Ärtgrönt

Jag är fruktansvärt duktig på att shoppa.
Å samtidigt helt usel.
Jag är en lustshoppare som oftast köper det som väcker känslor o som jag tycker är fint.
Det är väldigt ofta klänningar. Eller skor.
Men jag har rätt dålig koll på vad min garderob egentligen behöver.
(Ska jag vara ärlig tror jag inte den behöver särskilt mycket alls.)

Varinne en snabbis på Lindex här om dagen för att sonen skulle handla en namngivningspresent till sin kusin Lykke. Men man är ju inte blind påväg till barnavdelningen. Tack å lov drog sonen i mej å tillät mej inte att stanna. Men jag hann se en hel del fina klänningar. En benvit spetsklänning som var mycket finare än den jag sett på bild. Fantastisk till brun sommarhud...
Jag såg ett stort linne/ tunika som jag blev helt kär i.
Den gröna klänningen på bilden var oxå väldigt fin...

Men behöver jag fler klänningar?!

Hur bra är ni på att shoppa "rätt"?

Puss/Asta

Doris

Doris är 10 veckor å en självständig å kavat tjej.
Såna passar ju bra i vår familj
(Eller så finns de redan i överflöd om ni frågar maken.)

Doris är dotter till min dotters katt.
Jag är alltså lite en av mormor till henne.
Inte världens mest älskade mormor kanske men lik väl...
Nu tycker min dotter nr II att Doris ska flytta hem till sin mormor.
Jag är inte den som är den. Som tjafsar om sånt.
Tycker hon så... ja, då får vi väl göra så.
Problemet blir att forsera maken.
Å Märta.
Å Vilda.
Hur var det nu Emil i Lönneberga uttryckte det när han ville ha pengar av sin pappa till att köpa hästen Lukas?
Han förstod att det skulle bli som att klämma pengar ur Hälleberget...Å DEN historien slutade ju ganska väl tänker vi som kan vår Astrid Lindgren.

Söt som spunnet socker är hon i alla fall Doris.
Eller Dodis som man oxå kan kalla henne.
Den som lever får se...

Puss/ Asta

Mer på samma ämne

Förlåt om jag skriver deprimerande inlägg så här på söndags kvällen.
Jag mår själv, förutom lite välförtjänt trötthet, rätt så väl just nu.
Men likväl... jag kan inte sluta att tänka på den där tjejen. (Se inlägget nedan.)
Vad drev henne dit? Vem var hon? (ÄR hon, får vi verkligen hoppas)
Vad hade gjort henne så där hopplöst förtvivlad att hon inte såg någon annan utväg?
Vem älskar henne? Vem oroas för henne just ikväll?

Självmord väcker otroligt starka känslor hos mej.
Ångest.
Jag har bevittnat två försök i mitt liv som för alltid etsat sej fast i mitt minne.
Den ena min bror som 14 åring, den andra en annan nära manlig anhörig.
Jag har själv levt och lekt med självmordstankar.
Sett den som en utväg, kanske den bästa utvägen, men tack o lov har kärleken till barnen då vägt tyngre.
Det var länge sedan, men känslan finns kvar. Känslan när det är helt soprent på hopp och tillförsikt.
Vi känner alla någon som har lyckats ta sitt liv. Så vanligt är det. Faktiskt den vanligaste dödsorsaken bland unga människor.
Vi har alla läst om dem. Framgångsrika idrottare och skåderspelare som valt att avsluta sina liv.
Att lämna sina familjer i ruiner.

Precis som med all rädsla cirkulerar även denna rädsla kring barnen.
Tänk om mitt barn mådde så där?
Om det var mitt barn som satt på en bro över en starkt traffikerad väg med benen på fel sida och grät.
Bara tanken är helt outhärdlig.
Jag har omsorgsfullt informerat dem om (ja, förutom att jag alltid finns, att allting alltid går över, att livet alltid vänder osv osv) att de med ett självmord oxå skulle förstöra mitt liv, sin pappas liv, sina syskons möjlighet till lycka osv.
Man ska VETA, veta det även i hopplöshetens djupaste brunn, att självmord är inte ett alternativ.
Jag MÅSTE leva, åtminstone för alla dem som älskar mej.
DET ska mina barn hjärntvättas med... ja, det är till och med viktigare än att de röstar rött :)

Nästa inlägg lovar jag ska handla om något annat.
Kanske om en tjej som heter Doris?!

Puss/ Asta

Livet

Ibland när jag ser på filmer så brukar jag bli frustrerad och tänka "men varför valde hon honom", "varför sa han så", "varför berättade hon inte som det var" osv. Alltså jag blir frustrerad på förvecklingar, dumma val, bristande mod eller vad det nu kan vara.
Men sedan brukar jag tala strängt till mej själv å säga att "därför annars hade det inte blivit nån film om allt bara gick så där lätt å smidigt."Å kanske är det så med livet också? Att vi bara MÅSTE välja fel, missa chanser, göra bort oss för att ledas in dit det var tänkt att vi skulle hamna. Tills vi lärt det vi var tvungna att lära.

Livet kan vara så fantastiskt vackert. Och så för jävla skrämmande.
Men mestadels är det någonstans där mitt emellan. Rätt okej men ibland lite småtrist, halvstruligt och skojigt huller om buller.

Igår när vi körde hem från Göteborg såg vi något fruktansvärt.
En ung kvinna som klättrat över på fel sida av en bro vi körde under och satt på räcket å grät.
Det var ingen jätte hög bro. Men fullt dödlig så klart om man slänger sej framför en bil.
Vi körde rätt så fort och det tar ett tag innan hjärnan registrerar vad ögonen sett.
Vi reagerade ungefär samtidigt i bilen.
Å fy helvete, SÅG ni tjejen på räcket?!Jag blev halvt i upplösningstillstånd och ville GÖRA något. Men vi var ju redan många hundra meter därifrån på en led det inte gick att vända och med bilar bakom oss.
Så vi ringde 112 å polisen var redan på väg.
Jag hoppas de hann
Jag hoppas att tjejen fortfarande lever och att hon får hjälp med det som gör så ont.
Livet gör verkligen ont ibland.
I perioder är vi sämre rustade för motgångar och smärta.

Ta hand om er.

Puss/ Asta

Är det viktigt att vara snygg?

Jag måste erkänna... jag bedömer alla nya människor efter utseendet.
Jag gör en superduper snabb avscanning... helt omedvetet... när jag träffar en ny människa.
Kvinna el man?
Ungefärlig ålder?
Snygg el ful?
Var på snyggskalan hamnar hon/han jämfört med var jag själv befinner mej?
Det går på en mikrosekund.

Rätt snabbt efter ett första möte blir utseendet på en annan människa ointressant.
Klyschan..."det är det yttre som får mej intresserad men det inre som fångar mej" stämmer ganska väl.
Dessutom förändras ju det där första intrycket rätt ofta...
Den där supervackra killen utan vettigt innehåll blir snabbt ointressant medan den grå killen med den spännande personligheten plötsligt har jordens vackraste leende...som man tidigare inte har sett och tänker "HUR kunde jag missa det innan?!"

Likväl, bedömningen görs. Relflexmänssigt och jag vågar påstå att det gäller nästan alla.
Jag tror inte det har med att göra att jag...och kanske du som läser... är så jävla utseendefixerade utan jag tror det är rent mänskligt. Det är biologi.

Ändå har jag kämpat med att lära mej, och lära mina barn detta att konkurrensen säger ingenting om det själv. Huruvida en vän till dej ser ut på ett visst sätt gör inte dej tjockare/ smalare/snyggare gör inte dej sämre. Inte bättre heller tyvärr. Du är du... med ditt ansikte, din kropp, din kunskap, din kondition, din allmänbildning osv.
Vi borde accepera att det är så för då försvinner anledningen till avundsjuka.
Hon är hon. Du är du.

Fascinerande är ändå att kaka ofta söker maka.
Par... både de i kärleksrelationer och de i vänskaps diton... är ofta jämnsnygg.
Vi kan kalla det "äktenskapstycke" men det handlar egentligen av hierarkier.
Den töntiga tjejen får sällan den hottaste populäraste killen annat än på film, å då för att hon med godhjärtade vänners hjälp förändrar sej å blir en pingla själv.
Bland par som hängt ihop länge så kan man se att att en har förfallit. Ibland kvinnan genom barnafödande, ibland mannen genom tipsextra med tillbehör.

Hur tänker ni?
Kom inte å säg att ni är så mycket bättre människor nu haha.

Puss/ Asta  

Hej kompis, ska vi knulla?

Alltså det där med att kompisknulla har jag aldrig förstått mej på.
Nu har jag ju förvisso varit uppbunden i en relation sedan jag inte var torr bakom öronen men i alla fall...
Sex kräver väl någon form av attraktion och hur kan man ha det till en kompis?

I senaste numret av Amelia berättar två kompispar om hur de ligger med varann lite då och då och hur det är perfekt.Det ena paret är polare rakt av, det andra paret har tidigare haft en kärleksrelation.
Alltså, jag tycker det är märkligt...
Hur håller man i sär rollerna? Hur låter man bli att känna "mer"?

Det är inte så att jag är "övermoralisk" på något sätt.
Jag förstår mej på och skulle säkert kunna tänka mej att ha ett å annat one night stand om jag var singel.
Men det måste ju finnas någon form av attraktion och helst spänning när man hoppar i säng med någon.
Ja, jag är till och med så gammaldags att inte tror det blir riktigt schysst sex om man inte är lite förälskad eller kär...
Men att bara "Hej, kompis... vi skippar att gå å shoppa på stan idag å rumlar runt i sänghalmen istället" känns för mej helt overkligt konstigt. 
Jag ska ta å fråga Cissi nästa gång vi har en dejt så får vi se vad hon tycker :)

På tal om sex så drömde jag i natt att jag kom på min man med att ha varit otrogen.
Å det var inte bara en gång heller, det hade varit ett notoriskt beteende genom hela vår realtion.
Lite Tiger Wood i light verision.
Varför drömmer man så där?!
Vad betyder det?
Drömmen var väldigt verklig, allt var precis som det är på riktigt mellan oss och så råkade jag i princip "snubbla" över det första avslöjandet och därefter rullade det bara fram fler å fler.
Kände mej nästan lite förbannad på stackars maken när jag vaknade. Alltså känslan satt kvar.
Sitter kvar.

Nu ska jag duscha.

Puss/ Asta

Dagens

DAGENS PERSONLIGA HISS: Vågen stannade på 60,5 kg

DAGENS PERSONLIGA DISS: Munsår. Stort, ömt, fult på överläppen

DAGENS VÄDER: Det samma som hela denna månaden bjudit på... mulet.

DAGENS I-LANDS PROBLEM: Köpa skålskorna el inte? Köpa el inte? Köpa el inte? Köpa el inte?

DAGENS FÖRSTA  LEENDE: Framkallade Mini genom ett brev hon skrivit till mej i natt å lagt på datorn.

DAGENS FÖRSTA SVORDOM: Väntar vi fortfarande på

DAGENS PLAN: Fina till mej, gå ut med hunden, jobba.

DAGENS HÄLSNING: Tahand om er sockertoppar

Puss/ Asta

"Jag är inte rasist men..."

Tack snälla ni som kommenterat under senaste inlägg men jag hade hoppats på mer.
La ut det på facebook och inte bara i "bloggis gruppen" utan i tidslinjen för att "alla" jag känner skulle se, läsa och tycka.
Med 5-6-7 år i baken som bloggare blir jag fortfarande fascinerad av vad som väcker kommentarer och inte.
Hur det ytliga ofta vinner och inspirerar över det viktiga.

Vänner...jag anklagar er inte. Jag förstår inte själv.
Jag känner ilska, sorg och vanmakt.
Inget våld mot kvinnor är okej... absolut inte!!!
Jag försvar och förmildrar ingenting!
Men någonstans i min hjärna får jag lättare ihop en galen ensling eller en svartsjuk make som tappat greppet, ett ratat ex som inte kan gå vidare, ett vansinnesdåd på grusvägen än när familjemedlemmar avrättar sitt eget kött å blod.

Jag kan inte förstå hur man söker skydd i ett land undan förtryck och förföljelse och sen hatar allt det står för. Jo intelektuellt för jag det, ju mer hotad din identitet är ju mer försöker du bevara den. Ju tryggare du är i vetskapen att du har ditt land å din kultur ju öppnare är du för andras.
Men man måste ju verkligen avsky vårt sätt att leva å vara när man är beredd att mörda... att MÖRDA... sin dotter/ syster.
Det gör mej förbannad. Jag kräver ingen tacksamhet, det är vårt lands förbannade skyldighet att hjälpa våra medmänniskor, men jag känner mej naiv och lurad.
Å jag tänker att det finns så många människor som skulle behöva komma hit... leva å bo... som vill vara med oss. Inte nödvändigtvis som oss men MED oss.

Jag försvarar vår invandring jämt och ständigt.
Blir osams med människor ibland för att jag är så liberal.
Å då menar jag inte "folkpartiet liberal" utan liberal i ordets rätta bemärkelse.
Jag tycker vi har en för restrektiv flyktingpolitik, jag tycker vi har råd att hjälpa fler, jag gråter med avvisningsfall man kan läsa om i tidningarna. Familjer som splittras. Barn som har svenska som modersmål utvisas. Då skäms jag!
Skäms över att vara svensk.
Men detta hedersrelaterade våld...
Jag har inga verktyg. Mina ord tar slut. Min inlevelseförmåga, min empati...
Kaputt.
Jag känner vrede!
Så klart för de unga mördade kvinnornas skull men oxå för att mina argument tar slut.
För att jag... jag vet inte, tappar tron.
Inte så att jag funderar på att rösta på Jimmie Åkesson nästa val :) Snälla tro inte det.
Jag avskyr repliken "
Jag ärinte rasist men..." för den som säger så ÄR nästan alltid just det.
Därför säger jag det inte.
Jag hoppas ni förstår ändå.

Å hur i helvete kan samhället misslyckas så om och om och om igen?!
Ärinte det rasism om något?
Dessa unga kvinnor, de är svenska, de har medborgarskap, ofta är de födda här.
De har rätt till samma frihet, beskydd och säkerhet som "Lena Svensson."
Hur kan en ung kvinna med bevisad farlig familj behöva sova med kniv under kudden av rädsla utan att polisen garanterar hennes säkerhet?!
Jag förstår inte!

Jag tycker det hade varit skönt att "prata" om detta.
Diskutera, förundras tillsammans, sörja ihop.
Vrida lite.
Var förhänder det?
Vad kan man göra åt det?
Kan just VI göra något?
Är det ointressant?
Eller är det tabu att prata om?
Alla ni som tassar in å tassar ut... vad tänker ni?
Att jag är en rasistkärring?
Att jag är naiv som inte förstår?
Eller att det är självklart att något så avskyvärt gör en arg?
Jag vill veta,för jag står ensam med mina känslor och tankar.

Puss/ Asta

Jag blir så förbannad!!!!

Jag blir så arg å ledsen å förundrad när jag läser om den 19 åriga unga kvinnan som "hedersmördades" av sin 16 åriga bror igår.
Jag blir så rosenrasande ARG att det får hända gång, på gång, på gång!!!

Den 19 åriga kvinnan kom från den Irakiska delen av Kurdistan där "hedersrelaterat våld" är utbrett.
Redan som liten flicka blev hon kidnappad av sin pappa, förd till Irak och bortgift.
Men hon lyckades ta sej tillbaka till Sverige själv.
Förstå, vilken styrka hon måste haft denna unga tös.
Flera gånger hade hon sökt hjälp och skyddat boende.
Hoten mot henne hade trappats upp sista tiden och  hon var rädd.
Hon visste, hon förstod vad hennes familj (eller delar av den) var kapabel till.
Den tidigare kidnappningen av henne borde ju rimligen ha gett samhället någon slags hint om att detta var en "handlingskraftig familj" och inte bara tomma hot.

Men likväl händer det.
Ändå får det LOV att hända igen!
Jag har så svårt att förstå människor som kan göra så här mot sitt eget kött å blod.
Som kan tycka att heder är viktigare än den man älskar, som kan förakta det  samhälle som gett en skydd å uppehälle så mycket att man är bededd att DÖDA sitt barn, sin syster, sin svägerska om hon anammar det nya landets sätt att vara.
Varför är man då här?!
Tänk vad många människor som nekas chansen att få komma hit, bo här, tillhöra.
 Jag blir arg och jag blir ledsen för mina egna argument och bild av solidaritet blir naggad eller satt ur spel.
Jag VILL förstå, men jag kan inte...
Ja jag vet, gruppen är viktigare än jaget, skammen drabbar hela hela familjen osv osv.
Jag förstår inte i alla fall.

Å jag förstår inte vad det är för FEL på svensk socialtjänt och polis som inte förmår att göra sitt jobb.
Om inte detta... att skydda en ung, hotad kvinna från en våldsam familj... vad är då deras uppdrag?!
Inkompetensen verkar ju fullkomlig.
Hur kan det få vara så här?!
Jag blir så fruktansvärt ledsen.

Hjälp mej här, tyck till, tänk till, förklara ni som förstår bättre.

Puss/ Asta

Lite sugen...

Provade den här typen av sko idag på jobbet.
Flera kollegor har köpt nåt liknande. En affär i grannstaden där jag jobbar kören drive där de kostar 499 kr (mot normalt 1500 kr.)
Har ni testat?

Det var inte alls svårt eller ostadigt att gå med...på...i... men lite ovant så klart.
Jag blev faktiskt lite yr. Det lade sej efter nån kvart sådär.
De var otippat bekväma och rak fin hållning får man på köpet.

De sägs ge en ökad  blodcirkuation vilket jag kan intyga direkt, mina fötter blev alldeles varma.
Kollegorna som testat sina skor längre än vad jag fick pröva dessa berättade om världens träningsvärk i ben och rumpa efter bara någon timma eller två.
De hade tydligen sagt det i affären, att man skulle ha dem korta stunder å inte ett helt arbetspass i början.

Vad tror ni?
Hiss eller diss?
Jag blev i alla fall lite sugen...

Puss/ Asta

Imorgon på plånbokens födelsedag...

... eller ja, makens löning så tänker jag åka raka vägen till skoaffären och köpa ett par skor jag provade idag. Ett par inte allt för fagra Ecco för närmare 900 riksdaler.
Ja jag VET...
Å jag försökte... jag provade allsköns rätt snygga skor för 2-3-400 spänn... men så sneglade jag bort mot Eccohyllan, provde... å var fast.
Det GÅR inte att jämföra andra skomärken med Eccos bekvämlighet. Möjligen, möjligen Tamaris nån enstaka sko här å där.

900 spänn är massor av pengar för ett par skor men å andra sidan var det ett par vardags/promenadskor och jag kommer använda dem massor. Gå hur många mil som helst i dem.
Då känns det något mer okej än om det är ett par finskor... eller som de där träskorna från Uggs som jag förälskade mej i i höstas/vintras nångång för 1500 kronor... men aldrig köpte skall tilläggas.

Tja, i övrigt har jag varit å handlat lite mat. Skall tillaga det när jag har följt med Mini på hennes joggingrunda. Hon joggar, jag går, Märta strejkar mest hela tiden.
Därefter skall det tillagas en hederlig middag iform av köttbullar, kokt potatis och gräddsås.
Ja, mer HUR gott är inte det?!
Kvällen skall ägnas åt lite skönhetsvård.
Håret skall färgas, bryn plockas, hälar rakas :), naglar lackas.
Det är... planerad... (inte det samma som faktisk) tidig sänggång för imorgon gör jag en av mina sällsynta dagpass och skall kliva upp strax efter 05:00.
Jag bävar redan.
Ungefär så ser dagsplaneringen ut.

Hur har ni det?
Vad görs?
Å när unnade du dej ett par Ecco sist?

Puss/ Asta

Här kommer ett riktigt skönhetstips inlägg...

... det förra fjantade jag mej mest med.
Men som ni kanske sett på bild så är jag inte speciellt... skön. Så ni skall kanske inte använda mina ord som en bibel. Om ni nu plötsligt fick för er det.

Coco Chanell sa "Det finns inga fula kvinnor, bara lata"

Vi börjar högst upp...på skulten.
Jag använder "bra" schampon men sällan el aldrig salongsscchmpon.
Jag använder inte balsam till frisörernas stora förfäran. Mitt hår blir för tungt av det.
Har du kort till halvkort hår av skandinavisk kvalitet så skippa balsamet.

Tvätta inte håret för ofta. Varannan- var tredje dag kör jag mitt.
Intressant Åsas kommentar om att hon tvättade ännu mer sällan, utan bara sköljde håret. Borde kanske pröva det.

Skippa däremot inte Morockon oil.
Det är en Gudagåva. Helt i klass med Anton Hyséns arsle.
Håret blir glansigt, följsamt, vackert...och luktar gudomligt.
Det kostar ett par spänn... kring 400 stycken är jag rädd... men min flaska som är påupphällning nu och som har använt efter varje tvätt köpte jag i augusti.

Använd Avipex nagelolja. Skit i om det finns billigare. Den kostar kanske 160 spänn för en liten skvätt men den räcker rätt så länge och ingen annan nagelolja kommer i närheten.
Köp den, använd den... ju oftare desstu bättre.
Ha naglarna målade. Då är de mer skyddade,su snyggare och blir automatiskt mer mån om dem.

Gå i trappor. Så ofta du kan. Inget är bättre för trötta skinkor än trappor.

Framhäv det du är nöjd med, dölj det du är mindre nöjd med.
Jag har tjocka dallriga ben å de visas endast upp under vapenhot eller på stranden.
Däremot visar jag gärna axlar, dekoltage å rygg.
Klä dej efter din kropp. En del är kanske ursexiga i stringtrosor. Majoriteten är det inte.
Ett par högre trosor kan då vara nog så hotta.
Tänk på hållningen. Nästan ingenting påverkar ditt utseende lika mkt.
Sträck på dej. In med magen, ut med boobisarna. Rak i ryggen. Tänk "dansare."
Hållning är a och o.
Högklackat hjälper till.

Självförtroende är  för jävla snyggt.Men lättare sagt än gjort.
Leende människor alltid vackrare än allvarliga, avslappnade alltid snyggare än spända.
Män älskar att bli lyssnade på å smickrade. Precis som vi....

Ett tråkigt råd "alla" ger är dessvärre sant. Alkohol och i synnerhet rökning är inte bra för din hud.
Drick mkt vatten. Sov bra. Ät bra mat. Regelbundet.

Ge dej inte ut för att vara snyggare än du är.
Ja jag vet, vi gör det alla lite till mans. Tar 50 egopics bilder i vår bästa vinkel och väljer ut de två som blev bäst. Lägger på nåt soft filter, redegerar kanske en smula. Pang- där satt den snyggaste looken.
Men om du sökt jobb/ kärlek/ vän på det viset och du sen kommer "så som du ser ut på de 298 korten du ratade så blir det ju alltid en besvikelse hos mottagaren.
"Var hon sååå tjock", " är det ens rätt preson?"
Bättre att glatt överaska än  att bli påkommen med verkligheten.

Välj höga jeans om du har lite kagge. Just upptäckt detta knap själv och DAMN vilken skillnad, jag ser flera kilon smalare ut än när jag gick med lågt skurna jeans där valkarna trycktes ovanför.

Använd inte för mycket glitter i make up'en om du inte är purung. Kör med en ordentlig ögonprimer så sminket sitter på plats hela dagen. Lila ögonskuggor förstärker den gröna ögonfärgen, blå den bruna.
De som har blå ögon ska använda bruna toner tror jag...

Vad det gäller sexighet.
Less is moore.
Att lämna en undran är mkt mer lockande än att visa hela härligheten. Men se till att lämna en undran.

I övrigt....
Torka dej efter toabesök
Använd deoderant
Klipp ner näshårom det blivit för långt och köp aldrig någonsin tubsockar... hur billiga de än är.

Puss/ Asta

Uff... igen.

Jag är lite ledsen ikväll.
Ska gå rakt på sak, för jag skojar inte nu, jag ÄR lite deppig i kväll.
Körde nämligen på en katt på hemvägen.
För tredje gången i mitt liv och på samma jävla sträcka!
Det är en 80 väg, väldigt mörk på kvällarna och med gårdar som ligger några hundra meter bort.
Plötsligt stod den bara där. Det kändes som precis framför... 5-10 meter kanske.
Jag såg den klart å tydligt. Helt stilla. Helt bekymmerslös.
Bang!
Jag hann inte ens flytta foten till bromspedalen.
Bang!
Bang!
Bang!
Det där ljudet. Det hemska ljudet. Bang!
Innan jag hinner ta in, bromsa så är jag flera hundra meter framför.
I bäcksvart mörker.
Omöjligt att leta sej tillbaka. Att finna en katt.
Eller så vågade jag inte... Gud, hjälpe mej.
Jag kan bara hoppas att det där kraftiga ljudet tydde på att det var slut för evigt.
Att inga plågor eller rädsla fanns kvar.

Nån går kanske å ropar efter den där katten.
Undrar varför den inte kommer hem.
Saknar den.
Ja, fy fan.
Man känner sej som en skurk.
En som tar liv.
Jag började gråta. Hjärtat slog hårt.
Usch. Jäkla katt... de kan väl inte bara gå där?! Mitt i vägen.

Svar till Jessica

Jessica.... och kanske någon mer, vad vet jag... undrar över det här med att "raka hälar."
Jag vill allra först passa på att komma med en varning, det är grymt beroendeframkallande.
Skyll inte på mej om ni prövar nu å sen sitter fast i träsket om nåt halvår.
Fine...

Hur går det till?
Jag använde vanliga engångshyvlar, ofta någon som är lite småslö, använd några gånger på benen kanske.
Jag gör det i duschen. När hälarna blivit blöta och lite mjuka.
Rakar på hälarna med lagom tryck. Vad är "lagom"?
Tja, därfår man ju helt enkelt börja lite försikigt å bli modigare efter en stund.
Å jaaa Jessica, det blir lite som ost.
Tunna skivor av mej...
I bästa fall alltså. Vid ett antal tillfällen har jag tagit i lite för mkt och fått jack i hälen som gör förbannat ont i evigheter.
Efter sådana tillfällen kommer jag oftast av mej lite grann.

Det FINNS ju faktiskt riktiga fothyvlar som inte kostar många kronor alls och som är enklare för att inte skorvet geggar igen mellan bladen. Jag hade en sån en gång.
Den var underbar men även dem kan man göra sej illa på om man inte ser upp. Eller ner.

Skiva bort all hård hud. Få fram den mjuka, lite rosa huden.
Smörj med fet salva.
Upprepa var tredje- var fjärde dag för att bibehålla resultatet.

Men kom ihåg... det ÄR på egen risk.
Jag ansvarar varken för blodspillan eller beroendeproblematik.
Okej?!

Puss/ Asta

Skönhetstips bjuder jag eder

Underbart roliga Hanna har en blogg jag nyligen börjat följa och snabbt gjort mej beroende av.
Idag gav hon lite skönhetstips och jag blev så inspirerad att jag härmar lite. Bara liiiiiiite.
Jag har ju faktiskt skrivit om skönhet förr.

Är ni beredda?!

♥ Använd inte brun-utan-sol. Det ÄR inte snyggt. Det är kanske inte snyggt att vara likblek heller... därför bryter jag mot min egen regel hör. Det är iaf bättre än solarium.
OM ni använder det så glöm inte tvätta händerna.
Det gjorde jag... glömde alltså... å nu är jag bajsbrun mellan fingrarna.

♥ Barnolja är, som Hanna påpekade, mkt bra att ta bort smink med.
Men det är oxå väldigt bra att smörja in på fortfarande våt hud.
Jag gör så. Duschar, smörjer in, tar på mej min morgonrock i frotté och självtorkar.
Funkar bättre än de flesta lotioner och går mkt snabbare.

♥ Vaxa inte bikinilinjen om du är ovan och har bråttom.
Jag har aldrig gjort det själv men världens bästa polarinna gjorde så. Stod med vaxet på när gästerna kom å försökte desperat (å utan framgång) få bort kletiga rester från ljumskar och händer.
(Sen gick hon på bröllop... ha ha... skakade hand med främlingar å satt i kyrkbänken med klister ni vet var.)
Hon rekommenderar det inte!

♥ Gå inte på mascarareklamen för allsköns billiga skitmascaror.
Modellerna har lösögonfransar (fattar ni väl.) Ingen Max factor i världen ger cm långa svepande fransar.
Det gör kanske inte Dior heller men nästan.
Unna dej Dior. För du är värd det!

♥ Om du har en mastiff som jag... eller annan stor hund med hård skalle... så lek gärna med den men kanske inte genom att ta favoritleksaken i munnen och se retsam ut.
Fläskläppen som tillkommer efter att hunden snott tillbaka sin ägodel är inte klädsam.
Å så blöder det ymnigt.

♥ Bit inte på naglarna.
Jag gjorde det själv ett halvt liv... så jag VET. Det ÄR skitfult.
Alla ser det dessutom.

♥ Ni vet ju att jag rakar mina hälar. Jag vet inte om jag kan rekommendera det, men OM ni gör det så gör det försiktigt. Å med måtta. Det gör inte min vän å kollega.

♥ Dust it preparat har blivit jätte populära numera och finns i alla prisklasser. De flesta fungerar.
Det är guds största gåva till kvinnan näst pearl rabbit'en. Fixar vårt mjuka skandinaviska hår lätt som en plätt.
Tänk dock på att INTE ha det i håret när du skall färga det. Då tar inte färgen som den ska.

♥ Olja och strösocker är utmärkt att massera in i händerna. De blir väldigt väldigt mjuka och fina.

♥ Ett annat husmorstips för stressade kvinnor är att göra sej ett mobilt fotbad.
Ta två plastpåsar, häll i en skvätt varmt vatten, några droppar olja och en skvätt trevlig flytande tvål i vardera. Sätt på påsarna på fötterna, dra en stumpa över efteråt och vips är det klart.
Du kanske inte kan gå å hämta ungarna på dagis i dem men du kan faktiskt röra dej lite.
Hämta ett glas vin tex.

Har du något bra skönhetstips?
Jag skrev visst mest om saker man INTE bör göra, men men...

Puss/ Asta

Kortis

Ikväll när jag kom hem från jobbet låg huset mörkt.
Släckt i varenda fönster.
Dunkelt.
Maken är ju i Göteborg och härjar. Mini var på dejt med sin pojkvän.
Tack gode Gud för Märta. Jag hade tyckt det var jätte läskigt att gå in i huset annars.
In i det svarta.
Men så blev jag emottagen och välkomnad av en pömsig Märta. Min finaste fina.
Släppte ut henne att kissa på tomten och tände upp lite lampor.
Lugnet å friden la sej.
Å... då kom ungdomarna hem :)
Fast de är inte så våldsamt högljudda faktiskt. Det är rätt skönt med lite sällskap ändå.
Man är väl skadad av att ha levt i storfamilj i en evighet.

Hur som helst. Nu sitter jag här å sippar på ett glas vin, trycker in grillchips i gapet och ska strax gå å lägga mej.  Hoppas att ni har en fin lördagkväll där ute.

Puss/ Asta

Tänk om...

... Slänger ett öga på dressyrhästarna på tv.
Så ofantligt duktiga å stiliga de är.

Jag har i hela mitt liv varit allergisk mot hästar.
Som riktigt liten brukade jag åka med mina morföräldrar till något som hette (å heter ännu) Nääs slott.
Där fikade man i gedigen stugmiljö med timmerväggar och öppen spis.
Fick varm choklad och kanelbulle.
Efteråt brukade vi gå och titta på hästarna i stallet som tillhörde.
Någon gång fick jag pröva att sitta upp.
Jag fick betala med snuva och kliande ögon men det var det ändå värt.

När jag var 6 år var jag med samma morföräldrar på en cirkus i Portugal.
Å där bland allt damm, sågspån och djur rann den lilla droppen över och jag fick mitt livs första astmaanfall.
Efter det var det omöjligt med någon som helst kontakt med hästar.
Det räcker faktiskt att jag besöker ett hem där det finns en jacka el ett par skor som varit i ett stall för att astman skall bryta ut. Fortfarande. Den har inte vuxit bort alls.

Jag sörjde det där lite grann när jag var liten.
Pappa har nästan alltid levt med kvinnor som har haft hästar och i och med det har det varit svårt för mej att hälsa på honom oxå.
En gång när jag var kanske 7-8 år och var hemma hos pappa smög jag ut tidigt på morgonen till hästarna.
En av hästarna var grå... Greygirl... och de andra hästarna var lite dumma mot henne.
Jag tyckte hon var så fin.
Så jag tänkte att "om jag bara håller för näsan när jag klappar henne så känner jag ju ingen hästlust."
Hmmm. Så sjuk har jag nog aldrig varit varesej förr eller senare.

Ja ja, det var som det var med hästar.
Jag har aldrig kunnat lära känna hästar, aldrig haft någon relation till dem.
Å för mej har det varit naturligt, för så har det ju alltid varit.
Men plötsligt på äldre dar... ja, rätt nyligen så började jag känna en ny "sorg" (för starkt ord men jag finner inget bättre) över det. Jag har börjat sakna det. Sakna den möjligheten.
Tänk om...
Tänk om det varit annorlunda. Jag älskar ju djur å natur. Älskar stora, maffiga djur.
Jag har egentligen alla förutsättningar att vara en "hästtjej" om det nu inte vore för den där förbaskade sjukdomen.
De är så vackra, verkar vara så fascinerande.
Ja det är verkligen synd.

Över 10 000 läsare redan. Jag är stolt, tacksam, hedrad.
Fina ni, ni är bäst!

Puss/ Asta

Tjejiga egenskaper...

Stulen å passande bild.

Kvinnor v/s män...

Jag skall inte joxa in mej i mina tankar kring vad som är biologiskt och vad som är inlärt.
Huru vida det är ena resonemanget är rätt eller fel.
Inte i detta inlägget och inte i kväll.

Skillnad ÄR det och jag är stolt över många sk kvinnliga egenskaper.
Simultankapacitet, medkänsla, omvårdande, omsorg om de dom älskar, social kompetens and so on.
Det är inte vi kvinnor som skall ändra oss gällande dessa bitarna, det är samhället som skall anpassa sej.
Många förminskar kvinnliga egenskaper och hyllar de manliga istället. Ni vet... konkurrerande, driv, tro på sej själva osv. Men allt behövs. Å alla skall ha tillgång till att vara den de vill vara.

Med det sagt vill jag komma in på mitt egentliga inlägg. En kvinnlig egenskap som även jag har i viss mån men som jag retar mej på. Som jag vill förändra, sluta med bums.
Kvinnors sätt att negativt kommentera andra... ofta andra kvinnor.
Det handlar om allting. Att de är smala, tjocka, blonda, dumma, ärelystna, tråkiga, slampiga.
Vi slår mot det som är mer framgångsrikt... i illa dold avundssjuka och vi slår mot dem under oss i hierarkin, som misslyckats, för att det får oss att känna oss bättre.
Så tjock/ patetisk/ korkad/ godtrogen/ ful/ missanpassad som henne är jag i alla fall inte.
Se på mej, jag har det minsann ordnat för mej. Å bara 5 kg övervikt. Herre gud!Fast vi är kanske inte ens medvetna om det!

Jag hör ofta sådant i fikarummet på jobbet. Deltar väl dessvärre själv ibland.
Jag läser bloggar och ser oändliga exempel i statusuppdateringar på facebook.
Kvinnor som kommenterar andra kvinnors bröst, bak, vikt, intelligens...
Jag hör väldigt sällan män säga sånt där. Ser inte särskilt många män skriva om sånt på fejjan.

Kan vi inte försöka tänka oss för? Bara lite grann.
För vem gynnar det egentligen att kvinnor är så här mot varandra?
Inte oss själva och verkligen inte kvinnor som grupp.
Dessutom är det ju så att DU är den du är... oavsett hur andra ser ut.
Du blir inte smalare el yngre för att nån annan är mer ur form.
Du blir inte lyckligare för att någon annan tappat greppet om sitt liv.

Ska vi kommentera så ska vi kommentera insatser. Konstruktiv kritik.
Inte någons kroppsdelar. Inte döma någon för att viv har ett tjusigare hem.
Det är ju bara... tja, dumt.

Puss/ Asta

Fredag

Jag dricker rödvin mina damer å herrar.
Sippar långsamt, långsamt på det där första glaset medan jag känner doften av rostad potatis med pressad vitlök sprida sej i köket.
Alldeles strax skall jag sätta igång att steka fläskfilén men jag ville morsa på er först å fråga hur ni har det i helgstarten?!

Det är något alldeles särskilt med fredagskvällar tycker jag. Jag tycker det även om jag nu ska jobba lördag å söndag och det inte är "början" på någon ledighet.
Mannen har kommit hem, ligger å slumrar i soffan efter att ha svept det där första glaset med vin fortare än mej. Det är honom väl unt efter en arbetsvecka.
Imorgon skall han till Götelaborg å partaja. Götelaborg jo.

Tror att jag ska slänga ett öga på Let's Dance ikväll i brist på bättre. Eller kommer det någon bra film?
Det är lite lagom så där. Grillchips, ett glas rött å soffläge.
Kanske lite kortspel med maken å ungarna... Mini å hennes käraste.

En liten sammanfattning av veckan som gått...
Jag har jobbat en del.

Tog ett halvjobbigt samtal med en student, det är inte enkelt att framföra kritik, men ibland är det ett måste å då får man vara så rak, tydlig och ändå finkänslig som man kan.
Jag har en betydligt jobbigare konflikt framför mej med en människa som jag inte kan undvika å där irritationen, från båda håll tror jag, antagit enorma proportioner. Någongång måste jag sätta ner foten å det känns som att det blir snart.

Brynäs vann sm guld. När föreningen firade 100 år. Vi förlorade mot blivande svenska mästarna, någonstans känns det ju lite lättare. Å systera Mi blev ju glad så klart. Brynäs-tok som hon är.

Jag har spelat massor av wordfeud. Det går så där...och om jag ska vara rättvis mot mej själv beror det nog på att jag spelar i stunder när jag egentligen inte har tid å grunnar bara en minut eller två.
Men visst, jag vinner en å annan match med.

Jag har tagit tag i kosten... igen.
Egentligen vill jag knappt nämna det. Det är dubbelt så jobbigt att misslyckas när man gördet inför åskadare. Men jag VILL tappa en 4-5 kg i alla fall, jag vill INTE ha de här jäkla valkarna ovanför byxlinningen.
Så jag kämpar på. Med kaloridagbok å eftertanke.

Nu ropar fläskfilén på mej.
Må så gott alla rara.

Puss/ Asta

Dagens HISS å DISS i tidningen

Dagens absoluta HISS måste bli att det från och med 1:a juni blir tillåtet att servera alkohol på boenden.
Det är ju helt absurt att det inte varit det tidigare.
Gamla människor BOR faktiskt där, det är deras hem.
Självklart skall de kunna få en nubbe till sillen, ett glas rödvin till middagen om de så önskar.
Självklart ska de kunna njuta en sherry eller en whisky till kvällskaffet å sen sova gott utan en massa kemiska hjälpmedel. Om de så önskar...


Dagens DISS är oxå given. Moderaternas partisekreterare Arkelsten avgår.
Det är... för oppositionen... den bästa partisekreterare som Moderaterna haft. Nästan i klass med när de hade den omåttligt tråkiga Bo Lundgren som partiledare.
Någon mer färglös och klantig människa är Arkelsten har jag svårt att tänka mej. Kan ni?!
Såååå synd att de inte behöll henne. Eller att hon inte ville vara kvar. Hur det nu var.

Puss/ Asta

För varje bloggare som publicerar den här bloggposten så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn!

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag är varken kompetent eller intresserad av uppdraget, så jag publicerar den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin.

Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

(Kommentera gärna här när du postat ett likadant inlägg!)

Kanske är jag sist på bollen men...

... Indiska har startat Shop online.
Äntligen, äntligen, äntligen säger jag som äääääääälskar Indiskas kläder å prylar men inte haft kedjan varken i min stad eller grannstaden.
När maken och jag var en weekend i Stockholm för flera år sedan släpade jag säkert med honom in på fyra olika Indiska (Indiskor?)
Han var måttligt road.
Ungefär som han är idag när Brynäs vunnit SM guld... men det är en annan historia.

Hur som helst så känner jag en bubblande glädje över min upptäckt och samtidigt en viss skräck inför vad det här ska göra med min ekonomi för jag hittade HUR mycket fint som helst. Sånt där som jag bara MÅSTE ha för att kunna fortsätta andas.

Kolla in bara flickor. Vad säger ni om godbitarna nedan som jag valt ut... för jag har just det... VALT bland mkt annat fint.
Tänk er vilken som helst av klänningarna nedan, ett par solbrända ben, en drink på en uteservering...
Mmmmm.

Vilken är ER favorit?
Gillar ni Indiska?

Puss/ Asta


Klänning 199 kr



Tunika 199 kr


Klänning 199 kr


Klänning 499 kr


Klänning 399 kr


Klänning 299 kr


Tunika 249 kr

Underbart

Hostan har inte ebbat ut när nästa utmaning av humöret drabbar mej.
Diarré.
Ja, vad ska jag säga. Det kommer oväntat, det kommer tätt, så fort jag ätit om inte annat och det luktar helt vedervärdigt men annars är det ok.
Jag är inte förstoppad i alla fall.
Å jag ber alla äckelmagade, "icke inom sjukvården" människor om ursäkt för detaljerna.

Faktiskt får ni skylla er lite själva. Åtminstone ni bloggare som är anslutna till facebookgruppen "Bloggisar" där jag faktiskt bad om inspiration å tips men inte fick några. Då blir det så här, då skriver jag om det som händer i mitt liv.
Eller i min bak om ni hellre vill uttycka det så.

Man skulle kunna tro att jag är svårt leversjuk. Har Hepatit eller nåt annat elakt. Alkoholöverkonsumtion är en annan käck gissning.
Hudkostymen är nämligen gul på mej.
Men det är bara jag som kört gul  brun utan sol.
Jag satt nämligen härom dagen och inspekterade mina vita ben med svart lurv på.
Rakar ogärna benen på vintern eftersom det ger mej klåda.
Herre gud så vita ben jag har. Det är läskigt att man kan bli så jäkla blek.
Nästan genomskinlig i huden liksom. Med svarta strå då. Å lite ytliga småskorpor efter att jag rivit mej på smalbenen.
Grrr... sexy mama.
Så jag smorde på. Trots att jag hatar lukten av bus produkter.
Det luktar ingrodd skit.
Jag vaknade flera gånger i natt av min egen stank!
Å nej, det var inte för att jag inte hunnit till toa det var Dove's bus för mörk hy.
Jag vet inte precis om det blev snyggare med gula ben.
Lite kanske...
Fastde gula handflatorna är definitivt ett minus. Ser helt sjukt ut.
Rakat benen har jag oxå gjort.
Men som sagt... så jävla mycket ärtigare är inte dagsformen.

Puss/ Asta

Hua...

Jaha. Då var det tisdag och dags att jobba igen.
Slut på friheten och timmatal med wordfeud.
Nåt är allvarligt fel på mej.
Borde kanske bekymra mej mer för min oförmåga att ta tag i livet istället för hostan som aldrig tycks gå över.

En del av er har snö har jag läst.
Uff.
Jag tycker våren här är seg i år. Låga temperaturer.
Jag minns ett år när pappa, jag å hans fru låg å solade oss i slutet av april på hans gräsplätt och det var stekvarmt ute. Vi drack öl och brände oss å var allmänt förtjusta.
Sen blev det visserligen inte någon mer sommar det året.
Juni, juli, augusti regnade bort.
Då är det kanske bättre att våren tar lite tid på sej.

Grannen har införskaffat sej ett livsfarligt mordredskap.
Totalt orädd är den med.
Maken är grymt avundsjuk... är inte det skumt så säg?!
Märta däremot skäller och morrar djupt nerifrån magen varje gång hon får syn på skummisen.
Men den verkar ignorera henne totalt.
Väldigt väldigt läskig OCH farlig säger Märta att den är.
Själv har jag ju inte alltid förstånd att förstå mej på sånt där.
Den ser ut ungefär... så här..

Stulen lista

Stulen lista från Maria som visst oxå hade knyckt den.


1. Vem är den absolut roligaste människan du vet? Åhhh, sånt är så svårt att svara på. Jag känner massor av roliga människor.
"Lillebror" på jobbet kan verkligen få mej att kikna av skratt. När vi samåkte sist höll jag på att köra av vägen när han härmade en händig bonde som han sett på tv.
Min pappa å jag har samma lite sarkastiska humor. Den är vad man brukar kalla "göteborgsk."
Bland kändisar är Mia Skäringe och Jonas Gardell mina absoluta favoriter. Roliga med svärta.
Å Johan Rheborg är den bästa stand up'aren jag sett live.

2. Vilken är din paradrätt?
Det är nog min grönpepparkyckling som florerat flera gånger på bloggen.
Den blir alltid bra och gästerna blir alltid imponerade. Å så är den enkel att göra oxå. Ett säkert kort.

3. Vem är din förebild?
Jag vet inte...
Jag har många förebilder i det lilla, bland människor jag känner och älskar, men alla människor har gott å ont, svagt å starkt inom sej.
Man har förebilder inom olika områden.
En del ser alltid ljust på livet, andra är kloka, några skickliga kollegor. En del goda medmänniskor, en del skickliga skribenter.
Ska jag nämna någon alla ni bloggare "känner" är det Ergo sum som besitter många fantastiska egenskaper. En kvinna som är god, driftig, klok och en hel del mer :)
Jag beundrar människor somförmår skapa sej ett sammanhang trots svårigheter.
Å jag beundrar Märta, lär ständigt av hennes Girlpower stil. Rakt, ärligt, beslutsamt.

4. Vem borde börja blogga?
Min äldsta dotter är en klok själ.Hon borde börja blogga.



5.Om du var tvungen att välja - din blogg eller ditt facebook konto?
Min blogg absolut. Facebook betyder ingenting för mej egentligen. Det kan jag både ha och mista.
Bloggen är som en vän. Ett gift. Ettäktenskap.

6. Är du bra på att löneförhandla?
Nej uppenbarligen inte efter som jag tjänar lika dåligt el sämre som de som endast har gymnasial utbildning. Fast det gäller inte bara mej. Omöjligheten till vettiga löner ligger i yrket.
Vi är för många. Skulle sjuksköterskor ha löner utefter kompetens och utbildning skulle det förmodligen påverka hela samhällets ekonomi.

7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?
Ibland destruktivt mycket tid. Inte bara till att skriva inlägg utan "hänga här" och på andra bloggar över lag. Försöker bli bättre och göra sådant som är viktigt på riktigt.

8.Vilken film såg du senast?
Detvar nog Burlesque. Jag ser rätt lite film faktiskt.



9.Du får en massa pengar, vad betalar du av först? Din CSN skuld eller bolånet?
CSN tror jag efter som huset är värt mer än vi har i lån och CSN skulden är min privata.
Skulle jag skilja mej (ja, sånt vet man aldrig) så vore det skönt att slippa den utgifter... 1500 kr per månad.

10. Vad tycker du om ordet entreprenör?
Egentligen är det väl inget fel, rent nödvändigt.
Men jag har "arbetarklassen" i blodet och identifierar mej inte med egna företagare. Tyvärr kanske.


11. Lever du som du lär?
Jag försöker.
Å jag är alltid strängast mot mej själv, kräver mest av mej själv.
Men det är klart att även jag är småsint, fördomsfull, skadeglad, avundsjuk å oärlig emellanåt.
Tror det är mänskligt och den som säger annat ljuger el har dålig självinsikt men jag jobbar på att bli en bättre människa... gentemot andra och gentemot mej själv.

Puss/ Asta

Hur blev Breivik terrorist?

Hur skapas en människa som Anders Breivik?
Tja, om det kan vi bara spekulera så klart. Gissa. Leka amatörpsykologer.

Jag har svårt att tro att man föds så där.
Att man kan födas ond.
En liten kille såg världen för första gången i februari 1979.
Då var jag 10 år.
Föddes han till att bli den han blev? Norges värsta massmördare.
Spelar det någon roll?
Jag tycker det...

Kanske är det orättvist att skylla på hans föräldrar.
Skylla på hans pappa som var frånvarande och ointresserad, som yttrade sej om sin son med orden "jag önskar att han hade dött."
Skylla på hans mamma... som vi vet väldigt lite om.
En mamma som kanske gjort så gott hon har kunnat och som nu har hela världens ögon på sej.

Jag vet inte mer om Anders Breiviks uppväxt än det som stått i tidningarna.
Pappan frånvarande diplomat, mamman sjuksköterska, två syskon.
Utåt sätt ingenting konstigt.
Som 18 åring gick han med i Fremskrittspartiet.
13 år senare dödar han 77 människor och åberopar nödvärnsrätten.
Tror sej vara i krig mot Islam. Avrättar norska socialdemokratiska ungdomar och finner det "oundvikligt."
Hur blev det så?

Att jag ställer frågan är inget som helst ursäktande.
Jag letar inte ursäkter åt honom. Alls.
Jag försöker förstå.
Å utan att ta bort hans personliga ansvar för de terrordåd han begått så är det min fasta tro att ett barn som varit älskad och sedd, ett barn som blivit fostrad i alla människors lika värde, ett barn som fått diskutera hur världen ser ut och varför i ett humanistiskt perspektiv dödar inte 77 oskyldiga människor.
Å nej, mina barn skulle aldrig kunna göra något sådant.
Om Breivik är född helt utan förmåga till empati och inlevelse i andra människors känslovärld... varför har inte föräldrar, lärare, andra vuxna slagit larm om det innan?
DET är den viktiga frågan.
Det riktigt skrämmande är att Breivik bara är en del, en pusselbit, i ett tokigt nätverk.  

Alla som inte fått en kärleksfull fostran eller som inte fått lära sej humanistiska värderingar blir tack å lov inte massmördare.
De kanske blir skinheads, sverigedemokrater, ensamma å bittra enstöringar eller korkade kökdbordsrasister.
Gemensamt för dem är att ungdomar ofta tar sina föräldrars åsikter... eller brist på värderingar... och twistar till dem hårdare.
I mitt hem har inga rasistiska skämt fått förekomma, ingen ultima thule musik spelas, inga nationalistiska flaggor spikas upp. Intresset har aldrig förekommit hos mina ungar för jag har talat med dem redan innan de egentligen var stora nog att förstå.
Föräldrar till hatiska och förvirrade ungdomar har alltid... ALLTID... ett ansvar över det.

Puss/ Asta

Mina tre favoritlack

Stulna bilder från Google

Just nu har jag målat nailsen med det överstasomärdiskret men smakfullt å har varit en favorit under flera år.
Jag tröttnar fort på alltför mycket färg å glitter.
Turkost, gult o andra pateller är absolut inte mina favoriter...på naglar heller.

Vilka är era favoritlack å färger?

Rättegången inleds

Idag inleds rättegången mot Anders Breivik.
Den värsta massmördaren och token i Norges historia.
Efter en omfattande rättspsykiatrisk undersökning har Breivik klassats som frisk och kan där med dömas till fängelse.
Har jag förstått saken rätt så ligger maxstraffet i Norge på 21 år och all annan straffpåföljd vore ju märkligt.
Hade han klassatssomsjukå dömts tillvård hade han kunnat hållas inlåst resten av sitt liv.
Nu släpps han ut som medelålders man.

Terroristen och massmördaren Anders Breivik gjorde en högerextremistisk hälsning i rätten så fort han bojades av inför journalister, överlevande och anhöriga till de döda
Hans försvarsadvokater har kallat en brokig skara av olika extremister, allt ifrån nazister till militanta islamister för att "bevisa" Breviks tankar om krig mellan vi å dom.
Ja herre gud å hans profeter...
Någonstans sitter det en mamma till detta monster. Vad tänker hon?
Vad känner man när hela världen föraktar ens barn?
Även hon döms till ett evigt utanförskap på nåt vis.

Jag tycker Breivik är hur läskig som helst.
Välkammad, lite töntig utstrålning med helt iskall blick.
Det är så nära "ondska" man kan komma och det säger jag trots att jag innerst inne tror att allt har en orsak. Ingen människa föds så där.

Go morgon förresten.

Puss/ Asta

Mister Happy-Killer

... det är min man det.

Jag vet inte... det är säkert olika... men själv tycker jag inte det är någon vidare smickrande egenskap.
Maken själv skrattar bara gott åt namnet, skrattar så stort att man ser gomspalten på honom.

VAD jag än säger eller föreslår så går det inte...Jo så klart, föreslår jag sex, middag eller att jag ska åka en tur till bolaget så går det alldeles utmärkt men så fort jag kommer med egna förslag som tangerar hans (misskötta) områden så slår han bakut.
Jag var ute å gick med Märta idag.
Funderade över sommaren. Junisemester. Ingen utlandsresa.
Vad göra åt en "tråksommar" om inte lite nytta?
Funderade på att jag kunde måla om huset. Hjälpa till att måla om huset i alla fall, de riktigt höga partierna vågar jag mej inte på.
Altanen är kaputt och skulle skulle behöva göras om. Pappa har lovat hjälpa till.
Jag funderade över vår urtråkiga å eftersatta trädgård.
Hur man bäst gör ordning en trädgård som kräver ett minimum av skötsel.
Sånt... funderade jag på och fick upp massor av kreativa o ändå rätt blygsamma tankar.

Nej, nej, nej...
Vad tror du en ny altan och färg till huset kostar...
Skulle du?!?!
Hahaha... jordgubbar?! Hahaha...
Har du NÅGONSIN varit trädgårdsintressserad?!
Du... du som bara använder trädgården till att sola å bli allergisk i !

Typ så.
Varför kan jag inte få försöka?
Det är väl inte hjärnkirurgi vi snackar om här.
Å vad då dyrt? Jo, men förmodligen billigare än utlandsresan vi alltid unnar oss å ett hus måste ju underhållas.
Jag blir vansinnig när han alltid ska vara en sån happy-killer.
Nej, nej, nej... du FÖRSTÅR inte!Som om jag vore mindre vetande alternativt 8 bast.
 Ja fast han lyckades ju rätt bra, min entusiasm kom av sej rätt bra.

Visst har han en poäng. Jag ÄR väldigt "tjejig." Bra på att slänga ihop en köttfärssås å hålla ordning på tvätt. Renovering o grovarbete har aldrig varit mina områden. Särsilt gröna fingrar har jag inte heller.
Men det handlar ju bara om okunskap och bristande självförtroende på dessa bitarna.
För hur svårt kan det va?!
Tvätta med algmedel å stryka på lite färg. Snickra ihop ett par pallar å sätta ner jordgubbsplantor.
Inte så värst va?!
Å hur som helst gör jag det bättreän honom eftersom han inte gör det alls.
NÅT vill jag ha å göra på min semester. Nåt annat än wordfeud.

Allt kan tydligen bli värre...

 

... Ja herre gud. Å då syftar jag inte på mitt allmäntillstånd även om jag ta me fan har hostat sönder hela natten. Sån där kort torr, oproduktiv hosta... lite som högfärdsvarianten... som inte leder till nåt men som kommer om å om å om å om å om å om igen.
Nej, jag syftar på mitt sociala liv.

Här har jag (å många andra) gnällt över att jag lägger enormt med tid på att hänga vid datorn.
På bloggen, på facebook.
Ja det är väl jätte käckt på många vis men livet... LIVET... är ju där ute.
Så fick jag hem min iphone och wordfeud kom in i mitt liv.
Suck!!! säger jag bara.

Jonas Gardell skrev en statusuppdatering på facebook här om dagen som löd (kanske inte ordagrant men innehållsmässigt) typ "Folk frågar mej hur jag kan vara så produktiv, skriva så många böcker, krönikor, uppsättningar.Sanningen är att jag inte spelar wordfeud."
Å tänk, jag förstår PRECIS vad han menar.
När man har en 8-9 matcher pågående hela tiden och allt oftare börjar känna av segerns sötma... ja, då finns det STÄNDIGT ett ord som måste läggas.
Mitt hem, mitt äktenskap, min blogg... allt försummas.
Idag fick jag en bild på en badande Zack. Zack är alltså inte Richard Wolfs alter ego utan Beatas hund och kände att "Nä nu bannemej får det vara slut med ordkrigandet."
Idag ska jag ta mina uthostade lungor å leva!

Jo! Jag läste att Johanna Tofteby och Stekar-Janne är ett par. VAD tror ni om den kärleksaffären?
Jag brukar ju envist deklarera att all kärlek är vacker men här vet i tusan?!
Johanna verkar vara en sympatisk brutta men Stekar-Janne?!
"Ensam mamma söker" kvinna nr 3 för hans del.
Mmmm. Jag vet inte, men min "skitstövelklocka" ringer rätt högt där.
Eller så är det bara att jag inte går igång på den där typen av glassiga män som seglar åbärrosa skjortor å dyra klockor å drar mansgris skämt.
Vi får väl i allafa fall önska dem lycka till på färden.

Ikväll ska Mini ha en liten tacosammankomst här och jag å maken ska bort på middag.
Det ska bli mycket trevligt.
Hoppas att ni har en finfin lördag.
Njuta av våren. (Nåja) Njuta av min hund. Av att jag är ledig.

Puss/ Asta 

Fredagen den 13:e...

Nej men HEEEEEEJ...

Gud vilken usel bloggerska jag varit på sista tiden. Fy skäms.
Jag har haft dåligt med tid å dåligt med motivation och egentligen är det väl inte bättre än men jag ville ändå ge ifrån mej ett livstecken.

Hur är det med er så här fredagen den 13:e då?
Är ni nåt skrockfulla?
För min gammelmormor fick man aldrig ta in ljung för då kunde någon kär dö.
Å mormor har alltid varit noga med att man inte får lägga nycklar på bordet. Inte skor heller :)
Många jag känner spottar över axeln när de ser en svart katt korsa vägen.
Jag tycker sånt är rätt fånigt. I höjd med att vara skräckslagen för en ljus fralla med ost å marmelad ungefär.
Jag har till och med hört att fredagen den 13:e inträffar det färre olyckor än annars för då är människor lite mer försiktiga.

Igår var jag hemma hos min nya vän Jai.
Nya å nya, hon är min kollega och var nyligen min student, men det var första gången vi sågs privat.
En del människor tycker man om direkt. Känner att man har potenstial att älska.
Jai är en sån människa.
Hon är så vacker. Så charmig. Så snäll.
En mjuk å behaglig människa, nära till sina känslor men stark som attans inuti.
Ja, ni hör. Jag låter förälskad :) Betuttad är jag absolut.
Jag fick träffa hennes fina lilla familj å blev bjuden på underbart god mat.
Mmmm. Jag är lycklig över Jai.

Förkylningen fortsätter.
Hostade sönder halva natten.
Det är flera i min omgivning som haft samma långdragna skit.
Hörde att det diskuterats på jobbet när jag var sjukskriven hur "sjuk" jag egentligen var som kunde snurra runt i klänningar och posera i trädgården med Märta.
Well. Jag var som sagt förkyld. Inte döende.
I min värld finns det en skala mellan att vara arbetsför och redo för att fylla i "det vita arkivet."

Ha en fin fin dag mina vänner.

Puss/ Asta

Till mina utländska läsare...

Enligt statestiken här på Blogspot så har jag ett gäng utländska läsare.
Eller rättare sagt,läsare som för tillfället eller för gott befinner sej i ett annat land.
De flesta av er har säkert snubblat in av misstag å backat ut lika fort.
Men jag VET att jag har (har haft åtminstone) en trogen skara i Finland.
Ja jösses vad jag fick en finsk kommentar om maken som jag FORTFARANDE skrattar gott åt.
Å sen har jag min fina Australiensiska läsare.

För er. För att visa att NI är en viktig del av den här bloggen å för att ni skall känna er lite extra sedda idag kommer ett inlägg med Swedish uppdatering.

Vädret: Trots allt det viktigaste vi svenskar har att tala om. Häri södra Sverige är det milt men regnigt.
Sådär grått och med ett tunt, tunt regn. Blåst... såklart.
Högre upp i landet tror jag att de har ungefär samma väder men några grader kallare.
Jag plockade mina första vitsippor idag så våren är helt klart på G

Musiken... Tja, där är svårare men det beror på vilken radiokanal som spelas. På Rix fm och Mix megapol är det mycket av årets Idoldeltagare och mycket från melodifestivalen. Så brukar det vara numera...
Madonna talas det mkt om nu i samband med nya plattan.
Winnerbäck vill ha 500 spänn för sina konsertbiljetter... en tusing för mej å Mini alltså. Väl dyrt.
Men jag tror att jag är på ändå. Sommar utan Winnerbäck är ingen sommar.

TV...Mannen är helt såld på Games of thrones och det verkar han inte ensam om.
Big Brother håller på förfullt.Jag har inte sett ett avsnitt av dyngan men enligt löpsedlarna såverkar ju tv lyckas med konceptet att finna trasigare å märkligae människor för varje år.
Melodifestivalen är ju relativt nyss över å den var en stor snackis. Loreen kommer företrädade blågula färgerna i Vitryssland.
Själv älskade jag "30° i februari" som tog slut ikväll.

Svenska nyheter...Det går allt sämre för Reinfeltd och hans regering. Både KD och C ligger farligt nära 4% spärren o allt fler ifrågasätter var jobben är och hur mkt välfärden kan skäras i.

Annars står det om att "bli smal till sommaren" och "så blir vädret på semestern."
Som vanligt alltså.
Mixat med lite män som har livet av sina fruar å annat som ingen verkar bry sej ett skit om.
Å såbilder på Estelle då...

Modet...Färgglatt. Särskilt på byxorna. Pastellfärger (som inte klär Asta ett skit), bara magar (samma där) och
spets.  Spets är fint...

Årets kärlekskranka...

... bönder visades upp på bästa sändningstid i dag inför 2012's "Bonde söker fru" och jag måste säga att de verkade väldigt normala och trevliga allihop.
Visst blev man lite små sugen på att dejta dem allesammans?!
Det var en påse "gott å blandat."
En del snyggt, en del charrmigt, en del rart.
Inte så mycket salt å farligt men det ska det väl inte vara i en serie som denna.
Vem vet förresten... i de lugnaste vatten finns det kanske en bonde som svingar sej i takkronorna så som Gud en gång skapade honom?!
Nåväl, det är inget som vi vanliga tittare lär få se hur som haver.

Jag är ju som bekant svag för de här kärlek å romantik dokussåporna och ser alltid fram emot årets omgång.
Trots att alla jag känner föraktfullt rynkar på sina söta små näsor över sån "skit" så har det uppenbarligen sina (hemliga) tittare eftesom det fortsätter år efter år.
I kvällens kontaktannons laddade tv 4 med stora romantikkanonen.
Det var stora traktorer, lammungar, kalvar å vackra vyer.

Min favorit var nog den här kamelmannen.
Han verkar vara en spännande själ tycker jag. Smart, varm och annorlunda.
Jag gillar sådana män. Å människor.
Nu är jag ju deessvärre allergisk (å opps, gift... det höll jag på att glömma) så jag kommer inte att skriva något brev men jag hoppas dessa härliga bönder drunknar i uppskattan å komplimanger nu.
Sen får vi träffa dem till hösten.
Det ser jag fram emot.
Gör ni?

För övrigt slutade ju min favoritserie  i kväll. "30° i februari."
Det var riktigt dramatiskt där ett tag o jag tänkte "näää, ska alla dö nu?!"
Men det blev ett fint slut.
Hoppfullt. Kärleksfullt. Öppet för en fortsättning.
Under dessa 10 avsnitt som jag suttit som klistrad framför tv'n så har man lärtsej att älska karraktärerna, med alla sina fel å brister. Jag tror det var därför Kjelle Bergqvist roll skrevs ut så fort, hans roll gick inte att älska.
Man led med dem, man var arg på dem, man ängslades för dem... och tillslut, gladdes med dem.
Finast av allt var nog Glenn som åkte till Thailand för att  finna en kvinna som inte behövde älska honom för han ville bara ha sällskap å barn. Han trodde sej inte kunna bli älskad.
Å så fann han kärleken istället. På ett för honom osannolikt sätt. I osannolik form.
Kärleken. Större än de ramar vi sätter upp för den. Är inte det vackert?!
Å Majlis...
Majlis tror jag inte alls dog. Majlis "försvann" och hennes äventyr har bara börjat.

Puss/ Asta

Boring day

Det är en sån trist dag.
Vädret är milt och regnigt. Det är mörkt och känns snarare som sen oktober än april.
Jag orkar inte ta mej för någonting.
Går mellan datorn och sängen.
Kollar om jag fått några kommentarer (mina darlings, ni suger verkligen på att kommentera idag... eller är det så att ni har liv?!), kolla facebook, spela spinelharpan. Kolla kommentarer, kolla facebook, spela spindelharpan, kolla andra bloggar, kolla kommentarer.
Lägga mej på spikmattan, spela wordfeud, läsa ett par blad. Kolla kommentarer på bloggen, spela yatzy, kolla kommentarer...
Ja typ så.

Maken sitter vid sin dator. Dottern ägnar sej väl åt ungefär samma sysselsättning som jag gör. Märtaliggervid mina fötter.
Jag har varit ute en sväng... känt reget mot ansiktet och sett de första vitsipporna.
Ätit gårdagens spagetti å köttfärssås. Å en massa onödigt godis.
Klippt klor på hunden, kört en maskin disk å en maskin tvätt.
Igår fick hon en schamponering. Hunden alltså.
För jag tyckte schampo luktade godare än gössel.
Nu är hon ren å snygg.
Det är inte jag.

Hostar å är trött.
Men inte tillräckligt dålig för att en doktor skulle sjukskriva mej så imorgon är det bara att börja jobba igen. Känner ingen större entusiasm... faktiskt.
Kollegorna blir så klart roligt att träffa.
Ska försöka lägga mej tidigt ikväll.
Sista avsnittet av "30° i februari"... både spännande å vemodigt.

Tjing tjong, blommig kalsong.

Puss/Asta

Mitt i livet

Medelålders människor säger så mycket konstigt.
"Inuti känner jag mej som 20"
"Tänk den som fick vara ung igen."
"40 är det nya 20."

Själv skulle jag aldrig vilja byta tillbaka!
Jag är 43 år om en månad... och stolt över det.
Jag är smartare, tryggare, starkare, friskare, snyggare än när jag var 20.
Jag har bättre ekonomi, en starkare relation, ett friare liv än när jag var 20.
Jag trivs här och nu. Skulle jag kunna frysa tiden så skulle det bli nu.
Inte när jag var ung.

Visst är det så att alla åldrar har sin charm.
När jag var i 20 års åldern så var jag mitt i småbarnslivet.
Mindre pengar å aldrig någon egentid men mycket kärlek och det stora privilegiet att vara anledningen till att solen gick upp för mina små.
Ett enklare liv. Hemma.
Men oxå ett liv med mycket funderingar och osäkerhet.
Kring vart jag var på väg, vad jag ville med mitt liv, vad som var viktigt.
Jag skulle absolut inte vilja ha det ogjort, men då var då.
Nu är nu.

Så här halvvägs (för hoppningsvis) finns det inget jag egentligen ångrar.
Visst, enstaka händelser. Människor jag svikit å gjort illa.
Men i det stora hela.
Jag har inga stora drömmar, inga direkta måsten med mitt liv.
Jag är "de små händelsernas kvinna."
Jag älskar att gå längst mitt hav, jag uppskattar ett riktigt gott glas vin.
Jag njuter av att krama mina barn, känna värmen från min hund.
Jag är stolt över att ha hållt ihop ett äktenskap mot alla odds och jag tycker om årstidernas skiftningar.
Glädje är för mej att ha en bra dag på jobbet, en ledig måndag i ett tomt hus, att lyfta upp en hundvalp eller att boka en resa till Grekland.
Jag har inga berg som jag måste bestiga, inga världsdelar att korsa, inga krig att strida.
Jag är nöjd som det är.
Med lite finjusteringar.

Drömmar är en sak.
Måsten nåt annat.
Drömmar har jag många.
Men inga måsten.
Det är skönt.

Puss/ Asta