Visst är hon en snygg småbarnsmorsa Gwyneth Paltrow (konstigt jävla namn...)
Inte tu tal om det.
En duktig skåderspelerska oxå, inte min absoluta favorit måhända, men helt okej.
Stilen Lindex lanserar med hjälp av henne attraherar mej dock inte alls. Nåt enstaka plagg kanske men inte helheten... eller det den förmedlar. Förmedlar FÖR mej får jag väl tillägga.
Jag är som ni väl vet vid det här laget allergisk mot "övre medelklass symboler."
Även om Lindex i sej inte representerar det med sina rimliga priser till hyfsad kvalitet så gör denna outfit delen det.
Ja, jag erkänner.
Jag har fördomar.
Å jag blir enormt provocerad av att mina fördomar ofta besannas.
Den nya kvinnan. Hon som fyller sin dag med pilates, manikyr, shopping, en latte på språng in i den flaschiga bilen och sedan kallar sin dag "så stressig."
Hon som bakar cupcakes med små pärlor på, engagerar sej i inredning av flådiga hemmet som om det vore livssviktig hjärnforskning. Och om...OM... hon arbetar tycker hon det är alldeles självklart med en liten rar barnflicka som får hämta upp de välkammade ungarna i märkeskläder på dagis.
Ja jag vet, jag är vidrig när jag tänker så här.
Avundsjuk är jag inte men en stor motvilja hyser jag. Ytlighet haamnar ungefär på samma våglängd som snålhet, översitteri och dumhet kring egenskaper som får mej att bli illamående.
Fy på mej.
Alltså detta med barnflickor.
Det debatteras plötsligt överallt. På tv, på ledarsidor, i Amelia.
För eller emot.
Jag förstår inte varför utveckling måste betyda att man gör som i USA?
Jag förstår inte varför man prompt måste skaffa barn om någon annan skall ta hand om dem.
Argument som man ofta hör FÖR barnflicka är att "ja men då kan jag arbeta klartoch verkligen vara LEDIG när jag kommer hem till mitt barn" eller "Barnet har det bättre med baarnflickan hemma medan jag handlar och utför ärenden efter jobbet."
Vem säger det?!
Barn behöver kvantitetstid med sina föräldrar. Inte ynka kvalitetstimmar.
Barn behöver få ta plats "i det riktiga livet" med sin mamma å pappa. Eller med sin mamma. Eller sin pappa. Eller pappa och pappa. Eller mamma och mamma. Eller... ja, ni fattar. Med sin familj.
Ja herre gud, tänk vad tankarna kan gå loss bara för att jag tittar på ett par chinos.
Chinos. Sitter alltid skitfullt på mej. Blir till en riktig kärringbyxa.
Förövrigt är jag fortfarande sjuk.
Som fan.
Kanske därför jag är så bitsk?!
Puss/Asta
Hej Asta.
SvaraRaderaNu är jag här och snokar igen - gillar ju din blogg och har åsikter helt i stil med dig många gånger...
Som jag nämnt förut bor jag ju i Australien, här är majoriteten av alla mammor hemmafruar - jag tycker det är vansinnigt att man ska 'behöva' vara hemma när man fått barn(även fast väldigt många tycker det är bra att vara hemmafru) - men barnomsorg här är vansinnigt dyrt ($720 i veckan, ungefär 5000SEK för heltid- jag vet - VANSINNIGA belopp)I och med att det är så galet galet dyrt så väljer ju såklart de flesta att vara hemma med sina barn (eller tvingas ska jag väl säga) - allt medans fadern i familjen sliter häcken av sig eftersom han har den enda inkomsten!
Vi ska ha barn i höst och jag är en typisk 'svensk' kvinna - jag vill inte vara hemmafru! Jag vill jobba plus att jag tycker att det kan gynna barn enormt att gå på förskola PLUS att jag vill att min man ska ha möjlighet att träffa sina barn varje eftermiddag precis som jag vill göra (vilket är svårt om det ständigt ska jobbas övertid eller rentav has 2 jobb)
Har ju därfor tittat på möjligheten att anställa en barnflicka - finns ingen barnflicka i det här landet som skulle kräva $720 i veckan så det är min enda möjlighet känns det som. Sen skulle jag givetvis inte utnyttja situationen - jag vill ju givetvis träffa mina barn så ofta jag bara kan utanför mina arbetstider - dom får följa med och handla och min barnflicka (om det nu blir så) kommer inte behöva utföra mina hushållssysslor - det gör jag så gärna själv även om jag tycker att det suger att städa - det är ju en del av livet!
Så summan av denna långa kardemumma är att jag håller med - många 'överklassmänniskor' har barnflickor istället för att umgås med sina barn - det är givetvis helt galet! Sen finns det givetvis arbetarklass som utnyttjar maxtaxa på förskolan och umgås mindre med sina barn än dom borde - men det är ju en helt annan debatt!
Tack igen för en super-blogg!
Nina. Tack för att du läser, gillar å kommenterar. Besök ända fr Australien... man tackar :) Självklart är det som du säger, man lever olika liv. Å barnflicka behöver väl inte vara fel heller... om det inte är PLUS dagis så man knappt ser sitt eget barn, för vad ska man då med dom till?!
RaderaKram A
Hm, känner inte att jag kan bli lika upprörd över Gwyneth där...men däremot vill jag inte ha någon barnflicka. Jag hade ju en bestämd idé om hur jag ville att mina barn skulle ha sina småbarnsår och sedan "brottade" jag om min värld tills den passade in i mönstret. Vad jag efterlyser är (som vanligt) att det ska finnas lite tolerans för andra människors val vilka val de än gör. Det finns inte en rätt väg. Det finns en rätt väg att gå för varje enskild person.
SvaraRaderaÅsa. Tolerans för människors olika val... jo jag antar att du har rätt. Se ovan hur jag menar för jag orkar inte skriva om. Men visst ärdet väl som du säger... alla är vi olika. Jag kanske var en smula otolerant här. Hmm. Kram
Radera