söndag 7 april 2013

Summering och framåtblickande

 

Då var det söndag igen mina vänner.
Hur fort går inte veckorna egentligen? De sista skälvande timmarna av vecka 14 år 2013 återstår.
Som vanligt tänkte jag summera veckan som gått och blicka framåt mot veckan som kommer.
Jag vet inte hur intressant det är för er att läsa men jag tycker det känns skönt att stampa av veckan på nåt vis.
Det är ju dessutom nästan bara här jag talar om min vikt och mitt mål mot en lite mindre Asta.

Det har varit en ganska händelsefattig vecka.

Måndag, min viktdag, vägde jag 61 kg precis som veckan innan.
Det var lite av en besvikelse för så dåligt hade jag inte skött mej. Några stackars hekton kunde ju kroppen släppt ifrån sej.
Jag brydde mej inte om att mäta, ganska lönlöst att göra det varje vecka.
Imorgon får jag vara glad om jag inte har gått UPP i vikt.
Jag har misskött mej i stort sätt varje dag. Käkat mycket skräp, mycket onödigt.
Som nästan alla andra som pendlar i vikt så har jag en förmåga att dels bli FÖR hungrig och sen äta det jag kommer över samt att äta av fler skäl än hunger.
För att jag är ledsen, orolig, uttråkad.
Omstart imorgon med andra ord å försöka finna inspirationen igen.
Jag arbetstränade ett helt pass och det fungerade ganska bra även om jag blev sjukt trött efteråt.

Tisdag. Här var jag vaken tidigt och på mammografi klockan 08.
Kanske har det med mina tomma, platta tuttar att göra (nån fördel ska man ha) men jag tycker inte alls att det gör ont.
Däremot så kan jag känna en mindre oro över att det ska vara något, så nog längtar man efter det där beskedet som dröjer några veckor.
Kom hem och sov länge sen var Gottepojken och jag ute i nästan 2 timmar och gick.

Onsdag. Jag städade å röjde lite eftersom jag väntade besök av pappa å hans fru.
De kom och vi hade en mysig dag tillsammans. Fikade i flera omgångar å käkade mat.
På kvällen var vi på hundkurs som alla onsdagar och tränade framför allt inkallning.
Gottfrid har senaste veckan/ veckorna blivit mycket mer unghund och tar sej större friheter. Vågar mer å har ett högre självförtroende på gott å ont.
På kvällen när jag kom hem kände jag att trots att det varit den bästa dagen på länge så var jag väldans trött.
Fick ångestpåslag för första gången på flera veckor.

Torsdag. Arbetsträning igen och jag kände mej nedsatt. Det var motigt att åka till jobbet. Lillebror jobbade dubbelpass så jag fick oväntat arbeta med honom å det var precis det jag behövde. Dessutom var mammi där.
Jag orkade ett helt pass och tog eget ansvar för en grupp med patienter.
Åt kebabrulle... en torsdag.
Var även med på yrkesmässig reflektion där vi bland annat fick säga positiva egenskaper vi uppskattade hos varandra och mina kollegor sa så fina saker om mej.
Blev rörd.

Fredag. Hoppade över den planerade arbetsträningen för det blir för mycket med två dagar på raken. Jag vill gå framåt... inte bakåt.
Var på stan en stund på dagen och köpte boken till Bloggdalas bokcirkel. Folk satt på uteserveringen i solen (rätt svalt ändå) och drack öl och jag kände en sån längtan efter "den riktiga våren."
Provade bikinis och blev deprimerad.
Hade en rätt lugn å mysig kväll hemma. Drack lite vin å mölade i mej onyttigheter.

Lördag. Lugn dag. Långpromenad med hunden. Lagade lite extra gott käk. Tvättade några maskiner tvätt. Drack vin och käkade en hel påse chips helt själv.
Suck.

Söndag... idag. Jag gick en extra lång runda med hunden. Jag åt gårdagens rester.
Har städat ut garderoben... äntligen!!! och slängde en del av de kläder som jag faktiskt aldrig använder + en sjuhelvetes massa kartonger och bröte.
Det känns bra å nyttigt.
Just i detta nu färgar jag håret och jag har noppat mina ögonbryn.
Tror minsann jag ska dra en vända med hyveln i duschen med.
Lite sjumila service.

Sammanfattningsvis har det inte hänt så mycket. Mitt mående har varit lite sämre, jag känner att jag påverkas lite överdrivet av saker omkring mej. Sånt som jag inte behöver bryr mej om å sånt som jag inte kan påverka hur mycket jag än vill. 

Nästa vecka.
Redan imorgon ska jag träffa doktorn. Det ska bli skönt. Skönt att checka av med honom hur jag mår och varför samt skaffa en fortsatt plan över min rehabilitering. Eller om han tycker att jag är redo att börja jobba halvtid.
Tänker arbetsträna varannan dag. Tisd, tors, lörd.
I övrigt ser veckan rätt blank ut.

Hur har er vecka varit mina små godingar?

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Tycker att det låter som en bra vecka. Babysteps.
    Sedan så tror jag på din dröm stenhårt. Till 150%! Din dröm om ett hundpensionat är inte det minsta orealistisk och hade jag bara vunnit på något av de där spelen jag aldrig spelar på hade jag tveklöst langat över ett bidrag. och till kattjouren :-)
    Men ärligt, som du beskriver det får jag associationer till den söta boken "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar", eller vilken ordning den har titeln. Det låter precis som din plats i livet och jag vet inte många som skulle passa bättre till det. De som jag vet passar lika bra sysslar redan med det . Kör A. Satsa. Det måste väl kanske gå att kompromissa livet och kärleken lite för en fullt genomförbar livsdröm? Det vill iallafall jag gärna tro.

    kram
    Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack vännen. Babysteps som sagt, frustrerande dock.
      Drömmen... jag får nog ta det i ett eget inlägg. Alla förutsättningar finns.
      Utom pengar. Å pengar är ganska viktiga i sammanhanget. :)
      Maken vägrar ju att dela ett sånt liv. Han lever redan i en kompromiss.
      Å själv skulle jag aldrig få lån för gård och nystartad verksamhet... i synnerhet inte utan lön. Vilket det ju hade fått bli.
      Ack ja.
      Kram

      Radera
  2. *ler* Det var en fint skriven kommentar här ovan! Och jag håller med! Tycker ABSOLUT att det är genomförbart. Och att det är DU!

    Hoppas att din vecka kommer att bli bra. Att besöket hos doktorn kommer att ge lite svar. Och så får vi ju se till att ses snart! Eller hur?

    Kramar till dig A!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som sagt. Pengar styr världen.
      På onsdag kan jag. Kan du? Kram

      Radera
  3. bitterfittigtfeministpatrasket annanas7 apr. 2013 21:56:00

    Mät ändå även om det känns onödigt. Ändrar sig inte vikten så kan centimetrarna göra det. Kram

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare