Hur blev Breivik terrorist?

Hur skapas en människa som Anders Breivik?
Tja, om det kan vi bara spekulera så klart. Gissa. Leka amatörpsykologer.

Jag har svårt att tro att man föds så där.
Att man kan födas ond.
En liten kille såg världen för första gången i februari 1979.
Då var jag 10 år.
Föddes han till att bli den han blev? Norges värsta massmördare.
Spelar det någon roll?
Jag tycker det...

Kanske är det orättvist att skylla på hans föräldrar.
Skylla på hans pappa som var frånvarande och ointresserad, som yttrade sej om sin son med orden "jag önskar att han hade dött."
Skylla på hans mamma... som vi vet väldigt lite om.
En mamma som kanske gjort så gott hon har kunnat och som nu har hela världens ögon på sej.

Jag vet inte mer om Anders Breiviks uppväxt än det som stått i tidningarna.
Pappan frånvarande diplomat, mamman sjuksköterska, två syskon.
Utåt sätt ingenting konstigt.
Som 18 åring gick han med i Fremskrittspartiet.
13 år senare dödar han 77 människor och åberopar nödvärnsrätten.
Tror sej vara i krig mot Islam. Avrättar norska socialdemokratiska ungdomar och finner det "oundvikligt."
Hur blev det så?

Att jag ställer frågan är inget som helst ursäktande.
Jag letar inte ursäkter åt honom. Alls.
Jag försöker förstå.
Å utan att ta bort hans personliga ansvar för de terrordåd han begått så är det min fasta tro att ett barn som varit älskad och sedd, ett barn som blivit fostrad i alla människors lika värde, ett barn som fått diskutera hur världen ser ut och varför i ett humanistiskt perspektiv dödar inte 77 oskyldiga människor.
Å nej, mina barn skulle aldrig kunna göra något sådant.
Om Breivik är född helt utan förmåga till empati och inlevelse i andra människors känslovärld... varför har inte föräldrar, lärare, andra vuxna slagit larm om det innan?
DET är den viktiga frågan.
Det riktigt skrämmande är att Breivik bara är en del, en pusselbit, i ett tokigt nätverk.  

Alla som inte fått en kärleksfull fostran eller som inte fått lära sej humanistiska värderingar blir tack å lov inte massmördare.
De kanske blir skinheads, sverigedemokrater, ensamma å bittra enstöringar eller korkade kökdbordsrasister.
Gemensamt för dem är att ungdomar ofta tar sina föräldrars åsikter... eller brist på värderingar... och twistar till dem hårdare.
I mitt hem har inga rasistiska skämt fått förekomma, ingen ultima thule musik spelas, inga nationalistiska flaggor spikas upp. Intresset har aldrig förekommit hos mina ungar för jag har talat med dem redan innan de egentligen var stora nog att förstå.
Föräldrar till hatiska och förvirrade ungdomar har alltid... ALLTID... ett ansvar över det.

Puss/ Asta