Jag har altandörren öppen...

... och frisk luft väller in.
Fräsch, krispig vårluft.
Jag älskar den tidigare våren allra mest. Kanske för att jag blir allergisk när den väl har tagit sej.
Älskar den här pigga solen som ännu inte förmår värma upp något större men som i en skyddad vrå från vinden bränner på kinderna.
Älskar kvällarna. Det speciella ljuset vid fem- halv sex som envist klamrar sej kvar.
Människor... grannar... man knappt sett på hela vintern som dröjer sej kvar ute.
Som vi har längtat.
Så väl vi nordbor desperat behöver ljuset som nu kommer åter.

Så här års är Sverige ett extra långt land.
Här söder över har vi plusgrader. Vi har krokusar och snödroppar som blommar.
Påskliljor som står beredda.
Småfåglar som kvittrar av yster lycka.
Det är spröda små knoppar på träden och allting lixom bara väntar. Väntar på att få explodera.
Så även min allergi tyvärr.
Smolket i bägaren för egen del.
Priset att betala.
Men vad gör det nu när vinden väller in i mitt kök, blåser ner papper från köksbordet, fladdrar i julgardinerna (ja, nu måste jag fan köpa nya!) och fyller själen med sånt hopp. Sån lust. En sådan glädje till att få finnas till. Vara med. Ännu ett år...

Idag kör vi ännu ett kvällspass. Imorgon jobbar jag dag (bläääk.)
Men innan dess ska jag hinna ut å andas vid havet, se vågorna rulla in.
Ha en fantastisk dag mina fina läsare.

Puss/ Asta