tisdag 18 mars 2014

Inte tappa ansiktet.

 

Jag har det i mej att "inte vara sämre än någon annan. "
Att prestera det jag sagt att jag ska prestera.
Att inte "tappa ansiktet." 

Det kan vara både bra å dåligt.
Just nu är det bra.
Jag har haft svårt att komma igång med löpningen igen.
Å trots att jag aldrig tyckt att det är roligt eller skönt att springa så har jag saknat det.
Saknat att vara hon som springer.
Ändå har min förmåga att finna ursäkter till att ta tag i det igen och komma igång varit snudd på oändlig.
Det har blåst för mycket, varit för kallt, för vått. Jag har ätit för mycket, ätit för lite, varit för trött. Jag har jobbat, ska jobba, borde städa.
Jag har använt min stress och min psykiska hälsa som ursäkt. Att jag måste unna mej att koppla av, att jag måste sluta ha krav på mej själv, att jag behöver göra det som är lustfyllt.
Och så vidare.

Det har fungerat. 100 procentigt.
Löpningarna har uteblivit.
Men någonstans har det hela tiden skavt.
För jag vet, innerst inne, att jag mår bättre av att springa.
Fysiskt och psykiskt.

Den 6/5 är det vårruset.
Jag har aldrig varit med.
Jag har alltid tyckt att det är lite fånigt att betala för något som kan göras gratis.
Men just nu har det en funktion för mej.
Att "inte tappa ansiktet."
Att använda det som motivation till att komma igång med löpningen.
Träna för att klara av att springa de där fem kilometerna ihop med mina kollegor.
Visst, man kan gå.
Men nu har jag sagt att jag ska springa och då MÅSTE jag det oxå.
För att "inte tappa ansiktet" för mej själv.

Dryga månaden kvar.
Bara att sätta igång med andra ord.
Jag måste ha sprungit de där fem kilometerna flera gånger så jag säkert vet att jag klarar av det. Varesej det är varmt eller kallt ute.
Och jag vill gärna ha lite marginal. Veta att jag egentligen kan springa både sju och åtta kilometer.
Det känns som lite kort tid.
Men idag kom jag mej i alla fall ut.
Idag startade jag om. Började mitt nya liv. Igen.
Peppad även om det var jobbigt.
5,23 km. på 35 minuter.

Å du...
Kan JAG då kan fanemej du med. Då kan alla.

Puss/ Asta

3 kommentarer:

  1. Heja! Det kommer du klara galant! Dock håller jag inte riktigt med om att om du kan så kan jag...jag har väldigt många fler kilon att släpa runt på så jag kan inte ge mig ut och kuta 5 km hur gärna jag än vill. Kroppen strejkar om jag skulle försöka. Börja träna kan jag däremot men det kommer ta tid innan jag kan springa 5 km. Även om jag vet hur du menar. Jag får kanske satsa på vårruset 2015. Kram och kämpa på!

    SvaraRadera
  2. heja dej!!! jag ska oxå komma igång så jag blir klar till vårruset............... alldeles, alldeles snart........... :-)

    SvaraRadera
  3. *ler* Jag deltog i Vårruset för första gången förra året. Aldrig mer. Avskydde det. Trist. och blä. Inte för att det var jobbigt. Gjorde 5 km strax under 30 min. Alltså precis som när jag joggar hemma. De jag åkte med tyckte det var toppen. I år åker de utan mig.

    Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare