Att vara en slampa...
Vad betyder det egentligen? Å är det det värsta som finns att vara?
För mej har det nog alltid känts så...
Jag var inte gammal (9-10 år) när min mosters man i hemlighet tryckte upp mej mot en vägg, körde in tungan i munnen på mej å vispade runt samt tog på min knoppande kropp med sina stora vuxenhänder.
Varje gång det hände blev jag rädd.
Rädd för honom och rädd för att någon skulle komma på oss, SE oss.
I mina ögon var det på nåt sätt mitt fel.
Jag var 12 år gammal när jag utsattes för en ganska rå våldtäkt av två äldre killar som jag kände.
Först som vuxen förstod jag att det var en våldtäkt.
Jag hade ju gått dit frivilligt. Jag var jätte betuttad i den ena killen. Stolt över att en 18-19 årig kille visade mej nåt intresse.
Å trots att jag skrek, slet och protesterade så kändes det efteråt som mitt fel.
De skojade ju bara.
Å jag... jag var den typen man kunde behandla så där.
Jag var jätte rädd att någon skulle få reda på det. Sex med två killar.
Vad... skitigt. Vilken skam. Vilken slampa.
Åren som följde levde jag väldigt självdestruktivt. Lät pojkar å män behandla mej hur som helst.
Jag växte delvis upp med min mamma. Delvis med mina morföräldrar.
Olika generationer. Olika syn på sexualitet.
Mamma var väldigt frigjord. Hade många älskare.
Pratade öppet om sex.
Mormor rynkade på näsan. Kallade mamma en slampa.
När jag blev tonåring och intresserad av att se snygg ut (ni vet på det där vampiga sättet en del unga flickor gör) och hade pojkvänner sa mormor ibland: "Usch, du beter dej som en hora. En slampa."
Det skar djupt. Gör ont... ännu.
På jobbet har det hänt att det funnits män... kollegor el patienter... som går över gränsen.
Som inte bara flirtar lite oskyldigt utan faktiskt tar sej friheter så väl verbalt som handgripligen.
"Inget farligt"... ett snuskigt ord här, en klapp i rumpan där.
Kollegor... kvinnliga sådana... har då uttryckt saker som "Ja men det är ju inte konstigt, du bjuder ju in till dej"
Bjuder in? För att jag är glad å lättsam eller vadå?
Står det "slampa" i pannan på mej?
Är det mitt ansvar att "inte uppträda för glatt" och inte deras ansvar att hålla händerna i styr?
En man jag känner sa en gång "Det är klart att alla vill ligga med dej, du utstrålar lättillgänglighet, men ingen av dem skulle vilja ha ett förhållande med dej!"
Aj. Den bet. Å är förmodligen sann.
Det är faktiskt uteslutande gifta och upptagna män som visar mej någon form av intresse.
Om jag skilde mej så skulle mitt dejting å sexliv förmodligen uteslutande bestå av gifta karlar... det skulle jag nog ledsna på rätt fort.
Jag har i hela mitt liv vuxit upp med känslan av att "inte vara en fin flicka"
Med att vara skyldig på nåt vis. Med att inte uppföra mej.
Jag VET att det inte är så. Men tror det ändå.
Å jag misstänker att jag delar känslan med många, många systrar där ute...
Puss/ Asta
Tusen tack för utmaningen! Den värmde!!
SvaraRaderaVad många inlägg du skriver.....vad får du allt ifrån....du skriver ju liksom inga skitinlägg direkt utan det är ju genomtänkt alltihopa.
Nä slampa har jag aldrig blivit kallad av nån. Det ordet borde inte få finnas. Skyldig är du ju verkligen inte. Men vilka hemska saker du fått gå igenom. Klart sånt sätter sig. Det är väl en klassiker att man omedvetet skuldbelägger sig själv. Men du har klarat dig väldigt bra trots allt må jag säga. Du är särdeles stark.
Jag har inte varit utsatt för nån hel utförd våldtäkt men närapå. Det var två killar på en gymnasiefest som överbemannade mig och en skjorta o ett par jeans knäpptes upp mitt ibland övriga festdeltagare. En höll i o en låg på. Nice. Där låg man på golvet o tänkte i panik att japp nu är det kört.
Men som tur var kom en annan kille och drog bort de där två. Kanske för att han var snäll men troligen också för att han var intresserad av mig o ville genast gå upp på övervåningen o hångla. Nä det där sitter i lite än. Jag känner mig inte som en slampa....mest känslan av rädsla/maktlöshet i allt, en känsla av att bli utnyttjad, och att det är så lätt hänt att råka illa ut som tjej. Vem man än är. Tonåringar o fester kan förövrigt sluta precis hur fan som helst. Synen på tjejer är kass i allmänhet./Kramar!
Usch, det kunde sluta illa. Eller sämre ska jag väl säga för det var illa nog. Det är inte klokt hur många kvinnor som varit utsatta på något vis.
RaderaTack snälla för dina ord. Kram
Vad du upplevt och det är så sorgligt att läsa för du är värd så himla mycket mer. Din mormors skuldbeläggande av både dig och din mamma är förkastlig och gjorde nog allt så mycket värre tänker jag. Jag kan relatera till en del du skriver om att väcka mäns intresse, för så är det för mig med. Har alltid varit. Men med åren och sedan jag insåg mer och mer att jag har ett egen värde och verkligen kände det från insidan och ut, så händer sådant där mer sällan. Men jag märker att när jag är i en dålig period och sådär, så är det lättare att det kommer tillbaka. Önskar att du ville se hur bra och värdefull du är och kunna kasta det där åt skogen, det förflutna som inte är nuet eller definierar vem du är just idag. Kramar i massor! Ps. Starkt och viktigt inlägg.
SvaraRaderaTack Maria... ja, det gjorde det nog.
RaderaDet är märkligt det där... jag går inte runt å mår dåligt för saker jag varit med om i min vardag, men nog har det satt spår. Satt spår i barnet Asta... varför skulle det annars vara så viktigt att bli sedd som "ordentlig" när jag som vuxen kräks på den synen?
Tack igen för dina ord. Som värmer. Kram
Du A - jag är helt på det klara med vad som fått dig att växa upp med känslan av att inte vara en fin flicka. Jag skulle kunna ta det här, men väljer att ta det mig dig privat sedan. Precis som Mia så klokt skriver så har din mormor en del i det. Men din mamma lika mycket. Du växte upp med en mamma som liksom aldrig någonsin växte upp och blev vuxen. Då menar jag i relation till sin egen mamma. Hon revolterade så in i bänken mot sin egen mamma att hon någonstans glömde bort att vara en förebild och stöttepelare för dig. Hon älskade dig, det vet jag, men hon gjorde det sannerligen inte lätt för dig. Och din mormor... tjaaa... hon sa samma sak till dig som många kvinnor hört från äldre generationer, iaf i min värld: se inte ut som en hora/slampa. Jag har hört det och då vet du ju hur otroligt restriktiv jag var med killar redan i unga år...
SvaraRaderaDu A - ingen skall bli kallad slampa. Ingen!! Och jag beklagar att du blivit kallad det.
Och du - man signalerar inget, det är folk som läser in vad de vill!! S har haft kvinnor sittande i knät på honom, lindande sina armar om hans hals - och han har aldrig "utnyttjat" det eller trott att de signalerar något. Han har behandlat dem med respekt och det har då visat sig att de är trevliga, humoristiska tjejer. Man läser in det man vill i andras beteenden. Så tycker dina kollegor att du sänder ut ngt, ja, då är det deras tolkning. Och avundsjuka.
Kramar
Åhhh Ergo, jag nöjer mej med att säga att jag längtar så mkt efter dej.
RaderaJag vet att du vet :) hur mycket.
Kramar