onsdag 26 mars 2014

Är det bra eller inte?

 

"Nej, jag har ingen åldersnoja men..."
Jag hör mej själv säga det lika ofta som rasister inleder sina rasistiska argument.
"Jag är inte rasist men..." 

Jag har ingen åldersnoja.
Men... Jag kan konstatera att jag allt oftare tänker på, noterar och pratar om ålderstecken.
Ständiga bekymmersfåror i pannan, snipiga drag kring munnen, otroligt slapp hy runt ögonen på morgnarna, diverse kråksparkar kring ögonen, hängskinn(?!) på magen, betydligt mindre elasticitet i huden än bara för några år sedan. 
Så gott som helt gråhårig, en massa pigmentfläckar, lättare för att gå upp i vikt (och svårare att gå ner), lite småprotester i leder då jag suttit still, värk i axlar och ryggslut.
Jag blir lättare bakfull. Det tar längre tid för mej att hämta mej efter en sen kväll. Jag är jävligt mycket mer bekväm.
Jag skiftar mellan glasögon av/ glasögon på i värsta GW Perssonstil.
Och så vidare.
Det är klart att jag noterar det.
Så ingen åldersnoja men...


En annan sak jag noterat och flera andra påpekat är att jag ständigt har projekt med att "göra om mej själv."
Jag ska äta nyttigare och sen dricka mindre och senare stuva om bland mina mediciner och sen börja springa och sluta äta kött... eller åtminstone inte fläsk.
Jag ska börja med ECO och fairtrade. Jag ska shoppa mindre, skänka mer.
Börja skriva dagbok, hänga mindre vid nätet, rensa bland mina relationer, säga ifrån, bli snällare...
Ja, trogna läsare känner säkert igen.
Ständiga renoveringar (eller misslyckade saneringar) av "Projekt Asta."
Är det bra?
Eller är det dåligt?
Jag tänker att det måste väl vara bra att försöka, försöka vara sitt bästa jag?
Ta hand om sej, leva sunt. Tänka mer medvetet etiskt.
Eller är det dåligt att inte acceptera sej själv som man är?
Är det rent av så att jag då skulle kunna lägga tid och kraft på viktigare saker?


Jag vet faktiskt inte.
Varken om om jag åldersnojar eller konstaterar.
Varken om mitt "göra om mej" är bra eller skadligt.
Vad tänker ni?
Om mej och om er själva?


Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Jag tycker du är alldeles för stäng mot dig själv. Och att du nojjar.. *ler*. Jag skulle så önska att du kunde vila tryggt i vem du är, att du duger alldeles bra, precis så som du är. För ett ständigt jagande ger en ständig ångest, stress, ett ständigt förmanande mot jaget om "att nu måste du skärpa till dig" vilket gör att man ständigt lever i ett då - längre fram - istället för ett NU.

    Du ÄR redan en fine,ang version av dig!! Engagerad, klipsk, inkännande, rolig, full av medkänsla och med ett rättspatos. Du är frisk, har jättebra värden fysiskt och du lider inte av, är inte ens någonstans i närheten, av det som leder till hjärt- och kärl sjukdomar. Kort sagt- du nojjar vännen min.

    Hur det är med mig? Njaaaa.. Jag kollar aldrig efter tecken på min ålder. Jag är som jag är. Just nu försöker jag minska på stressen i mitt liv genom att ordna min arbetssituation. Det går sådär. Men skam den som ger sig.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. *fineMang skulle det ju vara!!!

      Radera
  2. Det är väl kul att ha olika projekt på gång, att fortsätta att utmana sig? Annars skulle vi liksom bara lägga ner och låta resten av livet gå på rutin, hur kul skulle det vara?

    SvaraRadera
  3. Även om jag tycker du är för hård mot dig själv så är jag precis likadan mot mig själv. Du HAR ett bra välbetalt (nåja..) jobb, du ÄR sjukt smal..
    Du HAR en man... Du behöver inte oroa dig för räkningarna vare sig du unnar dig nåt på stan elr inte...

    Om jag inte gick på gym o försökte fixa till mig emellanåt så skulle jag inte ha nåt överhuvudtaget... Men samtidigt så är det för att alltid "duga", "duga" åt en ev blivande arb.givare, "duga" åt en man... Jo, jag står högt i kurs ute på dansgolvet, både utseendemässigt o dansant men när dom upptäcker hur totalt utfattig jag är o med så skör,trasig hjärna så är jag inget värd. Då kvittar det hur mycket man än försöker för att duga på alla sätt, jag gör det inte iaf till slut...
    Om exakt en vecka sitter jag hos frissan, en helrenovering som ger väl befinnande i nån månad tills det börjar synas utväxt igen. Gymmet tar lång tid att komma ifatt ef den helvetessjukan jag haft i en vecka nu.
    Jag vill tappa 4-5 kilo fett, bli slimmad, få mer synliga muskler. Men för vad egt?? Ja, mig själv men hur kul är det??
    Å när jag inte har råd med nån som kan ge mig ett riktig bra program för det kostar pengar så blir det ju bara halvdant tyvärr... Jag har sökt ca 15 jobb i vår, fått svar o avslag på 2 av dom, resten har inte hört av sig överhuvudtaget.
    Men jag ska gå ut en sväng nu, har orkat både diska o dammsuga idag, inte illa...
    Ha en bra dag !!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare