Vad tänker ni om Mensa?

 

På radion ikväll lyssnade jag på radion och Jankell, som hade Mensa och Mensianer som dagens ämne.
Någonting inom mej krumbuktar svårt när jag hör om människor som är med i föreningar som Mensa.

Det där med intelligens och vad som egentligen menas och räknas in till intelligens är för mej inte helt solklart.
Jag har aldrig genomgått ett intelligenstest men jag är ganska säker på att jag i ett sådant skulle hamna under snittet som är 100.
Att jag inte ser mej som intelligent betyder inte att jag betraktar mej som dum.
Tvärtom ser jag mej som tämligen klok. Men klok och intelligent är inte samma sak.
Åtminstone inte för mej.
Klokhet erövras genom livserfarenhet, ett analytiskt tänkande och en vilja att förstå sej själv och andra samt att dra lärdom av detta.
Intelligens något mer diffust. Förmågan till att begripa logiska resonemang och att räkna ut abstrakta sammanhang.

Min make, som har en tvåårig gymnasial utbildning i verkstadsteknik, men som sällan eller aldrig läser skönlitteratur är väldigt intelligent. Det törs jag nästan ta gift på utan att han har gjort något intelligenstest.
Min son är lik sin far i hans logiska och matematiska tänkande och har upp till det läst en hel del litteratur, väldigt ung plöjde han tjocka romaner på engelska.
Han genomgick intelligenstest inför militären med mycket höga poäng.
Speciellt klok skulle jag däremot inte kalla honom. Han använder ofta sina förmågor kontraproduktivt.
Min Lillebror på jobbet är den intelligentaste person jag känner och förmodligen skulle han platsa i Mensa som har som krav ett IQ på över 131. Något som endast 2% av befolkningen har. Han lär sej allt supersnabbt, förstår orsak och verkan, har ett närmast memorerade minne. Men skulle säkerligen spöas av mej i ett EQ test.

Men det är inte min brist på intelligens eller att det finns människor som faktiskt är supersmarta som gör att det knyter sej i magen på mej när jag hör talas om Mensa och Mensianer (bara att kalla sej det?!?!)
Nej, det är snarast den elitistiska idén om speciella klubbar för de få utvalda med högt intellekt.
Att vara intelligent... fine och jätteroligt. Men vitsen att gå med i en klubb och frottera sej med andra väl utvalda det är i min värld suspekt och lite läskigt.
För mej för det tankarna till -30 talets Tyskland och andra obehagligheter.
En slags överhet dit kreti å pleti minsann inte är välkomna.

Någon sa någon gång att de som får höga poäng på IQ tester är bra på just det... att lösa IQ tester.
Jag vet inte. Men jag har funderat över varför de jag själv ofta uppfattar som intelligenta är män. Jag tror ju inte för ett ögonblick att män generellt är intelligentare (snarare tvärtom.)
Kanske känner jag så för att de har annan kunskap än vad jag själv besitter.
För att män oftare är roade av matematik och att lista ut lösningar på klurigheter.
För att de på ett annat sätt än jag kan räkna ut hur ratten skall vridas för en svår fickparkering eller föreställa sej ritningar av ett rum.
För att de kan se siffermässiga mönster.
Själv fixar jag inte alltid Kalle Ankas intelligenstest :)
Jag värdesätter, imponeras högre av de där tekniska förmågorna än av att jag tex kan läsa av känslor i ett rum, se å höra vad som inte uttalas. Sådant som min make är blind för.
Han märker inte att folk är osams eller kära för än de börjar slåss alt. hångla mitt framför ögonen på honom.
Kanske har vi oxå i barndomen, av våra föräldrar och av skolan, fått lära oss vilken kunskap/ nyfikenhet/ fallenhet som är av värde och vilken som inte är det.

Vad tänker ni om Mensa, Mensianer och intelligens?

Puss/ Asta