torsdag 27 november 2014

Pillertrillande tanter

Jag fick en kommentar på mitt inlägg om Att sluta med Zopiklon som tar upp föraktet som finns mot läkemedelsberoende i samhället och inte minst inom sjukvården.

Alltså, inom vissa branscher förväntar man sej en större empati med våra medmänniskor.
Sjukvården hör absolut dit.
Ändå är det inte så.
Studier visar att sjukvårdspersonal är lika rasistiska och lika homofoba som samhället i stort.
Det finns ett utbrett förakt inom sjukvården mot "svaghet", mot missbrukare, mot ensamhet och inte minst mot pillertrillande tanter.
Å allting gör mej arg egentligen, helt enkelt för att det inte stämmer med min världsbild och för att jag fortfarande (av någon oförklarlig anledning) bär tron och hoppet om att sjukvårdspersonal ska vara mindre dömande, mer öppna och ha en djupare förståelse.
Föraktet mot läkemedelsberoende, tanter som ängsligt frågar efter sina Oxascand, är kanske det som gör mej allra mest förbannad!
Läkemedelsberoende ÄR ett misslyckande av sjukvården, det är ett problem som vården själva har orsakat och som sedan vänds mot patienten.

Benzodiazepin... ditt bland annat Oxascand/ Sobril och Stesolid hör är ett lugnande medel som bör användas under kortare tid då det är vanebildande och där användaren utvecklar ett beroende och ofta där till ett toleransökande. Dvs att patienten behöver ta större dos för att uppnå samma effekt.
Olika människor drabbas olika hårt och olika snabbt.
Zopiklon, insomningstabletten som jag själv använder, är ett närbesläktat läkemedel med i princip samma risker.
Jag har själv klarat mej bra. Jag får inte ångest av att inte ta min tablett och jag har inte behövt öka dosen. Det "enda" är att jag än mindre än då jag började med dem kan sova för egen maskin.

Självklart är jag tacksam över att läkare förnyar mina recept.
Jag skulle bli förtvivlad om jag en dag möttes med "Vet du Asta, nu får det vara bra. Nu är det slut med Zopiklon för din del."
Men likväl kan jag önska att någon doktor tagit sej tid att lägga upp en plan för hur jag ska kunna sluta med dem.
Jag har själv en del insikt och farmakologiskt kunnande och inte minst min avskräckande familj i bakhuvudet så jag försöker ju, gör nog ungefär så som en läkare skulle planerat för mej.
Men jag har ingen som följer upp. Ingen som kontrollerar hur det går.

Många av de patienter jag möter har ett långvarigt missbruk av tex benzodiazepiner.
De har ätit dem frikostigt under massor av år.
Eller de är alkoholister och kommer in, rätt bra på kanelen, och hinner inneliggande utveckla kraftfull abstinens och behöver medicin för att hålla abstinensen i schack.
Jag kan känna att det bland många läkare inom medicin finns en okunskap och ett ointresse för den här typen av problem och att man därför säljer att sätta ut/ kraftigt minska på lugnande rakt av.
Vilket självklart inte leder till något bra alls.
Bara ångest, oro och "tjat" om piller.
Jag kan oxå tycka att om du är åttio år och din lugnande lilla pilla tre gånger om dagen hjälper dej så varför hålla på å tjafsa?!
Spelar det nån roll om den patienten har kvar sitt läkemedelsmissbruk livet ut?
Hur som helst är det ingenting man enligt min mening bör ändra på under en veckas vård för något somatiskt på en medicinavdelning.

Puss/ Asta

1 kommentar:

  1. Förlåt, men jag blir lite ledsen över dina formuleringar.
    Det är stor skillnad på att våra läkemedelsberoende och att vara läkemedelsmissbrukare...

    Beroende kan man bli av det mesta, även nässpray och treo. Beroende kan vara psykiskt, fysiskt och självfallet helt realistiskt. Jag är beroende av mina smärtläkemedel för att orka med min vardag. Jag skulle förmodligen överleva utan dem, men inte ha ett bra liv enligt min egen standard. Så jag är beroende. Jag får dock inte abstinens att tala om ifall jag missar att beställa och blir utan medicin några dagar.

    Läkemedelsmissbrukare är du om du mular i dit tabletter utanför din ordination, eller mediciner som du inte har recept på. Om du tar dubbel mängd mot du ska, då missbrukar du, om du köper på svarta marknaden då missbrukar du, om du går till 3 olika läkare för att få din fix då missbrukar du.

    Jag önskar, precis som du, att läkare överlag kunde vara mer realistiska runt framförallt smärtstillande och lugnande/sömngivande. Det är okej att vara beroende, så länge det finns en regelbunden kontakt så du inte blir missbrukare, och så länge det finns en bra plan för utsättning, dosminskning och vilka alternativ man kan byta till. Många läkare, framförallt allmänläkare, saknar denna kunskap. De skriker rakt ut och backar såfort en patient med starkare mediciner dyker upp. Eller så skriver de bara ut och ignorerar i övrigt.
    Det är tröttsamt och idiotiskt, för läkemedel som tillverkas och saluförs idag är inte "rävgift" och ska inte bli behandlade som det, lika lite som patienterna som använder dem.

    Trött på att vara paria och bli misstänkliggjord för att jag är sjuk liksom. Hela världen får inte lindring av ACT och akupunktur tyvärr...

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare