onsdag 5 december 2012

Astas adventskalender. 5:e december.

Tänkte köra en serie. Från 1:a dec till julafton. En riktig bloggutmaning till mej själv. Adventskalendern kommer att bestå av människor som inspirerar mej. Eller som jag tycker är duktiga. Eller snygga.
Människor jag gillar helt enkelt. Jag kommer att blanda kända och privata godingar.
Välkomna till Astas adventskalender.

5:e december. Jag bjuder er...
 
Cecilia. 

Ytterligare en riktig babe.
Född -68 i Falkenberg. Gift. 3 barnsmor. Undersköterska och min äldsta vän här i Falkenberg.

Min bästaste bästis. Trots att vi försummar varandra, för det måste man säga att vi gör när det kan gå månader mellan att vi ses med bara 100 meter mellan husen, så är vi alltid... självklara tillsammans.
Vi tar vid där vi slutade sist. Vi känner varandra utan å innan. Med alla styrkor å svagheter.
Våra barn är så tätt uppvuxna att de nästan ser på varann som kusiner eller nåt.
Vi kan se på varandra och veta vad den andra tänker.

Finaste Cissi.
Vi är egentligen rätt olika som personer. Vi levde likadana liv när vi möttes, vi har fortfarande en del likheter där, men som personer är vi inte särskilt lika.
Hon är ordningsam, jag är slarvig. Hon är blyg, jag är ganska utåtriktad.
Jag är hundtokig, hon en kattkvinna. Jag ett blötdjur, hon försiktig med vatten.
Jag är en storasyster, hon en sladdis.
Men vi kompletterar varandra vansinnigt bra, har gjort från första stund.

Det finns ingen jag litar på som henne.
Jag tänker behålla denna skatt tills jag dör. Det är en sån där "tills livet skiljer oss åt relation."
Vi ska bli gamla ihop. Dela glädjen av barnbarn och barnbarnsbarn tillsammans.
Svära över våra karlar å dricka vin... jag rött å hon vitt.
Vi ska åka på än fler charterresor tillsammans å gå armkrok genom natten.

Jag älskar denna kvinna!
Passionerat!

Puss/ Asta

2 kommentarer:

  1. *ler* Såååå vackert - gå armkrok genom natten! Ja, det är en underbar vän man har då!

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Mikael Lagerqvist17 dec. 2012 02:38:00

    Det är väl det som verkligen är vänskap? Just det som du säger: det kan ta lång tid emellan och när man väl träffas så kan man i värsta fall konstatera att det var ett tag sedan och sedan tar man vid där man var sist som om man bara har hämtat nåt i rummet brevid... Lyckliga er... :-)

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare