Doris är 10 veckor å en självständig å kavat tjej.
Såna passar ju bra i vår familj
(Eller så finns de redan i överflöd om ni frågar maken.)
Doris är dotter till min dotters katt.
Jag är alltså lite en av mormor till henne.
Inte världens mest älskade mormor kanske men lik väl...
Nu tycker min dotter nr II att Doris ska flytta hem till sin mormor.
Jag är inte den som är den. Som tjafsar om sånt.
Tycker hon så... ja, då får vi väl göra så.
Problemet blir att forsera maken.
Å Märta.
Å Vilda.
Hur var det nu Emil i Lönneberga uttryckte det när han ville ha pengar av sin pappa till att köpa hästen Lukas?
Han förstod att det skulle bli som att klämma pengar ur Hälleberget...Å DEN historien slutade ju ganska väl tänker vi som kan vår Astrid Lindgren.
Söt som spunnet socker är hon i alla fall Doris.
Eller Dodis som man oxå kan kalla henne.
Den som lever får se...
Puss/ Asta
*ler* Lilla Dodis!!!! Men J MÅSTE ju bara smälta...
SvaraRaderaKramar igen
Dodis! Åh, så makalöst söt! Klart hon ska få bo hos sin mormor. :)
SvaraRaderaLäste dina andra inlägg innan, men barnen krånglade så jag skrev inget då.
Tänker direkt på den mamman här, bara ett år äldre än mig, som hängde sig för två månader sen i badrummet och där hennes 13 åring kom hem och fann henne.
Det skakade mig länge. Speciellt när hon var en person som varit där i skola och barnomsorg, som man visste vem hon var och talat med. Tänker på henne ännu, speciellt när jag ser hennes barn. Hoppas flickan ni såg klarade sig.
Kan inte föreställa mig känslan i magen. Tack i alla fall för det positiva tänkandet, vi får väl se om det funkar. Kram, Maria.
Tack för din omtanke kramar Diana
SvaraRadera