söndag 30 mars 2014

Bloggdalas bokcirkel recenserar "Svinhugg" av Marianne Cederwall.



Månadens bok läser vi på uppdrag av vår ärade medlem Ulrika.
Marianne Cederwalls debutroman "Svinhugg."
Jag vet inte vilken genre jag ska placera månadens roman inom.
Jag hade innan jag började läsa föreställningen om en kriminalroman med komiska inslag men jag vet inte... i en kriminalroman får man väl inte reda på både vad som ska ske, varför och hur i det allra första kapitlet?
Boken utlovas på omslaget vara "varm och rolig", "gå direkt in i hjärtat", "gripande och spännande", "oväntad."

Romanen handlar om två vitt skilda kvinnor i medelåldern som är bästa vänner.
Det är den finlemmade och vackra Mirjam som är läkare och den är den manhaftiga och burdusa Hervor- spådam och häxa.
Två väninnor som efter flera år i Norrland i Hervors hembyggd nu kommit hem till Mirjams födelseplats Gotland med ett alldeles särskilt syfte... hämnd.
Hämnd på tre direktörer som grovt bedragit Mirjam flera år tidigare.
Det blir en dramatisk sommar i byn Kajpe Kviar.

Jag tänker mycket på min pappa när jag läser boken eftersom han bodde många år på Gotland. Det är gott om beskrivningar av den gotländska naturen å platser och vissa repliker är på gotländsk dialekt. Jag undrar om han skulle känna igen sej?
Språket är väldigt enkelt men ändå behagligt att följa.
Karaktärerna känns helt osannolika och särskilt tillsammans.
Deras sätt att tänka och handla känns inte speciellt trovärdigt... alls.
Men jag tänker att så måste kanske inte alla romaner vara?
Detta blir lite som en saga för vuxna. Den är nästan en smula buskisbetonad emellanåt.

Jag tyckte inte den var särskilt "rolig." Den "gick inte in i hjärtat" på mej och den var absolut inte "oväntad." Om man inte räknar med prologen som var något oväntad men på det stora hela gjorde boken sämre. Kändes onödig och lite desperat om att få läsare att bli överraskad.
Ändå tycker jag inte illa om romanen.
Den var lättläst och småmysig.
Ingen stor litteratur alls och ingenting som dröjer sej kvar någon längre stund eller som lämnar ämnen jag känner att jag måste få diskutera mer.
Men ändå... lite behaglig om man vill läsa något lättläst.
Bra för att den är vad den är och inte gör anspråk på att vara nåt mer.
Kanske kommer jag i framtiden att läsa ytterligare någon eller några böcker om Mirjam och Helvor på stranden eller i altansoffan nån ljummen sommarkväll.

Betyg: Klen 3:a.

Nästa bok och tid för recension väljer Freja.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Hahahahahahahahahahahahahahahahaa - vad lika vi tyckte och vad olika saker vi fångade hos boken. Jag håller absolut med om att den INTE "gick rakt in i hjärtat" eller att den var "oväntad". Inte alls! Tvärtom visste man liksom från början vad man fick och kanske var det just det som var det charmiga?

    Det vi inte håller med varandra om är Mirjams och Hervors tillsammanskap. *ler* Jag tyckte att just för att de var så osannolika så passade de ihop. Men jag förstår din synpunkt. Allt som allt var det en helt ok bok.

    Kramar på dig i vårvärmen! PS VAD kul det var att få krama om dig i går!! Kram

    SvaraRadera
  2. Jag gillade den, den passade mig perfekt just nu. Och just Miriam och Hervors vänskap var nog det jag gillade bäst, att de hade varandra och stöttade varandra. Jag kommer att fortsätta att läsa Cederwall. Och slutet fick mig att skratta högt, jag är en hemsk människa, men älskar när böcker lurar en på "lyckliga för resten av sina liv" på ett burdust sätt!

    SvaraRadera
  3. Det jag kan tycka var lite trist var just det stereotypa - Mirjam som läkare var snygg och en "dam" medan Hervor - Lapphäxan - var just häxlik i sitt apperance. Hade varit mer spännande om det varit tvärt om=) Inte direkt någon deckar-deckare men det tyckte jag å andra sidan var riktigt skönt!

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare