är. De flesta i denna skara skiter väl i/ är oinsatta i mina prioriteringar.
3.) Man är ju lite nyfiken trots allt. Vill ha lite koll ibland... även på människor man eg inte är förtjust i.

Hinner inte idag men inomen snar framtid ska jag städa ordentligt i min facebook.
Sen får vi se... om jag alls vill ha kvar den. Tycker ändå att det är ett bra sätt att hålla lite kontakt med barnen, få information om saker å ting, följa de man tycker om och människor som intresserar en.

Vad känner ni för facebook?
Puss/ Asta