Det är lördag å världens bästa "lillebror" fyller år.
Närmar sej obönhörligen 40 med ännu ett år även om han själv hävdar att han är närmare 25 än 40.
Han är bra...superbäst... på mycket men uppenbarligen inte matematik eller accepterande av åldrande.
Det är oxå ledig helg och solen skiner.
Men trots att jag sov ganka bra (å länge) i natt känner jag mej fortfarande trött och stressen har inte lämnat mej. Jag märker det främst genom att jag kommer på mej själv med att dra upp axlarna. Vara spänd i käken. Andas högt upp i bröstet.
Urtids-Asta är beredd på kamp el flykt. Mammutarna lurar i mörkret.
Varje gång jag kommer på mej själv så flyttar jag ner axlarna och djupandas några gånger, men vips är det tillbaka igen.
Jag ska göra mej i ordning å gå ut i friska luften tror jag.
På talom någonting annat gav Märta mej en insikt här om dagen.
En insikt om kärlek.
Jag har alltid resonerat som så att skall man vara förälskad eller kär jämt ja då får man byta partner en gång i halvåret ungefär för det är så länge som en förälskelse sitter i.
Allt annat är romantiskt trams och ouppnåliga drömmar.
Att leva i en relation handlar om hårt jobb, tålamod och ett oändligt antal kompromisser.
Allt blir vardag.
Men så såg jag djupt in i Märtas ögon och tänkte plötsligt "varför då?!"Jag har levt med Märta i sju år och är fortfarande... varje dag, timma, minut, sekund... vansinnigt förälskad i henne.
Jag saknar henne när jag är på jobbet, jag blir lycklig i magen varje gång jag ser henne, jag njuter lika mycket som dag ett av att pussa på henne å vara nära.
Varför skulle inte en mänsklig relation kunna se ut så?
Vad tror ni?
Är det nåt hinder, nåt som skiljer eller vad då?
Ha nu en fantastiskt fin lördag flickor å pojkar.
Puss/ Asta
Å så ska det verkligen vara i en relation och det är min fasta övertygelse att det kan vara så också, om man väljer vara med någon som verkligen respekterar en och förhållandet. Visst, det är kanske inte rosenrött alla dagar, men efter ha levt i en dålig relation och insett att det är en enorm skillnad på att tänka att man är värd det och KÄNNA att man är värd det bästa, så gör man nog också andra val och kan få en annan sorts kärlek där man känner en mjuk känsla hela tiden. Jag hoppas du förstår vad jag menar? :) Ha en fin lördag! Kram, Maria.
SvaraRaderaHej, tack för din kommentar hos mig:) Din blogg är verkligen jättesnygg! Jag tänker att kära kan par vara hela tiden fast att förälskelsen går i vågor om man älskar varandra på djupet. Jag tror att det beror lite på hur vi definierar orden kär, förälskad osv. Ja, hoppas du förstår vad jag menar. Hoppas du får en fin tur i solen!
SvaraRaderaKram å hej från Nina
A - den känslan finns. För alla människor. Men. Det är inte alla förunnat att få träffa någon man kan uppleva den med. Beroende på en mängd olika saker. Men var du lycklig för din kärlek till Märta. För den är guld värd.
SvaraRaderaOch så älskar du dina barn på ett liknande sätt: förutsättningslöst! Och med kraft!
Kramar finfina!