Nytt år. Vi skriver 2014. Året ligger blankt inför oss. Fullt av möjligheter, fullt av prövningar.
Det enda vi nog kan vara säkra på är att det kommer innehålla båda sött och salt som alla andra år.
Det enda jag ber om är att mina nära å kära ska fortsätta leva, få behålla hälsan och vara någorlunda lyckliga.
Resten får bli som det blir.
Förra året skrev jag 648 stycken inlägg på bloggen. Året dessförinnan skrev jag 628.
Vi får se hur många det blir detta året. Om jag fortfarande har något att säga.
Det har jag förmodligen.
Å ni som fortsätter att läsa, ni som tillkommer, känn er varmt välkomna och djupt uppskattade.
2014 är supervalåret. Det är nu det ska ske. Regeringsbytet. Det och kommande barnbarn är det som jag är mest spänd inför och har högst förhoppningar på.
Plus alla härliga stunder med min Gotteman... så klart.
Jag sov till klockan 13 idag och vaknade med ovanlig glädje och tilltro till livet.
Igår firade vi in det nya året på lugnaste tänkbara sätt.
Jag hade delar av min familj kring mej.
Min man, Mini, min svärson och min Lillebror.
Å våra älskade fyrbenta.
Vi gjorde inte stort väsen av dagen.
Till förrätt serverade jag färska räkor med aioli och hembakt knäckebröd med vitlöksost.
Till varmrätt enchiladas med sallad och guacemole.
Å till dessert min vita chokladcheescake med hallon.
Så drack vi sedvanlig rätt läskig skumpa till tolvslaget.
Vi småpratade, spelade spel å slötittade på Repmånad på tv4 och hundarna uppförde sej fantastiskt ihop för att aldrig ha träffats förut.
Jag tror Gottfrid befann sej med nosen djupt instucken i lilla Felicias bakdel större delen av kvällen å med det var han lycklig. Hur lycklig hon var har jag ingen aning om.
Idag började jag skriva i min 10 års dagbok.
Tio år. Tänk va?!
Vad är vi då? Vad gör vi då?
2024.
54 år gamla.
Jag alltså. Å några till.
Hur gamla ni är får ni hålla ordning på själva.
God fortsättning.
Puss/ Asta
Jag hade en tioårsdagbok förut men klarade inte av den. Det var något med sidlayouten som påminde mig för mycket om tidens oundvikliga gång. Fick lägga ner den :-)
SvaraRaderaJa där ser man. Jag har inte tänkt så. Tror risken är större att jag tröttnar/ glömmer och att den sen bara blir liggande. Jag har svårt för allt som skall vara kort. Är usel på vykort, twittra å sånt.
RaderaMen! Så klart går jag in med full entusiasm fr början. Kram
Härligt att läsa dina inlägg och kul att du hade ett fint nyårsfirande.. En tioårig kalender? Vad kul om du faktiskt orkar fylla i den! Jag har almanackor från 1992 och fram tom förra året där jag skrev ner vad jag gjorde varje dag. Och det är faktiskt kul att någon gång gå tillbaka och läsa i dem.. Om tio år är jag 52. Benna är 24 och Leon 19. De är båda vuxna och färdiga med gymnasiet. Kanske har de börjat jobba, kanske studerar de vidare, kanske har de flyttat, gift sig, blivit föräldrar… Ingen aning. Men jag hoppas de är lyckliga..
SvaraRaderaKramar till dig A!!
Ja tänk. Asta å Ergo 50+. Undra vad vi pratar om på våra lunchdejter då?
RaderaDet vet vi inte, men hoppas att vi fortfarande har dem kvar. Kram
Godt nytt år! Jeg er mye eldre enn deg, men liker din blogg veldig godt. Din kjærlighet til dine hunder er vakker lesning, rørende.
SvaraRaderaGott nytt på dej själv. Blir glad för dina rader. Känn dej varmt välkommen. Kram
Radera