Hjälp till lite här nu va

 
Hjälp mej lite här nu.
Kom med konkreta tips om företagande, kom med kluriga råd vad man gör med envisa gubbar, brainstorma, peppa, vänd på stenar jag inte vänt osv.
Alla slags tankar är bra... MEN... vi kan väl försöka hålla det realistiskt?
(Jag gör allt jag kan för att försöka tänka klart men känner att jag bara kör fast i det som inte går...)

Om det finns NÅGON där ute, kanske en helt ny läsare (Hej, välkommen!) som inte har läst hundratals inlägg om min dröm så ser den ut så här...
Sälja huset och flyta lite mer ut på landet. Det får inte vara FÖR långt ut på landet för det ska fungera för mina framtida kunder.
Arbeta med min dröm... starta ett hunddagis med inackordering.
Jag tänker mej kunna ha ca 10 dagishundar och möjligheten till ungefär det samma i inackorderingen (där har man väl sällan fullt kan jag tänka mej), men det beror på många faktorer som läge, lokaler osv.
Priser har jag kollat upp lite grann, det brukar ligga kring 2250 kr/ hund heltid dagis 250 kr/ enskild dag och för inackorderingshundar 300 kr/dygnet.
Dubbla priset på storhelger.

Det kostar alltså en slant för hundägare att ha sin hund på hunddagis.
Trots detta tror jag mej veta att efterfrågan är stor.
Däremot blir det för mej som företagare inga stora pengar och en hel del jobb, men va fasen... man skulle jobba med det som man brinner för.
Arbeta hemifrån.

Nu är det ju inte bara att köra tyvärr. Ett eller annat hinder finns på vägen.
Mitt största är maken som bara vägrar!
Å innan ni dömer honom för hårt... Han är en man som allra helst skulle vilja bo i stan. Han längtar och pratar ofta om ett friare liv. Med mindre skulder och lättare ryggsäck. Om att "bara kunna dra iväg" på nåt som känns lockande.
Han är ingen hundmänniska.
Vi har hund för att JAG vill ha det.
Hundarna vi haft har alltid varit mina och på mitt ansvar.
Självklart har han inget hjärta av sten och tycker om dem när de väl är här, men allra helst hade han varit utan.
Att vi bor där vi bor istället för i en lägenhet i Göteborg och att vi har Gottfrid är en kompromiss från hans sida, nåt han vet att jag behöver för att må bra.

Med makens logik ser det ut så här.
Vi säljer huset vi bor i med viss vinst som slukas in i en förlustaffär, ett företag som aldrig kommer att generera pengar utan tvärtom kosta i stora utgifter och låg lön.
Han tvingas ännu mer ut på landet och "får bo i en hundgård" (lite överdrivet där men jag förstår hur han menar.)
Han kommer tvingas skriva på lån (för utan honom får jag dem aldrig) och vi kommer sedan vara uppbundna i eviga tider utan att jag kan följa med på semester å annat.
Jag måste ju erkänna att det ligger en del i det och jag inser att precis som jag har rätt till att leva mitt liv så fullt som möjligt så har även han det.
Å hunddagis är INTE hans dröm.

Jag skulle så klart kunna skilja mej.
Om... jag säger OM... livsdrömmen ändå känns viktigare för mej än mitt äktenskap gör.
Men problemen/ svårigheterna är inte över med det.
Nä! Då lär jag aldrig få de lån som behövs för att köpa en liten gård och starta upp verksamheten. I synnerhet inte när det innebär att jag "måste" säga upp mej från mitt jobb och står utan inkomst.

Så... återstår det alltså bara att. 1.) Skilja mej. 2.) Leta upp en hundälskande, rik å generös karl som vill göra detta med mej. 3.) Hitta rätta gården. 4.) Starta upp företaget.
:) Plötsligt känns det inte längre som bara "kör."

Puss/ Asta