Nu vänder vi blad som kungen sa

 

Tack snälla för er kärlek och ert stöd kring senaste inläggen om Sverigedemokraterna.
Jag känner just nu att jag vill ta tillbaka min blogg, låta den bli Asta's där alla ämnen trängs och inte bara en plats att käfta med människor som brister antingen i sin kognitiva förmåga eller i sin empati. Det vet i fan vilket.

Precis som i riktiga livet kan jag tycka att det är "roligt"... nej, det är fel ord men jag hoppas ni förstår vad jag menar att "bråka lite."
Jag kan vara sådan ihop med maken med. Gilla att gräla. Eldas upp av att få slunga giftiga kommentarer och känna mej verbalt överlägsen. Få in mina språkliga smockor och se hur de landar. Medan adrenalinet pumpar i kroppen.
Men lika plötsligt som den där energin kommit lika plötsligt försvinner den och då är jag bara trött. Trött och ledsen.
Lite så känner jag mej ikväll. Trött och ledsen. Inte "gråtledsen", mer uppgiven.
Uppgiven och less på att under min lediga dag ägnat så mycket tid vid datorn och så mycket tankekraft på nåt jag ändå inte kan rå på eller förändra.

Min man säger ofta "Men att du orkar. Orkar hålla på å tjafsa med de där idioterna (Sd.) Du kommer ju inte förändra hur de tänker i alla fall. Skit i dom. De är dumma i huvudet."
Jag vet att jag inte fått en enda sverigedemokrat att tänka om idag.
Det är nog inte mitt syfte.
Mitt syfte är nog snarare att vägra vara tyst. Att elda på er andra.
Att jag tycker att det är viktigt att vi ickerasister hörs.

Era kommentarer gör det ändå värt det lite grann. Att ha slösat bort en ledig dag på något som dränerar snarare än tillför.
Så vida de små liven inte hittar på något jätteknasigt under natten så kommer morgondagens inlägg handla om... vad som helst utan Sd.
För att ta tillbaka min blogg.
Eller oxå låter jag den vara helt. Å gör någonting annat.
Umgås med min hund tex.
Eller åker å handlar. Kylen ekar tom.

Nu ska jag i alla fall gå å läsa min utmärkta bok "Och bergen svarade" liggandes på spikmattan. Jag önskar er alla en god natt.

Puss/ Asta