Astas adventskalender. 19:e december

Tänkte köra en serie. Från 1:a dec till julafton. En riktig bloggutmaning till mej själv. Adventskalendern kommer att bestå av människor som inspirerar mej. Eller som jag tycker är duktiga. Eller snygga.
Människor jag gillar helt enkelt. Jag kommer att blanda kända och privata godingar.
Välkomna till Astas adventskalender.

Den 19:e december. Presenterar stolt...

Mina ungar (de är så många så de får dela)
Nog för att de förtjänar var sin dag, men ni kanske vill ha lite blandning i kalendern?!
Alla föräldrar säger det... "Jag har världens finaste barn"... men det är inte sant, för det är JAG som har det!
Ja, jag vet... det är grymt orättvist att just jag fick dem allihop :)
En kollega skrev lite provocerat på facebook en gång "Är ni ingenting utan era ungar eller?"
Jo, så klart. Men jag vore inte densamma. Inte samma Asta. Samma fru. Samma sjuksköterska. Samma hundmamma om det inte vore för mina barn.
Moderskapet är den absolut viktigaste pusselbiten i mitt liv, hjärtat i min personlighet och jag har mååånga, måååånga gånger försökt att köpslå med Gud.
"Gode Gud, låt mej drabbas av precis vad som helst i livet, men låt ingenting hända mina ungar, det kan jag inte uthärda."

Min vackra fyrklöver består av...

Min äldsta dotter Emelie. Stenbock. 26 år... snart. Sjuksköterska. Maka. Bloggerska. Blivande mamma.
Hon har alltid, alltid varit min bundsförvant. Den som redan som liten hjälpte mej med hemmet, hunden och syskonen. Den som tog på sej ansvar. Den som alltid försvarat mej.
Stridig med stort rött feministiskt rättspatos. Omtänksam, känslig, klumpig och humörsfull.
Tillgiven. Kramig. Familjär. Oresonligt envis och rätt långsint.

 

Dotter nr II, Evelina. Fisk. 24 år... snart. Driftig försäljare. Sambo. Bloggerska. Och utan några som helst tankar på att skaffa barn.
Intresserad av horoskop, new age och sånt lite hokuspokus.
Uppger sej alltid att vara "ungdom" och engagerar sej hårt i frågor som rör detta.
Datalagarna. De politiska försämringarna för ungdomar. Människors attityder och förväntningar på ungdomar.
Hon är stridig. Självständig. Hårt präglad av att vara mellanbarn.
Svart el vit i sina åsikter, säker på sin sak.
Hon har en enorm integritet och jag vet inte hälften av vad hon vill, känner, mår av vad jag gör med mina andra barn.
Hon är positiv. Stark, men känslig. Okuvlig och inte särskilt familjekär (jag hoppas på att det där ändras lite när hon själv får barn.
Späd och den som är mest lik sin pappa

Sonen. Rasmus. Soldaten som han fick heta här på bloggen när han gjorde lumpen.
22 år fyllde han i augusti. I lejonets tecken. Läser till lärare. Bor i Göteborg.
Min lille filosofs och ensamvarg till unge som blev social, utåtriktad och poppis.
En ung man som är så genomsnäll, som kommer att bli en fantastisk lärare med sitt pedagogiska lugn och sin självklara auktoritet.
Smart och logisk så in i bänken, lika slarvig och ostrukturerad. Oxå ett typiskt mellanbarn.
Oxå självständig men inte så stolt som sin yngsta storasyster.
Inte heller så vansinnigt familjekär men besöker ändå mamma med regelbundenhet... för matens skull`?


 

Å så Mini. Min Petronella. Skorpion. Som nyss fyllt 18 år. Förlovad. Student inom konditori men kommer bli sjuksköterska en dag... minns var ni hörde det först.
Väldigt lik sin äldsta storasyster fast fostrad på ett klokare och ibland mer bortskämt sätt.
Familjekär, ömsint, väldigt mammig.
Nyfiken, vetgirig med stort rättpatos. Ilsken och debattlysten.
Lat, bekväm, väljer alltid minsta ansträngningens väg.
 

Visst är de underbara... allihop!

Puss/ Asta