Lite med betoning på just det... lite.
Jag har gjort manikyr. Tagit bort mitt gamla avskavda lack, filat, masserat naglarna med olja och till sist målat om med ett av mina favoritlack.
Mavala nr 396 Velvet.
Men det var en gammal flaska, som jag fick späda, det kommer nog inte hålla så bra.
Jag har även noppat brynen.
Är riktigt skitkass på det och försöker bara hålla efter dom lite.
I övrigt är jag ett ras rent utseendemässigt.
Håret är flottigt å läskigt och har flera centimeters utväxt av grått.
Måste fixa det senast imorgon.
Bara för att man inte är fåfäng behöver ju förfallet inte vara totalt.
Idag såg Mini mina armhålor där det är stubb på säkert nån halv centimeter och hon utbrast förfärat och äcklat "Men USCH!!! Varför rakar du dej inte?! Du har ju MASSOR av hår under armarna"
Här om dagen klagade hon på mina håriga ben (och då har jag ändå väldigt gles och ljus hårväxt på benen.)
Jag kan inte minnas att jag någonsin LÄRT henne det här.
Att jag sagt att man ska/ måste/ bör raka sej.
Fast jag har "alltid" rakat mej, hon har äldre systrar, skolkamrater, ser på tv osv så klart.
Nu... utlöst av hennes äcklade utrop... tog jag upp saken till diskussion.
Sa som det var, att jag inte hade hyvlar hemma och att det inte legat överst på min prioriteringslista.
"Men det är ju onaturligt" nästan halvskrek hon.
"Det finns väl ingenting onaturligt med hår" kontrade jag.
"Ehhh jo, i vårt samhälle... det är... ofräscht."
Å fastän jag fortsatte diskussionen med henne, om att det snarare är "ofräscht" att ta bort håret så höll jag ju tyst med.
Jag känner mej inte helt... tipp topp precis... med håriga armhålor och stålull som lite käckt tittar ut från troskanten.
Även jag är indoktrinerad.
Att inte raka sej både här å där som kvinna idag har nästan blivit synonymt med att missköta sin hygien.
Det är rätt... sjukt.
Sjukt att det är ett "måste" och att de som inte gör det ses som konstiga eller smutsiga.
Jag kan inte säga att jag tänker så, men jag reagerar.
Minns ni den här tjejen i publiken på Melodifestivalen för nåt år sen eller två som glatt hejjade med lurviga armhålor... dessa zoomades in och sen blev det värsta nyhetsvärdet.
Märkligt eller hur?
När jag ändå är inne och skriver ett ytligt inlägg vill jag bara tipsa om det bästa budgetsmink jag upptäckt på år och dar. Hintade lite lätt för det första gången jag prövade det, men nu ett par tuber senare är jag HELSÅLD.
Garnier B.B cream.
Det är en färgad kräm som täcker lite grann, precis lagom, som döljer och ger lyster utan att ge ett spacklat intryck.
För brudar (ni över 35 åtminstone), det är INTE snyggt med för mkt puder i foundationen som lägger sej i linjer och rynkor.
Jag tycker egentligen inte det är snyggt på någon för ansiktet blir som en mask.
Nej, denna produkt kan jag varmt rekommendera.
Snäll mot plånboken med.
Enda knuxet är att Garnier tydligen inte är "fint nog" att säljas där smink normalt säljs. Trots att den är hundra gånger bättre än andra budgetmärken som Isadora och Max Factor.
Jag köper min på Coop.
Hur har ni det med håret å fåfängan?
Puss/ Asta
För att vara en som nästan aldrig målar naglarna har jag en imponerande samling lack..
SvaraRaderaHar faktiskt precis rensat nästan hälften..
Jodå, armhålor, ben o bikinilinje hålls efter. Benen kanske inte riktig lika noga som på sommaren men inte en hyvel kommer i närheten av mina ben. Jag vaxar..
Fick till mina bryn kanonfina en gg, sen dess håller jag efter dom 1 gg i veckan, senast idag + att dom fick lite färg.
BB creme har jag aldrig riktig fattat vitsen med men jag sminkar mig sällan till vardags när jag bara e hemma, kanske för den som sminkar sig varje dag kan jag tänka mig.
den äldsta dottern fixar sig men inte tonåringen.
Än alltså...
Ha en bra kväll !!
Med BB menar jag alltså inte brun utan sol, men det kanske du förstod.
SvaraRaderaSjälv skulle jag aldrig vaxa. Är för rädd för smärtan och har för lite hår för att det ska vara lönt.
Men visst är det märkligt hur vi medvetet el omedvetet ser på nåt så naturligt som lite hår?
Kram
Jag förstår dig så väl. Jag rakar inte "nederdelarna" av kroppen nu vinter och pojkväns fri så att säga. Varken ben eller något annat. Å det är inte snyggt, men orkar inte bry mig. Under armarna måste jag ta i duschen på morgonen annars kan jag inte leva med mig själv. I övrigt så ser jag ut som jag mår just nu - sminkar mig, men gråter så mycket att det försvinner eller ser bara otroligt trött och tärd ut. Funderar på att gå och sola någon gång, men orkar inte riktigt det heller. Äsch, det är som det är. Kram på dig!
SvaraRaderaEtt intressant inlägg och egentligen kanske inte så ytligt som man kan tro! Det handlar ju om mer än hår! :-) D.v:s. Hur vi kvinnor följer den rådande normen och vad som händer ifall man är avvikande. Inte speciellt ytligt om du frågar mig! :-) utan snarare något man borde ta upp oftare! Vem bestämmer hur jag ska se ut? Och varför ska man skämmas om man väljer att se ut som man skapades? Själv rakar jag mig i armhålorna och mellan benen ca 1 gång i veckan. Mina ben däremot får vara glada om dom blir rakade varannan månad på vintern! Och då tränar jag ändå innebandy! Men jag är så gammal nu att jag inte bryr mig faktiskt! Det är mina ben och jag gör som jag vill! Maken bryr sig inte heller! Stor kram till dig! <3 Mariah
SvaraRaderaJa du. Har ofta dessa diskussioner med tjejerna som jag undervisar. Om normer. Om feluppfattningar med mera. Jag bryr mig inte särskilt mycket - själv rakar jag mig ibland. Ibland inte. Och jag skulle aldrig raka mig HELT vid de ädlare delarna. Jag blir bara röd och irriterad och det kliar och blir blemmor! Så nä - aldrig. Bikinilinjen, ibland - annars badar jag i shorts.. ;)
SvaraRaderaKramar
Mycket intressant det här med normer. Jag har svårt att känna mig snygg om jag är hårig i arhålor och på benen. Så ska jag göra mig fin åker håret av. Min bonusson på 15 år pratade för några dagar sedan om hur äckligt det är att en tjej har hår under armarna. Vad svarar man på det när man själv tycker att det är äckligt? Det är ju inte äckligt alls egentligen utan bara inprogrammerat synsätt. Jag försökte med att det är naturligt och att alka väljer själva men bonussonen var inte övertygad.
SvaraRaderaHej du. Just hittat till din blogg och fastnade för detta.
SvaraRaderaJag är 30 år, på det 31a och insåg i våras att jag aldrig sett mitt kroppshår fullt ut så att säga. Började raka mig vid 12-13 redan, trots en mamma som inte brydde sig nämnvärt.
Just nu har jag så långt hår på benen att det svischar i håret när jag går barbent hemma! ^^ (Underlig känsla att känna hur vinden "fastnar" i håret, rekommenderas!)
Jag känner mig inte snygg direkt, men det är utvuxet och mjukt, så det stör inte och kliar inte. Är singel, dejtar inte för tillfället så ingen rynkar på näsan åt mig.
Kan ju säga att jag är förjävla hårig, och mörk dessutom.
Det är extremt befriande att inte pippla så mycket med utseendet. Senaste månaderna har jag dragit ned på sminket, inte varit nitisk med hygien osv. Jätteskönt. Jag har senaste 3 åren ungefär blivit extremt självmedveten, fåfäng och osäker. Så jag vill komma ifrån det lite.
Jag hoppas att mina eventuella barn inte blir äcklade av hår och dylikt. Det ÄR naturligt, inte det minsta ofräscht, ens på tjejer, definitivt inte på tjejer. Jag rakar mig ibland, men hoppas jag träffar en man som inte bryr sig i vilket. :)
Välkommen hit.
Radera