Min lilla pappi

 

Min lilla pappa var på en kranskärlsröntgen av hjärtat igår.
Han börjar ju komma upp i en viss riskålder, fyller 64 senare i år (märkligt att jag alltid skriver att jag är 43 trots att jag fyller 44 tidigare än vad han gör :) )
Han lever lite gott... tycker om god mat, alkohol, röker och rör sej kanske i underkant. Han har heriditet för hjärt-kärlsjukdom.
Men han har inte haft särskilt ont, ett lätt tryck över bröstet ibland, hans huvudsakliga symtom har varit att han inte riktigt orkar som tidigare.

Så var han alltså iväg på en Cor angio.
När de gör en sån här röntgen så kan de vid lättare stenoser fila bort dom under tiden och sätta in stent. Det är det som kallas PCI på sjukhusspråk. Eller ballongsprängning på "vanligt språk."
Dessvärre var pappas förträngningar så rejäla att han måste göra en bypas så snart som möjligt.

Jag arbetar med dessa patienter hela tiden.
Patienter som väntar på det pappa var på... cor angio och patienter som väntar på en bypas operation.
Det är en omfattande operation, en vän till mej som är operationssköterska berättade att hon under sin specialistutbildning får vara med och titta på detta och att det var mäktigt!
Bröstkorgen sågas upp. Hjärtat plockas ur. De trånga kranskärlen bytes ut mot vendelar som man tagit från patientens ben. Därefter läggs hjärtat tillbaka. Kopplas ihop. Hjärtat ligger då i den öppna bröstkorgen och bara vibrerar. Det får en liten elstöt och poof så slår det som det ska.
En stor operation. Av det organ som är mest förknippat med liv av alla organ. Hjärtat.
Å ändå... numera... en rutinoperation som utförs på tanter och farbröder i betydligt högre ålder än min pappa.

Såren brukar läka bra. Med ordentlig smärtlindring regelbundet från början brukar inte heller smärta vara något större problem. Å kroppen har fått sej en ordentlig renovering.
Denna typ av patienter är oftast de nöjdaste. De kommer kanske in med en hjärtinfarkt och efter en vecka så har de verkligen fått se vårdens finlir och går därifrån som nya människor... för i stort sätt inga pengar alls.

Jag tror att jag... med ordentlig insyn i prognos osv... är tryggare än vad andra anhöriga skulle vara om det var deras pappa som skulle göra en by pas operation.
Själv är jag mest lättad... med tanke på pappas milda symtom... att det upptäcktes i tid.
Men det är klart att det ändå är skillnad när lilla pappi ska opereras eller när det är ex 22:3 (sal och sängplaceringsnamn.)
Min pappa måste ju finnas många år till!

Puss/ Asta