Bloggtankar i natten.

Inspirerades av Maria som skrivit ett inlägg om sin blogg.
Jag har bloggat i många år nu. Först på en väldigt enkel sida Amelia hade och hade då initialt drömmar om att bli en medelålders Blondinbella.
Jag menar... kunde hon så skulle jag så klart oxå kunna. Jag som är så vansinnigt mycket mer intressant som person. Det blev inte riktigt så.
Sen vidare med Amelia när de bytte portal.
Jag å många av "gamlingarna" surade över att gemenskapen och "kvinnorumskänslan" försvann, men jag lärde mej snabbt att trivas i min nya bloggbostad som hade så många fler möjligheter.
Slutligen fick jag nog av hur Amelia skyfflade oss vanliga dödliga bloggare i kölvattnet av vip-bloggarna och flyttade hit.
Det var i februari i år och jag har aldrig ångrat mej.
Tidigare nämnda Maria har gjort bloggdesignen åt mej och jag känner mej verkligen hemma här.
Bloggen ÄR verkligen Asta och det är nåt jag vill signalera till mina läsare.


Jag tycker själv att jag blivit en sämre bloggare på sista tiden.

Jag mår inte helt väl och har fått svårare att fokusera tankarna och framför allt, det som är viktigt för mej när jag läser andras bloggar, att variera dem.
Jag vill inte att detta BARA ska vara en hundblogg. Eller en antirasistblogg. Eller en modeblogg. Eller en "gud-va-jag-är-deprimerad-blogg" heller för all del.
Jag vill att DU som läser, varesej du är ny här eller en av mina gamla trogna läsare, att ni serveras olika tankar/ känslor/ idéer. Möts av alla sorts känslor.
Fast å andra sidan, jag vill att ni ska känna att det är äkta också.
Inte någon som gör sej till. Som förfinar och slätar över.



Mina läsare verkar inte hålla med om att jag blivit sämre.
Nån Blondinbella är jag inte och har slutat hoppas på med.
Åren som bloggare har lärt mej att du utöver begåvning och personlighet måste lägga ner ett jävla jobb. Å då är själva bloggandet en liten del.
Det ska nätverkas, hängas på forum, kommenteras hos de stora elefanterna i sammanhanget. Å helst ha lite kontakter med.
Jag ids (och hinner) inte lägga ner det jobbet. Men all cred till de som gör det.
Mina läsarsiffror har ökat sista månaderna.
Jag har mellan 450 och 650 läsare om dagen. Hade dryga 13700 läsare senaste månaden.
Det är inte Blondinbella siffror, men det är mäktiga siffror för mej och jag böjer ödmjukt på ryggen och säger ett stort TACK till dej som läser, tycker det är bra, kanske känner igen dej i nån bit och kommer åter.
Finge jag önska något så vore det fler kommentarer och mer diskussioner i kommentarsfälten.
Bloggen blir levande genom sina kommentarer... även icke medhållande kommentarer.
Men hör ni, jag vet hur det är... jag läser en massa intressanta bloggar men är rätt kass på att skriva något tillbaka.



Jag försöker hålla bloggen "öppen" eller vad jag ska säga...
Så att det inte är allt för mkt intern jargong här å så att nya läsare bara kan "hoppa in" och känna sej välkomna de med.
Vissa gamla rävar till bloggare läser jag inte, trots att de är  bra, för att jag känner att jag kommer bort bland alla besökarna och att ingen märker om jag varken läser eller bryr mej om kommentarer.
Jag vill att ni alla ska känna er sedda, för jag är ingenting utan er, då hade jag lika gärna kunnat skriva för byrålådan.



Visst funderar jag ibland på vilka de där 5-600 läsarna om dagen är.
(Rysligt stolt över er...)
Jag funderar på om jag lämnar ut någon, kränker någon.
Jag funderar på om jag lämnar ut mej själv för mycket till människor som jag bara "känner lite grann"... de riktiga vännerna och de totala okänningarna är ingen fara.
Funderar på om allt detta blottande skulle kunna skada mej.
Genom deras syn på mej (min chef kanske läser och får en annan (sämre) bild av mej som ett exempel.
Det finns ju de oxå som kanske läser om mina blottande, nakna känslor och som ser på mej som sämre efter det.
Troligen.
Men detta är min blogg och jag står för den.
Inte bara står för den... jag är stolt över den.
Någongång har jag funderat på om det kan vara farligt att lämna ut så mycket personligt och fel människa läser. Kanske en sjuk människa.
Inte minst när jag skriver inlägg om Sd.



Vilka är ni mina läsare?
Rätt många har jag koll på.
Gamla bloggvänner som man följt i evigheter, utvecklat privata relationer med.
En del kollegor. Lite vänner.
Men väldig många har jag inte alls koll på. Vilka är ni???
Skriv om ni har lust. Vilka ni är. Vart ni bor. Vilka inlägg ni gillar bäst/ sämst.
Hur ofta du läser bloggen. Hur å när du fann den.
Om ni vill alltså, låt det inte bli ännu ett tjatigt måste på nätet.

Nu ska jag sova. Å jobba imorgon.
Godnatt raringar.

Puss/ Asta