Supervalåret: Individens frihet

 

Det förespråkas bland högermänniskor över lag... individens frihet.
Valmöjlighet, eget ansvar, att tillåtas växa utan gräns, egna val.
Liberala tankar. En gång i tiden var ju Folkpartiet liberala.
Nu vet i fan vad de är.

Individuell frihet låter ju fantastiskt. Lite som att ge jante på käften.
Men låt oss syna den där friheten en smula.
Låt oss titta på det stora föregångslandet i väst.
United States of America.
Landet där allt är möjligt. Drömmarnas land.
Allt tack vare så minimal inblandning av staten som möjligt.
Landet där skatterna är låga och du själv väljer vilken försäkring du vill betala.

Det finns ju bara ett liiiitet liiiitet problem med all den här härliga valfriheten och egenansvaret, nämligen att det är väldigt lätt att falla igenom.
Det finns en möjlighet att du i landet i väst med en svag fackrörelse tjänat så dåligt/ blivit uppsagd/ varit sjuk/ och därför tvingas välja. Ska jag avstå försäkringen och köpa mat till ungarna eller tvärtom?
I "drömmarnas land" är det lätt att falla igenom. Skyddsnätet har så stora maskor att det i princip är obefintligt.
Där behöver du inte ha råkat ut för något tragiskt som missbruk eller psykisk sjukdom (vilket faktiskt kan drabba oss alla) för att plötsligt inte ha råd med amorteringarna på ditt hus och hamna på gatan.

Individens frihet innebär på politikerspråk alltid kollektivets försvagning.
Egentligen vet alla den enkla sanningen. Tillsammans är starkare än ensam.
Detta oavsett om vi pratar sjukvård, fackrörelsen eller livet i stort.
När politiken gör maskorna på skyddsnätet större... för att ha råd att ge medborgarna mer pengar i den privata plånboken så de kan välja själva ja då ökar också risken för att människor skall falla igenom.
Minskad skatt gynnar alltid den som redan har mycket. Sänkt skatt slår alltid hårdast mot den som har minst.

Politik handlar nämligen om att välja.
Prioritera var pengarna skall hamna, var insatser skall göras, åt vilket håll ett samhälle skall gå.
Inte ens det allra hjärtevarmaste, mest omtänksamma parti med den allra innerligaste landsfadern till stadsminister kan servera oss hela kakan.
Välja.
Vart skall skattepengarna gå. Vilken ideologi ska få råda. Vilka ska vi värna.
I Sverige har vi snart haft 8 år med en blå regering.
De har... och det är inget populistiskt skitsnack av mej utan ren fakta... valt piska å morotmetoden.
"Det ska löna sej att arbeta" har Reinfeltd och Borg upprepat som ett mantra.
Underförstått och även uttalat att det ska straffa sej att inte arbeta.
Att vara sjuk. Att vara arbetslös. Att vara pensionär.
Samtliga dessa grupper har fått sämre ersättningar.
Bidrag säger Alliansen.
En redan inbetald försäkring säger de röda.
Olika sätt att se på samhället och medborgaren. Men oavsett, de som främst fått betala för dessa medvetet skapade "motiverande" klyftorna är barnen.
För får en arbetslös mamma lägre a-kassa eller en sjuk pappa försämrad sjukersättning slår det även, framförallt, mot dom.

Med individens frihet har de utsattas trygghet försämrats och urholkats.
Det är inte mycket frihet över det.
För att använda det senaste av sosseuttryck "Något håller på att gå sönder i Sverige."

Puss/ Asta