Bild på mej å pappa för kanske 12-15 år sen.
För 10 år sedan såg livet... vardagen... ganska annorlunda ut jämfört med nu.
Jag hade fyra barn hemma som var 16, 14,13 och 8 år. Jag hade en gammal, gammal hund och jag var relativt nyfärdig sjuksköterska. Hade jobbat knappt ett år.
Men jag bodde i samma hus, hade samma katt, samma man och de äldsta av mina fortfarande nära vänner.
Själv var jag 33 år. Jag minns ingen egentlig 30 års kris.
Tvärtom var jag rätt nöjd med livet här. Med egen lön. Stod inför min första riktiga semester.
Så minns jag det i alla fall.
Var jag en annan Asta då?
Ja, det känns så.
Jag var betydligt mer social. Värdesatte så klart ensamstunderna högre än vad jag gör idag eftersom de var mer sällsynta.
Jag är... utbrändheten till trots... en starkare människa idag.
Jag suktade på ett annat sätt efter bekräftelse och trodde mindre om mej själv.
Den största skillnaden på mina karaktärsdrag är att jag hade betydligt sämre tålamod.
Jag har... till min natur... ett kort tålamod. En kort stubin. Är en dålig förlorare.
Eldig lixom. Men tålamodet har jag tränat upp. Med hjälp av Märta och med åldern har jag idag ett tålamod som jag skulle vilja kalla exceptionellt.
Jag är mycket tålmodig. Med de flesta och det mesta.
Å jag kastar inte längre kortleken om jag förlorar.
Då rökte jag. Nu snusar jag.
Då drack jag alkohol mindre ofta. Nu finner jag inte nåt intresse av att bli berusad.
Min kropp såg ungefär lika dan ut då.
Men jag är starkare nu, promenerar mer å längre och röker som sagt inte.
Jag shoppar mer. Jag har inte eldrött hår längre.
Rynkorna är fler. Håret naturligt än gråare.
Naglarna kortare.
Jag är fortfarande socialdemokrat.
Om 10 år då?
Då är jag 53 år. Mina barn är med råge vuxna.
Resten är väldigt svårt att sia om tycker jag.
Är jag fortfarande sjuksköterska?
Är jag gift?
Umgås jag med samma människor fortfarande? Vilka kan ha tillkommit och vilka har försvunnit?
Hur många barnbarn har jag?
Bor jag kvar här?
Dogue de bordeaux har jag säkert. Troligtvis finns inte Gottfrid längre.
Vad önskar jag för mej för själv och vad tror jag egentligen?
Kanske är det för att jag är förkyld å trött idag och har sämre fantasi men jag kan verkligen inte gissa alls.
Jag smakar på frågorna... Gift? Sjuksköterska? Boende? å jag har inte en aning.
Vem var du och vem kommer du att vara?
Puss/ Asta
Tre år äldre än mig. Gjort så mkt mer om vi räknar på dina 30 än mina... ångestladdat... det var inte så här det skulle bli! Hur det var tänkt vet jag inte riktigt men inte tänkte jag mig det här... kram
SvaraRaderaHur skulle det bli då gumman? Du har säkert gjort en massa andra saker som jag inte hunnit med. Å har framtiden för dej. Kram
RaderaJag har bara jobbat och gjort allt för andra... MEN om 10 år så är Snape förhoppningsvis en pigg 12 åring;-) och jag färdig utbildad polis eller ssk, gift med en underbar man som SER MIG med en gård här hemma i Kg. Eller i norrland ( men säg inget till mamma) Barn vet jag inte och med min historik är det inget jag tar för givet... kram
RaderaÅh sånt här är roligt att läsa. Bilden av vem du är blir lite större och mer nyanserad.
SvaraRaderaOch det är roligt att spekulera i själv! Om tio år är mina barn 16, 12 och förhoppningsvis en på 8 år också. Jag hoppas jag och sambon är tillsammans och bor kvar här. Jobbet är svårare... Jag hoppas jag tjänar mer pengar på mindre arbetstid (haha, önska kan man i alla fall). Hoppas jag har ett arbete som är mer anknutet till mitt privatliv, friare och mer lustfyllt, men att jag ändå får arbeta utifrån ett engagemang för sociala frågor då och då. Eller kanske har jag redan jobbat hemifrån ett tag och är sugen på att komma ut på "riktiga" arbetsplatser då?
Jag tänker att det är rätt stor skillnad på förändringsutrymmet för dig de kommande 10 åren då barnen inte kommer att bo hemma längre. Det ställer ju frågan på sin spets, vad vill JAG göra med mitt liv? Inga barn att anpassa sig efter, inga att gömma sig bakom... Bara goa barnbarn!!
Kram Elin
Kul att du gillade inlägget :) Jag är ju i princip utan barn nu med, även om Mini fortf bor hemma är hon ju myndig.
RaderaJag tror att livet förändrades mer på de 10 åren som var än de som kommer.
En "spåtant" har lovat mej att jag har mina bästa år framför mej. Vi får se. Kram
För tio år sedan: var 28.Förlovad. Lärare. Inga barn. Relativt oskadd av sorg. Reste mycket, bodde i samma hus. Lite "fast" i livet, gjorde stora hopp framåt de följande fem åren. Om tio år... (du vet ju att jag har lite svårt att våga se framåt) hoppas på att fortfarande vara gift, har stora tonårsbarn, är filosofie doktor och bor förmodligen i det andra huset på samma gård som vi har nu. Så kanske :-)
SvaraRaderaLåter väl som schyssta framtidsplaner. Kram
Radera