Så här menade jag...

 

"Heja! Det kommer du klara galant! Dock håller jag inte riktigt med om att om du kan så kan jag...jag har väldigt många fler kilon att släpa runt på så jag kan inte ge mig ut och kuta 5 km hur gärna jag än vill. Kroppen strejkar om jag skulle försöka. Börja träna kan jag däremot men det kommer ta tid innan jag kan springa 5 km. Även om jag vet hur du menar. Jag får kanske satsa på vårruset 2015. Kram och kämpa på!"

Jag fick en kommentar kring mina slutord på förra inlägget om löpning "Kan jag, ja då kan fanemej du. Kan jag så kan alla."
Å det är sant så klart.
"Alla kan inte springa 5 km" det första de gör. Knappt någon kan det skulle jag tro om man inte är vältränad på annat vis innan.
Jag har ju en liten liten grund att stå på efter att ha sprungit våren-hösten förra året då jag faktiskt bevisade för mej själv att jag till slut kunde springa en mil!
En mil, i min värld galet långt.

När jag började springa vinter/våren förra året kändes en mil lika ouppnåeligt som månen.
Då lufsade jag. Det vill säga, lyfte benen i springsteg men lika långsamt som om jag gick 25-50 meter i taget.
Lufsade-gick-lufsade-gick.
När jag första gången sprang i 10 minuter i sträck var jag överlycklig.
Jag var skitstolt över min första 2,5 kilometare.
Då hade jag hållit på bra länge med träningen.
Sedan lossnade det fortare. Till halvmilen och några veckor senare milen.
Så självklart hade inte jag heller bara "kunnat ge mej ut och springa 5 kilometer."

Är man handikappad så kan man kanske inte springa.
Man kan ha fel på knän eller rygg som inte pallar för löpning.
Ordentlig övervikt försvårar så klart.
Mina slutord var ingen bitschslap åt alla ickemotionärer.
Men det jag menar är att jag:
Som var rökare i åtminstone 20 år
Som aldrig motionerat alls
Som har astma sedan småbarnsåren
Som är den lataste ni kan tänka er
JAG klarade av att börja springa å höll i det i cirka ett halvår.
Jag fixade det trots att jag fick börja med att typ springa till brevlådan... och gå in igen.
Då kan så gott som alla.

Puss/ Asta