måndag 9 april 2012

Årets kärlekskranka...



... bönder visades upp på bästa sändningstid i dag inför 2012's "Bonde söker fru" och jag måste säga att de verkade väldigt normala och trevliga allihop.
Visst blev man lite små sugen på att dejta dem allesammans?!
Det var en påse "gott å blandat."
En del snyggt, en del charrmigt, en del rart.
Inte så mycket salt å farligt men det ska det väl inte vara i en serie som denna.
Vem vet förresten... i de lugnaste vatten finns det kanske en bonde som svingar sej i takkronorna så som Gud en gång skapade honom?!
Nåväl, det är inget som vi vanliga tittare lär få se hur som haver.

Jag är ju som bekant svag för de här kärlek å romantik dokussåporna och ser alltid fram emot årets omgång.
Trots att alla jag känner föraktfullt rynkar på sina söta små näsor över sån "skit" så har det uppenbarligen sina (hemliga) tittare eftesom det fortsätter år efter år.
I kvällens kontaktannons laddade tv 4 med stora romantikkanonen.
Det var stora traktorer, lammungar, kalvar å vackra vyer.

Min favorit var nog den här kamelmannen.
Han verkar vara en spännande själ tycker jag. Smart, varm och annorlunda.
Jag gillar sådana män. Å människor.
Nu är jag ju deessvärre allergisk (å opps, gift... det höll jag på att glömma) så jag kommer inte att skriva något brev men jag hoppas dessa härliga bönder drunknar i uppskattan å komplimanger nu.
Sen får vi träffa dem till hösten.
Det ser jag fram emot.
Gör ni?

För övrigt slutade ju min favoritserie  i kväll. "30° i februari."
Det var riktigt dramatiskt där ett tag o jag tänkte "näää, ska alla dö nu?!"
Men det blev ett fint slut.
Hoppfullt. Kärleksfullt. Öppet för en fortsättning.
Under dessa 10 avsnitt som jag suttit som klistrad framför tv'n så har man lärtsej att älska karraktärerna, med alla sina fel å brister. Jag tror det var därför Kjelle Bergqvist roll skrevs ut så fort, hans roll gick inte att älska.
Man led med dem, man var arg på dem, man ängslades för dem... och tillslut, gladdes med dem.
Finast av allt var nog Glenn som åkte till Thailand för att  finna en kvinna som inte behövde älska honom för han ville bara ha sällskap å barn. Han trodde sej inte kunna bli älskad.
Å så fann han kärleken istället. På ett för honom osannolikt sätt. I osannolik form.
Kärleken. Större än de ramar vi sätter upp för den. Är inte det vackert?!
Å Majlis...
Majlis tror jag inte alls dog. Majlis "försvann" och hennes äventyr har bara börjat.

Puss/ Asta

Kajsa (Maria Lundqvist) i 30 grader i februari. Foto: Johan Paulin

1 kommentar:

  1. Den skånska bonden var väldigt söt tycker jag! Tror du han är intresserad av en 13år äldre kvinna? Man kan ju alltid adoptera....han ville ju ha barn och det kan ju bli lite problem känner jag...

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare