onsdag 30 januari 2013

En satans blandning

 

Om jag blev inlagd på sjukhus och en sjuksköterska tittade på min medicinlista skulle jag absolut klassas som "psyksjuk."

Jag har fått uppökat min antidepressiva medicin till en rätt hög dos.
T. Cipralex 20 mg.
Jag tar till natten T. Zopiklon 7,5 mg; 0,5 st.
Å nu ville doktorn att jag ska börja med Theralen 5 dr till natten med.
Droppar Theralen känns som det ultimata tecknet.
Suck!
Jag har fått dem för att fasa ut min halva sömnpilla.
De är inget bra, beroendeframkallande.
Theralen är ur det hänseendet ofarliga. Men ett neuroleptikum.
Det känns läskigt.
Jag tog dem för nån timma sen nu och känner mej lite slö. Väldigt lugn.
Inte påverkad på nåt vis.
Och jag funderade lite på det här ordet som jag säger, halvt på skoj och halvt på allvar. Psyksjuk.
Vi sjuksköterskor gör oss ofta en första bild av patienten genom att läsa igenom medicinlistan.
Den säger en del.
Blodtrycksmediciner... högt blodtryck.
Vätskedrivande... troligen hjärtsvikt.
Frekvensreglerande... flimmer.
Inhalationer... astma el KOL.
Å hos mej då... psykmediciner.

Well... jag gör som jag blir tillsagd, förlitar mej på professionen.
Jag har ju verkligen klarat mej "så där" på egen hand.
Idag har ytterligare en dag på min sjukskrivning gått och jag tycker att jag klarat mej ganska bra.
Inga gråtattacker. Ingen ångest. Inget ältande. Inget överdrivet hängande vid datorn.
Upp i rimlig tid. Duschat. Klätt mej i riktiga kläder. Sminkat mej till och med.
Röjt av här hemma (kan ingen jävel tro nu men ett tag var det ordning), gått ut en långrunda med Gottfrid, plockat upp bajs i trädgården, ensamhetstränat Gotte å åkt till stan.
Var inne i en skoaffär (inte samma som igår) och hittade ett par vardagsskor, platta och promenadvänliga. Röda, från Tamaris som det SKREK Asta om.
700 spänn.
Men jag köpte ju fan ett par skor igår. För nästan lika mycket.
Men oj vad jag vill ha... och behöver dem.

Ikväll testar jag något jag velat prova jätte länge.
Babyfoot.
En slags plastpåsar med nån konstig gegga i som man trär på fötterna och som sedan ska sitta i TVÅ timmar.
Sen ska det ta mellan 3-5 dagar eller vad det stod på paketet innan död hud börjar lossna och man får lena fina fötter.
Nån som har testat?
Ni som inte har det kan sitta lugna i båten, jag ska redovisa det för er.

Nåt annat. Skittrist.
Jag bet sönder en tand idag.
Vad ÄR det med mitt liv egentligen?
Det bara händer sak, på sak, på sak som kostar en massa stålar.
H E L A tiden.
För att inte tala om hur RÄDD jag är för att gå till tandläkaren.
Jag går tusen gånger hellre till gynekologen.
Men jag misstänker att han inte är så bra på att laga tänder.
Blir det en rotfyllning så tror jag att jag går å hänger mej.
Bara så ni vet.

Nej, fy usch sånt ska man inte skoja om.
Det händer så jäkla mycket tragiskt i den vägen.
Läste på facebook om en "Simon" på 17 år som var försvunnen från hemmet och föräldrarna var mycket oroliga för han var deprimerad å mådde inte väl.
Han såg så skör ut på bilden Simon.
Jag fick ont i magen, jag hoppas det går väl.

Vad gör ni?
Hur mår ni?

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Jasså är det så ni säger på sjukan om de som har den där lilla medicinlistan. Psyksjuk. Det lät hårt.

    Men Theralen.....nja....du kan ju vara försiktig med den du....det var liksom den medicinen som i stor grad gav mig mina kramp och muskelproblem. Och den var ett helvete att sätta ut. Fast de där i vitrock säger att den inte är det. Men det är klart att om du äter den en kortare tid så borde det väl gå bra....kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, så "säger vi inte". Det är jag som tänker så. Om mej själv. BARA om mej själv Millan.
      Theralen är ett neuroleptikum och det känns... obehagligt tycker jag.
      Men! Jag vill gärna bli av med min sömntablett, även om den är halv, och detta är ur biverkan och beroendesynpunkt en snällare medicin. Vi får se. Kram

      Radera
  2. Du frågade, struntar i om den var retorisk...
    Jag mår sådär, tango mode som Ergo också kallar det.
    Har inte ork att ta mig tid att ta tag i det just nu. Jag brukar behöva en dag att bara gräva ned mig i mitt mående, för att sedan kunna ta mig ur det.
    Hoppas att min snart lediga måndag kan ge detta.
    Samtidigt som jag ju i jämförelse med andra mår oförskämt bra. Så för att vara jag är det inget vidare. Man skall absolut inte hoppas på att hamna där du, Ergo eller bullmamman hamnat, i skukskrivning och olika former av utmattning. Ändå kommer tankarna ibland och jag nästan hoppas på att jag skall bli ännu lite tröttare, lite mer glömsk osv nu är det liksom bara nästan, ungefär som en förkylning som aldrig bryter ut.
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast man ska aldrig jämföra sitt mående fina du.
      Jag vet hur det känns med den där Tango mode'en... den är rätt trist.
      Kram

      Radera
  3. Huvvaa - ja det där med medicinering är nog lite läskigt och knepigt.. Eller väldigt mycket så. Jag har inte behövt medicinera och skall nog var tacksam för det.

    *ler* tango-mode... Känns lite stort att ha varit med och etablerat ett uttryck.. Även om det inte är världens muntraste.. ;)

    Kramar

    SvaraRadera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare